Är det äntligen dags för männens metoo? frågar sig kultursidans Anna Hellgren efter avslöjandet om Staffan Hildebrands övergrepp på pojkar och hockeyns berättelser om förnedrande initiationsriter. Även om metoo i dag ibland påminner ett gammalt gnissligt tåg rör det ändå på sig.
Skammen får ett lösare grepp; nyhetsvärderingen förändras så att tidigare privata saker anses äga allmänintresse. Förskjutningar som kan ske organiskt i en demokrati; berättelser bryter igenom tystnadskulturen och allting förändras.
Historien i Kina med tennisstjärnan Peng Shuai påminner om demokratins överlägsenhet för positiv samhällsförändring. Det har kallats för Kinas första metoo-fall när hon berättade att hon tvingades till sex för tre år sedan av Kinas förre vice premiärminister Zhang Gaoli, en nyckelperson i arbetet inför vinter-OS.
I inlägget i sociala medier beskrev hon sin utsatthet som ”ett ägg som träffar stenen”. Efter 30 minuter var posten raderad och hon frihetsberövades. Kinakännaren Jojje Olsson skrev i Expressen i veckan om hur hon totalt har suddats ut från miljardnationens internet.
Regimen försöker nu lura omvärlden att Peng är fri och vill lämnad i fred, med nya bilder och filmer. Det är diktaturens modus operandi. De som befinner sig i regimens våld har inget att sätta emot när avledningsmanövrarna inleds. Och Internationella olympiska kommittén (IOK) spelar med.
Den sexbrottsanklagande tidigare toppolitikern kan ses på pressbilder med självaste IOK-ordföranden Thomas Bach. De står nära varandra, handslaget är fast. Det här är två män som förstår varandra. Samme Thomas Bach ställde nyligen upp på ett arrangerat videosamtal med Peng Shuai och intygade att allt var i sin ordning. Att han lånar sig till diktaturens fula grepp säger allt om hur ruttet detta OS är.
Folkmord på uigurer och andra minoriteter, vem bryr sig?
De olympiska spel som den misstänkte förövaren Zhang Gaoli planerade blir långt ifrån det normala. Reuters rapporterar om dokument som avslöjar att Kina ska använda kameror med ansiktsigenkänning för att övervaka journalisterna. De kommer att kategoriseras i grön, gul och röd, beroende på ”risk”.
Det är en stark markering att det internationella kvinnliga tennisförbundet, WTA, nu ställer in alla sina tävlingar i Kina, trots lukrativa avtal. De kräver Peng Shuais frihet och utredning av anklagelserna.
Men idrottens intresse av att ifrågasätta Kina och inte minst de olympiska spelen har annars varit litet, konstaterar sportjournalisten Olof Lundh i Dagens industri. Folkmord på uigurer och andra minoriteter, vem bryr sig? En miljard kineser som kontrolleras minutiöst och berövas mänskliga rättigheter, jaha? En svensk medborgare som fängslats för att han gav ut misshagliga böcker om den kinesiska makten, gäsp.
Tennisförbundets beslut väcker hopp om ett mer idealistiskt förhållningssätt.
Kanske har berättelsen om Kinas enda metoo-kvinna den känslomässiga sprängkraft som kan bryta apatin?
Karin Olsson är kulturchef och biträdande chefredaktör på Expressen.
https://embed.radioplay.io?id=100699&country_iso=seExpressens mediepodd med veckans snackisar och en spännande gäst. Journalisten Deanne Rauscher berättar om sitt avslöjande om Staffan Hildebrand.