Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

P O Enquist var inte rädd för att smutsa ner sig

Den prisbelönte författaren och mångårige Expressenmedarbetaren P O Enquist blev 85 år – Här minns vi tillbaka på hans långa karriär och författarskap.
Författaren P O Enquist blev 85 år.
Foto: SVERIGES RADIO

Expressens kulturchef minns författaren och medarbetaren P O Enquist.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. En tung tid blev just ännu tyngre. P O Enquist har gått bort, 85 år. 

Med honom försvinner en av 1900-talets största svenska författare och intellektuella, kanske den allra främsta. I över 50 år verkade han på Expressens kultursida. 

Det går inte att överskatta Enquists betydelse. Det känns fånigt att skriva, men det märktes till och med bara genom att vara i hans närhet. Jag intervjuade honom på scen på Kulturhuset i Stockholm och flera gånger på Expressens scen på Bokmässan. Aldrig har jag varit med om en publik så andäktig. Tummade exemplar av ”Kapten Nemos bibliotek”, ”Nedstörtad ängel” och ”Livläkarens besök” som medtagits långväga för en signatur. Att möta P O var för många att möta en av dem som man beundrade allra mest. 

Den upphöjelsen blev en drastisk kontrast mot hans egen avslappnade stil, milt ironisk, i obrydda kläder och med en lust att ibland utrycka sig oborstat på västerbottniska.

Enquists enorma spännvidd är ödmjukande. Han har borrat i den svenska historien, som väckelserörelsen, baltutlämningen och Palmemordet. Han har gestaltat den mänskliga erfarenheten: kärlek, lust och lidande. Han har gått i närkamp med August Strindberg, upplysningen och de stora idéerna.

Samtidigt befann han sig mitt i kulturdebatten. Allt färre framstående namn i dag vill kombinera ett stort författarskap med den risk som det utgör att smutsa ner sig med ofärdiga tankar och hetsiga känslor på en kultursida. P O Enquists gärning är i den meningen uppfordrande.

Enquist blir också den sista att gå bort i den generation som i decennier formade Expressens kultursida, och som fortfarande präglar den: Bo Strömstedt, Lars Gustafsson och Anders Ehnmark.

Han gillade det fräcka tonfallet, spännvidden av ämnen och tidningens politiska schizofreni.

I den självbiografiska ”Ett annat liv” skriver P O Enquist om när Strömstedt värvade honom från Svenska Dagbladet. Det var ett angrepp på en konservativ debattör som fick Strömstedt, då kulturchef på Expressen, intresserad. Och en krönika där Enquist skrev om de då blott tre teaterföreställningar som han sett i sitt liv.

Det innebar ingen direkt statushöjning att gå till Expressen. Dessutom var Enquist vänster, dock med en ”liberal ulv” inom sig från barndomens frisinne och ”moderns kärlek till den stiliga professor Ohlin”. Men han gillade det fräcka tonfallet, spännvidden av ämnen och tidningens politiska schizofreni ”i god liberal anda”.

Året var då 1966. Med undantag för fem år i mitten på 1970-talet, då han efter teaterpjäsen ”Chez nous” hamnade i konflikt med tidningens vice chefredaktör, skrev Enquist i Expressen tills hälsan blev för dålig. Kultursidan var hans främsta arena, men kallades också bland annat in som sportkrönikör från OS 1972, vilket senare utmynnade i boken ”Katedralen i München”.

Jag tänker i dag på de rader som den åldrade Anders Ehnmark skrev till sin vän och skrivkamrat P O när han fyllde 80 år. Ehnmark uttryckte sig med sedvanlig ordknapp underfundighet: ”Livet är snart slut, vilket inte på något sätt påverkar oss. /.../ Många samtal återstår att föra. Jag förbereder mig.”

Vi andra lämnas att tacksamt fortsätta läsa litteraturen och artiklarna.


Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.


PER WIRTÉN: Jag beundrade P O Enquist, alla gjorde det