Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Så tarvlig kan faktiskt verkligheten vara

Journalisten och författaren Thomas Pettersson.Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES
Tidigare statsminister Olof Palme (S).Foto: IMAGO/DEAN PICTURES/IBL

Karin Olsson om Palmemordet och journalistiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MEDIEKRÖNIKA. Medierna fick sig en släng av sleven under presskonferensen där Palmemordet skulle få sin upplösning. Reportrar hade försvårat utredningen genom att tala med vittnen, menade man. 

Som om det hade varit bättre att journalisterna lutat sig tillbaka. Låtit haveriet till polisutredning under Hans Holmér fortgå utan granskning, insyn och egna efterforskningar. Nog har journalistiken haft sina genanta ögonblick under åren med Palmemordet. Fantasifulla konspirationer verkade lockande på fler än polisen.

Men den grävande journalistiken nådde långt.

Skandiamannen Stig Engström pekas nu ut av chefsåklagare Krister Petersson som den misstänkta mördaren. Den slutsatsen presenterade journalisten Thomas Pettersson redan 2018 och tidigare reportrar och åtskilliga privatspanare har också pekat i den riktningen. Även en intern utredare på Skandia, tidigare polis, trodde att Engström var skyldig.

Gisslandet av Palmeutredningens slutsatser är redan i gång.

Thomas Pettersson vägrade till skillnad från nästan alla andra att släppa tanken på Stig Engström.

Förra året fick Pettersson Guldspaden för sitt reportage som publicerades i magasinet Filter. Motiveringen löd: ”För att under tolv år ha grävt i försummat utredningsmaterial, intervjuat bortglömda vittnen och med nya uppgifter gjort Skandiamannen till ett viktigt spår för Palmemordsutredarna.”

Men det rådde en nästan fnissig inställning till Filters möjligen lite väl kaxiga omslag 2018 med budskapet: LÖSNINGEN • GÄRNINGSMANNEN • MOTIVET • VAPNET. Thomas Petterssons Guldspade ifrågasattes. Bo G Andersson, tidigare ledamot av Guldspadejuryn och en av grundarna av Grävande journalister, tyckte att han hade jobbat för nära polisen och riskerade att dra vanära över priset om Palmeåklagaren en dag skulle lägga fram en annan gärningsman.

I boken ”Den osannolika mördaren” utvecklade Pettersson sina efterforskningar ytterligare. Hans grävande insats under mer än ett decennium är imponerande. Och Filter har i detta fall under ledning av chefredaktör Mattias Göransson varit en modig och engagerad publicist. Nyligen kastade också Filter nytt ljus över fenomenet med apatiska barn, en annan obekväm sanning.

Gisslandet av Palmeutredningens slutsatser är redan i gång. Mytbildningen lär fortsätta. Debatten om det är förtal av avliden att peka ut Stig Engström pågår för fullt.

Bevisläget är onekligen tunt, men nog är det också det där gamla vanliga som skaver. Det som fick polisutredningen att inte ta Engström på allvar från första början.

Skandiamannen är en alldeles för oansenlig mördare för att fylla behovet av mening som Palmemordet väcker. En statsman av hans kaliber, knäppt av en knubbig grafiker från Täby? Så tarvlig kan faktiskt verkligheten vara.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.

Fick rätt i sin bok ”Den osannolika mördaren”.