Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Medan vi tittar på USA – Kina tar över världen

Ted Hui, prodemokratisk ledamot i lagstiftningsrådet i Hongkong, stoppas av säkerhetspersonal under en debatt om lagen som gör det olagligt att vanära den kinesiska nationalsången i Hongkong.Foto: AP TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om Hongkongs krympande frihet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Den amerikanska kulturen känner vi så väl att vi ibland misstar den för vår egen. Timme för timme följer vi upploppen, protesterna mot rasismen och Trumps twitterfeed. Samtidigt fortsätter resten av världen, märkligt i skymundan.

Nyheten i slutet av maj om att Kinas folkkongress godkänt en nationell säkerhetslag i Hongkong passerade relativt snabbt. Lagarna kommer skräddarsys så att demokratiaktivismen i Hongkong omöjliggörs, med förbud mot ”omstörtande verksamhet”, ”utländsk inblandning” och ”självständighetssträvanden”. De kommer dessutom ge Kina rätt att ha säkerhetsstyrkor i Hongkong. Många bedömer att den autonomi som länge präglat staden, med till exempel ett öppet internet och tryck-och yttrandefrihet, snart är ett minne blott.

I vintras träffade jag en delegation från Hongkong med parlamentariker och demokratiaktivister. De hade känt västvärldens stöd under förra årets massiva protester mot Kinas ökade maktanspråk. De lyckades också stoppa lagen om att misstänkta brottslingar skulle utlämnas till Fastlandskina.

Men sedan då? Nu var de rädda för att bli bortglömda, då lilla Hongkongs strävan riskerar att väga lätt i jämförelse med Kinas ekonomiska makt. De var väldigt, väldigt oroliga.

Det är en jättarnas kamp som utspelar sig, som kommer att definiera vår tid.

Sedan kom corona med full kraft.

Kina tog tillfället i akt och ökade tempot för att strypa Hongkongs självstyre och medborgerliga fri- och rättigheter. Detta som skulle vara garanterat i 50 år efter att Storbritannien överlät territoriet till Kina 1997.

En av dem som jag träffade i Stockholm var politikern Ted Hui, prodemokratisk ledamot i lagstiftningsrådet. Vi har de senaste veckorna sett honom i de dramatiska nyhetsbilderna från kampen i parlamentet mot den nya lag som gör det förbjudet att skymfa den kinesiska nationalsången. Vid ett tillfälle blev han misshandlad och utburen. Häromdagen hällde han ut en brun illaluktande sörja för att försöka fördröja processen, vilket misslyckades.

https://twitter.com/demosisto/status/1262402573878702080

Responsen från EU på utvecklingen för Hongkong har varit beklämmande svag, vilket får Kinakännaren och journalisten Jojje Olsson att känna sorg över att vara europé. På sin sajt InBejing skriver han: ”Var det verkligen därför vi besegrade nazismen och rev Berlinmuren? För att låta oss skrämmas till tystnad då Kina kommunistparti breder ut sin makt, av rädsla för att gå miste om ett par handelsavtal?”

USA:s svar har varit kraftfullare, med beskedet att Hongkong inte längre kan betraktas som autonomt från Kina vilket kan komma att påverka dess fördelaktiga handelsstatus. Det vore ett ekonomiskt slag mot både Hongkong och Fastlandskina.

Det är en jättarnas kamp som utspelar sig, som kommer att definiera vår tid. 

Hongkong-borna har efter säkerhetslagen och flagglagen återigen protesterat och demonstrerat. Hundratals har gripits. Demokratirörelsen kommer att fortsätta kämpa, trots de bedrövliga oddsen. Tänk om en gnutta av den gnista vi känner för protesterna i USA också kunde väckas för dem.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.