Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

När Moderaterna och SD gör gemensam sak

Yahya Hassan.Foto: Jacob Ehrbahn

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I riksdagen samarbetar Moderaterna med Miljöpartiet om invandringspolitiken för att blockera Sverigedemokraterna. Lokalt gör moderater tvärtom gemensam sak med Jimmie och hans vänner, för att stoppa enstaka hotade författare och konstnärer från att få skydd i Sverige.

I Helsingborg lyckades man, och i Gävle kämpade man emot, men fick vika sig för majoriteten.

Tre Gävlemoderater förklarade sig i veckan i ett debattinlägg i Arbetarbladet. Moderaterna har visserligen inte imponerat vad gäller tryck-och yttrandefrihetsfrågor på riksplanet, men på lokal nivå finns det troligen blötdjur som har ett större engagemang för det fria ordet.

De röstade alltså, tillsammans med SD, nej till att göra Gävle till en så kallad fristad, en del av det världsomspännande projekt där kommuner eller regioner under två år ger boende och uppehälle till framför allt hotade författare och journalister. I det här fallet gällde det en bildkonstnär.

Fristadssystemet skapades efter fatwan mot Salman Rushdie, och inte sällan blir skyddslingen en del av stans kulturliv och ambassadör för den svenska orten livet ut.

Gävlemoderaterna är rasande: "Vad skall en kommun jobba med? Är det möjligtvis till exempel vård, skola och omsorg?". Man kan inte låta bli att undra vad de tycker om kommunens flyktingmottagande. Också utanför kärnområdet?

De bekymrar sig vidare för småttigheter som hur man ska fixa "förtur i bostadskön" och hur det "påverkar våra lokala konstnärer som har en tuff vardag".

Tonen är så hög att man kunde tro att det handlade om en flodvåg av konstnärer på väg hit för att tömma våra sociala trygghetssystem:

"Skall vi i Gävle Kommun ha hela världen som vårt ansvarsområde, är inte detta en fråga och kostnader för Regering och Kultur Departement?"

Jag må vara en smula ogin, men särskrivningen och de felaktiga versalerna vittnar om något mer än bara slarv: ett monumentalt ointresse för bildning och annat än plånboksfrågor.

Expressen Kultur drev för knappt ett år sedan en kampanj tillsammans med Svenska Pen för fler fristäder i Sverige. I dag har vi åtta, vilket är betydligt färre än i till exempel Norge. I en enkät svarade kommunstyrelsens ordförande i Nacka att de inte ville ha några fristäder som - drogliberala Christiania. Och ja, han var också moderat.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att fristäder är en prioriterad fråga, men hon har onekligen vissa problem med att entusiasmera partikamraterna ute i landet.

I tisdags såg jag den danska poeten Yahya Hassan på besök i Stockholm läsa sina dikter. Hans sällskap anlände med två svarta bilar med tonade rutor. Fyra biffiga säkerhetsvakter följde honom när han klev ut på gatan. Den unge debutanten tog inte ens av sig ytterrocken under uppläsningen, som om han var beredd att när som helst fly fältet.

Hassan har turen att leva i en del av världen där yttrandefriheten skattas högt, där det är självklart att en kontroversiell poet skyddas av samhället.

Men Gävlemoderaterna har något snävare syn på hur deras kommuninvånare ser på rätten att få uttrycka sig fritt. De har räknat ut att fristäder angår exakt 0,1 procent av Gävleborna. Detta om något är dumhet ner på decimalen.