Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Karin Olsson: Larma och gör er till, kritiker!

Scenkonst-kritiken har aldrig varit i så stort behov av ny talang, skriver Karin Olsson. Foto: Nils Petter Nilsson

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Jihad Jane" som samhällsengagerad hjälte. Och Lars Vilks som ignorant idiot. Tolkningen av kvinnan som avtjänar ett tioårigt fängelsestraff för sin plan att mörda Vilks är väldigt kontroversiell, som Expressens Hanna Höglund noterade. Det är som att Kungliga Operan håller fram ett saftigt köttben till kritikerna, för att nå ut med sin satsning på nyskriven kortopera. Men i de övriga recensionerna av "Short stories" är det som att inget har hänt. "Lite fyrkantigt", är det mest blodfyllda jag hittar.

När Bert Karlsson-pjäsen "Främling" stoppades menade dramatikern Gertrud Larsson i DN att teaterchefen och regissören hade blivit skrämda av Gunilla Brodrejs sågning i Expressen. Händelsen var sensationell. Teaterrecensioner ger sällan sådana avtryck. Man blev glad av fel anledning. Hurra, någon läser och bryr sig!

Medan problemet med den välvilliga kritiken av svenska filmer har vevats många gånger, pratar vi sällan om den förlåtande och ljumma scenkonstkritiken.

 

Under mina år som kulturchef i Expressen kan jag räkna på ena handens fingrar hur många som har hört av sig och önskat bli kritiker för scenkonst. Hugade litteraturrecensenter går det tretton på dussinet. Man kan slött gnälla på dagens teaterintresserade ungdom som hellre vill vara med i myset, än stå utanför och surt kritisera. Men medan du kan bilda dig hemma med lånade böcker, krävs det mer kulturellt kapital och reda pengar för att tillgodogöra dig så mycket scenkonst att du vågar ha en åsikt. Det är även en fråga om geografi. När P O Enquist började recensera teater i Expressen hade han inte många pjäser i kroppen. Mellan Dramaten och Hjoggböle är det ganska långt.

Själva genren i sig kan också te sig avskräckande. Och inte bara för att man måste skriva så snabbt eller att ersättningarna är så modesta. Till skillnad från litteraturkritiken, som har varit mer öppen med både personer och perspektiv, är teaterkritiken fortfarande ganska traditionell och mallad. Teatervärlden är dessutom (ännu) mindre än den med författare och förlag. Det går blixtsnabbt att skaffa sig hämmande lojaliteter.

 

Visst har det här landet briljanta teaterkritiker som kan uttrycka sig för både hjärta och hjärna. Men de är inte fler än att det finns för många texter som lämnar en med en fadd eftersmak av redovisningsplikt. Så många som ska få sina rader i rampljuset. Ingen får "glömmas bort" och bli ledsen. Vass kritik är detaljerad och specifik.Men de skribenter som ständigt går med förstoringsglaset bryr sig mer om sin lilla krets, än om den intresserade allmänheten och konstens bästa.

Dagspressen kämpar med sin förvandling till mediehus. Teatersajten Nummer har lagt ned sedan länge. Tidskrifterna strävar på med sina mikroskopiska upplagor. Samtidigt råder full aktivitet på institutionerna, med uppsättningar på jakt efter ny publik och vilja till samtal. De kan inte mötas av en vägg av rutin och leda. Scenkonst-kritiken har aldrig varit i så stort behov av nya tankar och talang som nu.

 

Följ Expressen Kultur och Litteratur på Facebook. Där kan du läsa allt om de senaste böckerna.