Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Koncentrationslägren är allt annat än Disneyland

Bild från storfilmen ”Mulan”.

Karin Olsson om Disneys rövslickeri för Kinas regim.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. När ett företag till och med gör avtryck i språket vet man det sitter på värdefull mjuk makt. Att ”disneyfiera” betyder att göra om något, förenkla det till en sentimental, gullig och säljande historia.

Men till och med Disney gick bet på att göra en solskenshistoria av koncentrationslägren i Xinjiang i västra Kina.

Där håller regimen en miljon människor i ”omskolningsläger”. De muslimska uigurerna och andra inhemska minoriteter ska assimileras och helst minska i antal. Rapporter och dokument visar att de utsätts för tvångsarbete, tortyr och medicinska experiment. De underkastas systematisk kulturell ”avprogrammering”.

Andra metoder i regionen, där det bor runt 15 miljoner personer, är massterilisering av kvinnor, tvångsaborter och omhändertagande av barn i stor skala. Kinas monstruösa övervakningsapparat används naturligtvis utan hämningar. 

Man tackar också kommunistpartiets propagandaavdelning i Xinjiang.

Epitet som folkmord ska användas med stor försiktighet, men vittnesmålen från Xinjiang är alarmerande. Och nu har det pågått i över fyra år.

I somras beslagtog USA:s tull en 13 ton tung last av löshårsprodukter med mänskligt hår, som man misstänker kommer från fångarna i västra Kina. Detaljen är så sällsynt vedervärdig, förmodligen för att den leder tankarna till nazisternas läger.

Vad har då Disney med det här att göra?

Uighuriska män i ett fångläger i Xinjiang, april 2017 (från Xinjiangs rättsväsendes WeChat-konto).

Som tack för vänligheten för att man fick spela in delar av storfilmsversionen av den kinesiska folksagan ”Mulan” i Xinjiang tackar man i eftertexterna ett flertal statliga enheter i regionen, bland annat säkerhetsbyrån i staden Turpan. Säkerhetsbyrån ska enligt expertis ha som uppgift att driva omskolningslägren. Även kommunistpartiets propagandaavdelning i Xinjiang tackas.

Disney drivs av samma samma giriga ideal som farbror Joakim och kapitalismen kanske inte direkt är inneboende god. Men Kinaexperten Adrian Zenzm har rätt när han till BBC påtalar det orimliga i att ”göra vinst i skuggan av koncentrationsläger”. 

Disney har anpassat den påkostade filmen för den kinesiska marknaden. Det hela följer en numera väletablerad fjäskstrategi i Hollywood där man självcensuerar sina filmer för att funka på den lukrativa kinesiska marknaden. Ingen kines som skurk så långt ögat kan nå, eller historier om för Kina känsliga politiska frågor.

Jag hoppas innerligt att inte någon ger en enda spänn för att se ”Mulan”

Men tack vare debatten om Disneys agerande, bland annat kampanjen #boycottmulan, har regimen nu gått och förbjudit sina medier att rapportera om filmen som just haft premiär. Man vill inte dra uppmärksamhet till Xinjiang. Det är en underbar ironi att den enpartistat som Disney så omsorgsfullt rövslickade blir den som fäller filmen.

Jag hoppas innerligt att inte någon ger en enda spänn för att se ”Mulan”, lyckligtvis redan hårt drabbad av bioförbuden under pandemin. Det ska kosta att flirta med grymma diktaturer.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.