Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Kan USA någonsin bli en dröm igen?

Så kan Trumps liv se ut – om han förlorar valet.
President Donald Trump.Foto: EVAN VUCCI / AP TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om presidentvalet i USA.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Allt är bara ”ett bedrägeri”, trummar Trump och dånar ut desinformationen på sociala medier. Ännu efter fyra år som en bastard till politiker – byggd av auktoritär maktlystnad och kommersiell tv-underhållning – kan han överträffa sig själv.

Vi är många som följer denna rysare till rösträkning. Om Joe Biden vinner, vilket i skrivande stund är fullt möjligt, kommer glädjen att bli flyktig. Det känns plötsligt som evigheter sedan USA fungerade som en utopi, eller ens var något att se upp till och hoppas på.

På 1800-talet glänste Den nya världen, i kontrast till det mörka, trångsynta Europa. Invandrarna strävade mot frihet och ett rikare liv. Därefter segern i andra världskriget, följt av den växande medelklassens äventyr i pastell under 1950-talet. Även om bilden av USA sedan dess målats i många nyanser, var det så länge ett självklart land att inspireras av eller åtminstone lustfyllt ta spjärn mot, såväl för högern, som liberaler och socialdemokrater i Sverige.

Själv har jag gärna återkommit till Lars Gustafssons gamla succéroman ”Tennisspelarna” från 1977. Hans år som gästprofessor i Austin, Texas, utgör fond för en berättelse om livsglädje, nyfikenhet och teknikutveckling, men också om tidens ideologiska spänningar. I botten låg en omisskännlig kärlek till USA.

Efter Donald Trumps tal på valnatten där han undergrävde valet insåg man att de som spikade för sina fönster gjorde rätt.

Romanens fiktive Lars Gustafsson förvandlas rentav till en ny sorts människa i Texas. Han går från ”tunn, okroppslig intellektuell gnällfis”, formad i det stelbenta Sverige, till en friskus: ”Det utkristalliserade sig en helt ny personlighet hos mig, fullständigt främmande men inte alls otrevlig, litet inskränkt i sin sportfanatism kanske, men på det hela taget riktigt tilltalande.”

Det finns också något i bokens humor som känns klassiskt amerikanskt: kaxigt, frimodigt, lättillgängligt underhållande. Idag vore det svårt att skriva en motsvarande roman. Framtidslandet är borta. Även universitetsmiljöer som den Gustafsson befann sig i dras idag med problem i synen på tankens och ordens frihet.

Bara en Joe Biden kan inte ställa allt tillrätta.

Till och med de som hatade USA, brukade ju älska att göra det. Idag följer vi alla utvecklingen på samma sätt som när man tittar på en trafikolycka: reflexmässigt och förfärat.

Redan under valdagen såg vi amerikaner rusta sig för ett slags krig. Affärer och restauranger bommades igen. Som om det inte handlade om en av världens äldsta demokratier, utan ett bräckligt bygge i sönderfall. En failed state, som inte längre klarar att upprätthålla våldsmonopol och andra grundläggande funktioner.

Efter Donald Trumps tal där han undergrävde valet insåg man att de som spikade för sina fönster gjorde rätt. Han är kapabel till vad som helst. Ett delat land som röstar fram honom inte bara en gång, utan möjligen två, kanske också är det.

Institutionerna står ännu så starka att Trump inte i längden skulle kunna klamra sig fast vid makten om han förlorar. Men att igen få USA att bli en dröm för fler än de allra fattigaste vid gränsen och de allra rikaste kommer att kräva en formidabel kraftsamling.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.

Svensk-amerikanerna om valet: Så röstade de själva.
Johan Eriksson rapporterar direkt från Pennsylvania.