Karin Olsson
Hästen avsåg förstås Nazi-Tyskland och sången var en svidande vidräkning med eftergiftspolitiken, som lät "tysktågen" rulla genom Sverige för att hålla Hitler på gott humör. Kupletten spridde nervositet ända upp på regeringsnivå och en gammal lagparagraf i kommunens ordningsstadga dammades av. Med stöd av den kunde sången förbjudas på teatern i Stockholm, men i andra städer gick det inte att stoppa Karl Gerhard.
Lagstiftning kan svaga stunder användas på ett sätt som ingen hade förutsett. I tider med starka sverigedemokrater, och deras drömmar om att dressera medierna och kulturlivet till uppbygglighet och patriotism, borde garden vara uppe. Men mottagandet av juristen Gudrun Antemars statliga utredning "Integritet och straffskydd" avslöjar en förbluffande naivitet. Lovorden har haglat, trots att utredningen rymmer luddiga och långtgående förslag som skulle kunna ha förödande konsekvenser för yttrandefriheten.
Antemar förespråkar en bred palett av åtgärder. Olaga integritetsintrång ska bland annat gälla spridningen av bild eller uppgift om någons privatliv, sexualliv eller hälsotillstånd. Det ska även vara straffbart att hota om att publicera.
Förslagen sägs inte beröra TF och YGL, grundlagarna i vilka medierna omfattas - vilket i sig är en sanning med modifikation - men risken är hög att yttranden från konstnärer, satiriker, komiker, museer och kulturhus kan drabbas.
Till de få kritikerna hör journalisten Nils Funcke, som för tio år sedan fick Stora journalistpriset för avslöjandet att justitieminister Laila Freivalds stängde Sverigedemokraternas webbplatser efter att partitidningen SD-Kuriren publicerat en Muhammed-karikatyr. Ministern fick gå, och Funcke blev senare sekreterare i den statliga Yttrandefrihetskommittén.
Men nu är det andra tider och samhällsklimatet förändrat. Näthatet och dess vidriga uttryck måste stävjas och då tillåts juristerna som sätter integriteten främst att hålla i taktpinnen även i yttrandefrihetsfrågorna. Funcke har på denna kultursida använt just Karl Gerhards kuplett som exempel på sådant som i "ett skymningsläge" skulle kunna träffas av förslagen i Antemars utredning (läs också mer på SR här.). Det verkar dock som att den svenska historielösheten har slagit till, för invändningarna har inte fått luft under vingarna.
Vad tycker till exempel Publicistklubben? Och har Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter, som varit expert i utredningen, sovit under arbetet?
Det är befriande att vi sedan några år talar öppet om det skadliga näthatet och rättssamhällets fatala misslyckande att beivra brotten. Det är däremot allt annat än befriande att debatten, likt en trojansk häst, bakvägen smugglar in förslag om nya lagar som riskerar att fräta på vår yttrandefrihet.