Karin Olsson

Moderna museet måste befria rondellhunden nu

Robert Rauschenbergs skulptur ”Monogram”.
Foto: MODERNA MUSEET/PRALLAN ALLSTEN
Konstnären Lars Vilks.
Foto: CZAREK SOKOLOWSKI / AP TT NYHETSBYRÅN

Moderna museet är intimt förknippat med ”geten med bildäcket” av Robert Rauschenberg. Utmanande och oanständig på sin tid – i dag sprider den en känsla av hemtrevnad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Men på 1950-talet då måleriet och den abstrakta expressionismen stod högt i kurs gjorde geten uppror mot de estetiska ramarna. ”Monogram” anses dessutom symbolisera det annorlundaskap som den homosexuelle Rauschenberg upplevde. Bildäcket runt getens mage kan läsas som en penetrationsakt mellan två män.

Den moderna konsten har drivits fram genom konventionsbrott. Lars Vilks, en gång konstprofessor, var upptagen av den institutionella konstteorin och att utforska den etablerade konstens gränser.
Hans teckning ”Profeten M som rondellhund” kvalificerade sig milt uttryckt till traditionen av murbräcka: blasfemin är uppenbar. För detta fick han ett pris på sitt huvud av al-Qaida; regimer som Iran och Egypten fördömde konsten. I Sverige härjade en debatt där fromma muslimer exotifierades som ”svag grupp”, oförmögen att hantera det fria samhällets risker för sårade känslor.

Men Vilks processkonst håller inte tillräcklig kvalitet, enligt Moderna museets överintendent Gitte Ørskou, som nu lagt artighetsfraserna efter Vilks chockartade död åt sidan. Rondellhunden ”grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi”, skriver hon i Sydsvenskan. Lika kallsinnig som den tidigare intendenten Daniel Birnbaum, vilken 2015 tackade nej till teckningarna.

Hur ledsamt vore det inte om rondellhunden kidnappades till någon institution i det högerauktoritära Polen eller gömdes för evigt?

Ørskou är förvånad över att konstkritiker som P1:s Mårten Arndtzen och Sydsvenskans Thomas Millroth vill att Moderna museet utvidgar samlingarna med konstverket. Arndtzen betonar att bara Moderna har kapacitet att bevara hunden för eftervärlden. DN:s Dan Jönsson, långt ifrån en okritisk tillskyndare av Lars Vilks, menar att ”när tjugohundratalets svenska konsthistoria skrivs någon gång i nästa sekel ser jag det som fullt möjligt att han i stort sett är det enda som är kvar.”

Man kan hävda att rondellhunden är en installation som fortfarande pågår. Han nosar sig fram, pinkar revir, men kommer inte över tröskeln. Det är symptomatiskt att moderaten Hanif Bali och Nyheter Idags chefredaktör Chang Frick slagit sina amatörmässiga påsar ihop för att resa en crowdfundad staty till minne av Lars Vilks, teoretikern som rimligen måste ha tyckt att monument var daterade och likgiltiga.

Däremot ansåg Vilks att hunden hörde hemma på Moderna museet. Han är i dagarna också aktuell med en bok om sin skulptur ”Nimis”, utgiven med Galleri Agardh & Tornvall. Höganäs kommun har efter dödskraschen varit snabb med att säga att svartbygget bör få stå kvar. Formerna för detta måste nu redas ut och sättas på pränt. Liksom ”Nimis” borde rondellhunden också släppas in i värmen. 

Processverket har pågått i snart 15 år. Det är moget för slutpunkten; att befrias från sin laddning genom att göras salongsfähigt och musealt. Erkännandet bland kritikerna finns där redan. Hur ledsamt vore det inte om rondellhunden kidnappades till någon institution i det högerauktoritära Polen eller gömdes för evigt? Det borde gå att hitta lösningar för att sprida riskerna för Moderna museet. Hur intresserade fundamentalisterna nu är av den hädiska hunden efter upphovsmannens död och mediernas alla återpubliceringar.

Byrackan hör hemma bland Rauschenbergs kreatur på Skeppsholmen.


Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

Strandhäll: ”Fortfarande det gamla kvinnohatet”

KULTURKRIGET. Om en knapp månad kan Magdalena Andersson (S) bli historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister. Men är villkoren annorlunda för kvinnor i politiken? 

Skribenten Anna Björklund och tidigare socialminister Annika Strandhäll (S), numera ordförande i S-kvinnor, möttes i ”Kulturkriget” för ett samtal om kvinnor i politiken.