Karin Olsson
KRÖNIKA | AKADEMIKRIS. Svenska Akademien är illa ute. Nu publiceras i ett rasande tempo upprop från författare och forskare som förklarar att de har tappat förtroendet för det anrika sällskapet. Tusentals aktivister flaggar för att de kommer demonstrera i knytblus utanför Börshuset i Gamla stan under nästa sammanträde på torsdag. Det kommer inte att vara till fördel för Akademien.
Men än mer allvarligt är åsikterna, anförda av till exempel statsvetaren Nils Gustafsson i Svenska Dagbladet, som öppnar för att regeringen ska ta kontroll över stadgarna. Det är av stor vikt att Sverige har åtminstone en betydelsefull kulturinstitution som inte är underkastad politikens logik och ramverk. Kungen är trots allt den stabilaste högste beskyddare De Aderton kan ha.
Nog vore det också en förlust om all särart med Svenska Akademien försvann, och det blev en lika opersonlig församling som Kungliga Vetenskapsakademin, hur professionell och modern den än är.
Här är sju åtgärder som jag i all ödmjukhet tror skulle kunna rädda Svenska Akademien:
1. EXIT ALLÉN. Sture Allén, 89 år, var ständig sekreterare när Expressen granskade Jean-Claude Arnault och Forum 1997. Han nonchalerade larmen i artiklarna och har än i dag inte anständighet nog att uttrycka att han borde ha agerat. Han är en belastning för Akademien och måste lämna in en ansökan om formellt utträde.
2. EXIT ENGDAHL. Horace Engdahl efterträdde Sture Allén som ständig sekretare. Han var då fullt informerad om anklagelserna mot Forum och Jean-Claude Arnault, ja, han hade till och med författat ett upprop till stöd för honom. Inte med ett ord efter Dagens Nyheters reportage om Arnault i höstas har han beklagat att han underlät att ta itu med problemen kring Forum. Förtroendet för Engdahl är förbrukat. 21 år i Svenska Akademien räcker. Även han måste begära utträde.
3. KUNGEN AGERAR. Kungen bör behålla initiativet och snabbt ändra stadgarna så att nya ledamöter kan väljas in trots att sällskapet enligt nuvarande stadgar inte är beslutsmässigt. Akademien bör sedan i rask takt välja in ett antal nya ledamöter som förutom gedigna forskar-, ämbets- eller författarkarriärer upplevs vara i fas med sin samtid.
4. ÅLDERSGRÄNS. På 1700-talet när Svenska Akademien grundades var medellivslängden i landet mellan 30 och 40 år. Den höga barnadödligheten drog ner siffrorna, men det var få som levde lika länge som dagens svenskar.
Idag får den ständiga sekreteraren bara sitta till 70 års ålder. Detsamma bör gälla alla ledamöter. De som redan är invalda och har passerat åldersgränsen kan sitta kvar, men de bör ta sig en funderare om det inte är dags att gå i pension.
5. UTTRÄDESPARAGRAF. Kungen bör formulera en utträdesparagraf. De ledamöter som verkligen inte vill vara med, som Kerstin Ekman, Lotta Lotass och Klas Östergren, ska beviljas utträde med omedelbar verkan så att deras stolar kan besättas med nya ledamöter.
6. NY STÄNDIG SEKRETERARE. Tomas Riad hade tidigare varit den givna kandidaten. Han skötte enligt uppgift uppdraget väl under Sara Danius sjukskrivning. Men SVT:s avslöjande förra veckan om jävsproblematik gör honom omöjlig. Akademien är medfinansiär till ett stort språkprojekt på Stockholms universitet som drivs av Riad och där hans sambo är projektledare. Projektet "Intensiv svenska" för invandrare är viktigt och behjärtansvärt, men Riad kan inte med trovärdighet driva en nystart.
Ett antal ledamöter bör därför svälja sin stolthet och övertala Sara Stridsberg att bli ny ständig sekreterare. Hon har störst chans att återvinna förtroendet för Svenska Akademien. Stridsberg är en av våra mest respekterade skönlitterära författare och dramatiker och därtill utbildad jurist. Det talar också för henne att hon lade ner sin röst vid uteslutningsärendet om Katarina Frostenson, vilket gör att hon inte formellt har tagit ställning i det som kom att bli den stora symbolfrågan och källan till splittring.
Ett antal ledamöter bör svälja sin stolthet.
Om Stridsberg vägrar ta sig an uppdraget bör Jayne Svenungsson axla ansvaret. Hon har visserligen bara varit ledamot i fyra månader, men har med nyans och klokskap kommenterat krisen. Som professor har hon också rutin att leda komplexa och stora projekt. En ny ständig sekretare måste förstås fortsätta arbetet med tuffare rutiner kring sekretess, lägenheter och medelstilldelning, och en något större transparens.
7. AVHOPPARNA ÅTERVÄNDER. Kjell Espmark och Peter Englund bör komma tillbaka för kontinuitetens skull, även om de oansvarigt lämnade Akademien i vredesmod. Peter Englund gjorde visserligen själv inte tillräckligt, om något alls, som ständig sekreterare för att ta tag i jävsfrågor och rykten kring Arnault. En del av skulden för Akademiens situation i dag är hans. Men han har åtminstone inte varit en av "gentlemännen" i Arnaults närmaste krets. Om Espmark och Englund båda kommer tillbaka kanske de kan övertala Danius att delta i arbetet som ledamot, även om det, milt uttryckt, inte känns särskilt sannolikt.
Karin Olsson är kulturchef på Expressen.
LÄS MER - Jens Liljestrand: Därför avskydde Vilhelm Moberg Svenska Akademien