Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

SAS borde inte låta snöflingorna bestämma

Expressens kulturchef, Karin Olsson, om SAS nedplockade reklamfilm.
Ur SAS reklamfilm.Foto: SAS

Karin Olsson skriver om SAS nedplockade reklamfilm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Det tog mindre än ett dygn innan SAS avpublicerade sin nya reklamfilm på temat ”ingenting är skandinaviskt – allt är kopierat”. Högerhetsarna gick naturligtvis i gång och flygbolaget var inte sena med att hörsamma dem. 

Sverigedemokraterna som visat sig vara bland de värsta snöflingorna torde därmed vara nöjda. SD-profilen Richard Jomshof är en av de mest namnkunniga som varit ute och kritiserat filmen: ”Har alltid försökt flyga med SAS, men aldrig mer. Det är ett löfte”, skrev han på Facebook. 

Man skulle kunna tycka att all folkbildning om hur småsaker piskas upp till stormar i sociala medier, ofta av ett högernationalistiskt garde och ibland med hjälp av utländska påverkanskampanjer, borde ha fått fäste vid det här laget. Hur kunde vi hamna i situationen att några tusen människor som inte har något bättre för sig än att klaga på en reklamfilm ska få bestämma hur SAS marknadsför sig? Alla timmar med reklambyrån, alla mellanchefer som säkert i åtskilliga möten begrundat filmen och kommunikationsexperterna som planerat lanseringen, var det plötsligt inte värt något?

För att låna ett uttryck av en av mästarna i genren att bedriva tillspetsad opinionsbildning i sociala medier, Hanif Bali: vad är det för syltryggar? Tyvärr lär sådana här händelser extremisterna i sociala medier att deras kampanjer lönar sig. Åh, vilken maktberusning det måste ge dem!

Det är inte bara tangentsbordskrigarna som får sin vilja igenom.

En liknande händelse inträffade i förra veckan, när Norrköpings stadsmuseum plockade ner ett faksimil av en artikel från en utställning om nazism i staden. Artikeln berättade om ett avslöjande som Expressen gjort i samarbete i Expo: att en lokal SD-kandidat i Norrköping till valet 2018 hade varit aktiv på en nazistsajt. Nuvarande SD-ledning tyckte inte om att den också syntes på bild i sammanhanget.

Efter krav från Sverigedemokraterna togs otroligt nog artikeln bort. Som Mats Granberg, kulturprofil i Norrköping skrev på Expressens kultursida: ”Kommunen har visat en överdriven försiktighet, kommundirektören ska inte besluta om ett pressklipp ska finnas i en utställning eller inte.”

Det är inte bara tangentbordskrigarna som får sin vilja igenom. 

Förra året ställdes en FN-konferens och fotoutställning om mänskliga rättigheter i Stockholm in efter krav från Kina. Missnöjet gällde porträtt på den religiöse ledaren Dalai Lama och regimkritiske konstnären Ai Weiwei. Och Världskulturmuseet i Göteborg har tagit ner konstverk efter kritik från religiösa grupper.

Det är att låta politiska kampanjer och hatstormar domdera vårt fria samhälle.

Tyvärr verkar världen vara full av syltryggar. Självklart ska innehåll som innehåller till exempel lögner eller lagbrott kunna avpubliceras eller redigeras. Jag häpnar till exempel över att Aftonbladet fortfarande låter påståendena om Rysslandsforskaren Martin Kragh, som av allt att döma kommer från rysk desinformation, ligga kvar på kultursidan efter fällningen av Pressens opinionsnämnd.

Men att som SAS och stadsmuseet i Norrköping vika sig för kritik från ett fåtal kränkta. Det är att låta politiska kampanjer och hatstormar domdera vårt fria samhälle.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare.

Här är filmen som SAS tog bort

Plockades bort efter mindre än ett dygn.