Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Karin Olsson

Litteraturens farligaste fiender är inte nazisterna

DIKTLÄSARE? Nazister vid demonstration.
Foto: HENRIK JANSSON
Svenska Akademiens ständiga sekreterare Mats Malm.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om klassikerskyddet som nu för första gången prövas i rätten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Talmannen Andreas Norlén läste alla verser ur Johan Ludvig Runebergs dikt om Sven Dufva utantill – och vi tappade hakan. Tänk att det fortfarande fanns moderater som kunde räknas till den bildade borgerligheten, en gång viktiga kulturbärare i Sverige.
Norlén blev därefter omåttligt populär. I Expressens TV bad jag honom deklamera Esaias Tegnérs ”Det eviga” och han gjorde det så vackert.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten.

Men få svenskar har nog någon djupare relation till dessa rader. Eller till Viktor Rydberg, Verner von Heidenstam och ”Hávamál”, som nu Svenska Akademien tar strid för. I veckan inleddes ett unikt rättsfall om klassikerskyddet i Stockholms tingsrätt, där Svenska Akademien protesterar mot NMR:s och Nordfronts användning av litteraturen. Vid ett hundratal tillfällen har de citerat utdrag och citat på sina nazistiska sidor.

Klassikerskyddet värnar särskilt betydelsefulla verk vars upphovsrätt löpt ut. I lagen står det att användningen av konsten inte får kränka ”den andliga odlingens intressen”. För att återgivningen ska anses brottslig måste den ”för den bildade allmänheten i stort te sig grovt stötande”. 

Det är Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Akademien för de fria konsterna som är utvalda att slå vakt om klassikerskyddet. Även om det här är första gången ett fall hamnar i rätten, har lagen genom åren använts för framgångsrika påtryckningar. På 60-talet stoppades Duke Ellingtons jazzversioner av Edvard Griegs stycken ur ”Peer Gynt” från att spridas i Sverige, då de ansågs ”kränkande för den nordiska musikkulturen”.

Ett konstfientligt agerande som osar av rasism, sett så här i efterhand. 

I mitten av 90-talet var det hamburgerkedjan Clock som bannades då den använde Leonardo da Vincis ”Nattvarden” för att marknadsföra sig.

I färskt minne finns också historien med Svenska Akademien som rasade mot en reklam för Mercedes-Benz, där Lena Endre läste Karin Boyes ”I rörelse”. Reklamen tystnade snabbt.

Nazisternas användning av Tegnér och Heidenstam står i en klass för sig.

Kanske hade Karin Boye mått dåligt av att hennes känsliga ord användes för att sälja lyxiga tyska bilar. Kanske hade Leonardo da Vinci tyckt att pommes frites inte hade något med Jesus att göra. Vem vet? Eller så hade de glatt sig åt att deras konst fortfarande äger en så stark symbolisk och poetisk kraft att den kan brukas i en brusande samtid. 

Jag betvivlar faktiskt att en ”bildad allmänhet” går runt och känner sig kränkt för att dess ”andliga odling” störs. Förmodligen blir denna farligt krympande bildade allmänhet snarare uppiggad av att folk ännu förväntas trollbindas av klassiker.

Nazisternas användning av Tegnér och Heidenstam står visserligen i en klass för sig. Det är stötande. Men det vore bättre att ta tillbaka dikten genom att göra en Norlén, blåsa liv i det som låtits damma igen, än att tala juridikens tvingande språk: För att citera Tegnér: Vad våldet må skapa är vanskligt och kort / Det dör som en stormvind i öknen bort.

Sanningen är att vi lät nazisterna lägga beslag på litteraturen, helt utan motstånd.


Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=80118&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.