Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Jag har tröttnat på konstvärldens spratt

Mattias Norströms konstverk "Du gamla, du fria". 108203718Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Karin Olsson är kulturchef på Expressen.Foto: THEO ELIAS LUNDGREN
Den påhittade performancekonstären i "The square".Foto: Triart.

En slak flaggstång. Kalla mig gärna för borgarbracka, men jag föredrar mitt ståndaktiga exemplar på villatomten. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

När det blåste upp till ännu ett konstbråk kände jag mig plötsligt så trött. Måste jag vara med – igen? Jag som i åratal har engagerat mig och försvarat konstnärernas rätt att störa och beröra. Makode Linde och Black face-tårtan, Anna Odell och psyklajvet, Lars Vilks och Muhammed-teckningarna. Det senaste decenniet har varit en praktfull kavalkad av konstverk som dragit in medier och allmänhet i mentala torktumlare. Jag orkar inte ens tänka på mindre lyckade "konstkupper" som jag har lagt energi på att "bli en del av".

 

LÄS MER - Peter Cornell: SD kan lika gärna applådera flaggan

 

Allt för konsten, dock fick flaggstången till sist mig att krokna. Självklart kan man fortfarande väcka mig mitt i natten och jag kommer att försvara konstnärens vittgående yttrandefrihet. Det är bara det att den processinriktade, ofta provokativa konsten, där omvärldens reaktioner är lika viktiga som verket i sig, börjar kännas så väldigt gjord. Att fucka med fanan gjorde ju för övrigt Carl Johan De Geer med den äran redan 1967.

Men när Mattias Norströms trötta flaggstång, som tidigare stått i Göteborg, forslades till Sergels torg i Stockholm visste man att cirkusen hade kommit till stan. Det var som upplagt för den vanliga dramaturgin, det vill säga allt annat än största möjliga tystnad. 

 

LÄS MER - En slak flaggstång har redan uppförts - på Island

 

Konstkritikerna, "Sverigevännerna" och dåren som försökte såga ner stången har alla fått visa flagg. Lars Vilks har till och med recenserat konstverket i Expressen, vilket om jag får säga det själv tillhörde de mer originella inslagen i bevakningen. Särskilt eftersom han tyckte att verket var "enkelspårigt" och "spekulativt", vilket hans rondellhund ofta har beskyllts för.

Min lust att hälsa fanan på svaj med sedvanlig honnör dämpades också med Ruben Östlunds bioaktuella "The square" i färskt minne. Det är en kärleksfull, men skoningslös satir över konstnärer och institutioner besatta av gravallvarliga teorier och stora pretentioner. Östlund gör sitt bästa för att skruva skildringen, men det är omöjligt att överträffa verkligheten. Allt som händer i filmen har redan hänt, eller skulle kunna göra det. Den impotenta stången vore till exempel perfekt som ett utstuderat skämt i "The square".

 

LÄS MER - Lars Vilks: Ta inte flaggan på för stort allvar 

 

Det är däremot SR:s konstkritiker Mårten Arndtzén som i en Facebook-post ger det viktigaste perspektivet på veckans konstkurr. Han påminner om Carl Mikael von Hausswolff som på 1980-talet reste till Nazitysklands förintelseläger Majdanek och tog med sig aska från kremeringsugnarna, som han sedan säger att han målade tavlor med. Den djupt oetiska konsten fick hård kritik 2012 efter en utställning i Lund. Men att skamlöst använda människors mördade kroppar utgör inget hinder för framgång i konstsvängen. Tvärtom. 

Arndtzén konstaterar att Carl Mikael von Hausswolff nu är aktuell på Moderna museet och ska delta i en högbrynt tillställning på tema "rädsla", arrangerat av Statens konstråd.

Konstvärlden får faktiskt ursäkta om man börjar tröttna aningen på alla dess spratt.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.