Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

"I danska Almedalen dricker man inte rosé"

BORNHOLM. Politikens litteraturredaktör Jes Stein Pedersen hälsar på mig med orden: "Det är jag som är rasisten!". Jag drar mig till minnes Georg Brandes som sa att "den som inte förstår skämt, förstår inte danska".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Stein Pedersen har uppenbarligen inte glömt Svenska Dagbladets Elise Karlsson som i vintras anklagade honom för att hysa rasistiska och extrema högeråsikter i en kontroversiell gästkrönika om Yahya Hassans omtalande diktdebut. Det är först nu jag inser vilken chock detta var för en redaktör som verkar i Politikens kulturradikala anda. I Sverige är man mer van vid sådana höga tongångar.

Jag är på den danska kopian av Almedalsveckan. Här dricker man inte rosévin och äter trådigt gutelamm. Man dricker öl med grillat svin där svålen sitter kvar. Og det er fandemig dejligt, åtminstone som omväxling.

Men annars är Almedalens treåriga lillebror på Bornholm, i det pittoreska kustsamhället Allinge, lik sin förlaga. Skillnaden sitter i detaljerna.

På danska Folkemødet övergår dagarna i fest och konserter där alla som släntrar förbi är välkomna. Det är som det brukade vara i Almedalen, innan folkligheten förbyttes i stängda tillställningar för noggrant inbjudna och PR-branschen professionaliserade politikerveckan.

 

En av de viktigaste platserna på Folkemødet är dessutom Politikens stora scen. En traditionell morgontidning - i broadsheetformat - som självklar mittpunkt, som i de gode, gamle dage.

Jag är inbjuden av Politiken till programpunkten "Det nordiska debattkriget". Mina norska och danska motsvarigheter ansätter mig angående den påstått elitistiska offentligheten i Sverige. Svensk debatt anses symbol-och språkfixerad, ovillig att diskutera invandring och snar till rasiststämpeln.

Som så många gånger under det senaste året befinner jag mig i en position där jag, som annars värjer mig kraftigt mot alla föreställningar om en svensk överlägsenhet, ändå försvarar vårt debattklimat, och kritiserar grannländernas. Jag har tidigare gjort det i både danska och norska medier.

Just denna gång känns det inte riktigt lika roligt som vanligt, efter att några dagar tidigare ha blivit föremål för befängda anklagelser om att svika Expressens antinazistiska historia, vad det verkar utslungat för att det skulle bli en text med schwung.

Men det är sådant jag brukar säga att man måste stå ut med, för takhöjdens skull. Det tycker man uppenbarligen inte i Danmark.

Folkemødet och Almedalen är som sagt lika. Skillnaden sitter i detaljerna.