Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Har kungen läst dikten om sig själv?

Kung Carl XVI Gustaf på ett Kinabesök. Foto: Robban Andersson.

Karin Olsson skriver på pressfrihetens dag om Kina.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | FRIHET. Den fängslade svensken i Kina, Gui Minhai, vände sig i tisdags till kungen med en dikt i Expressen: ”I detta hem var jag makalöst rik / Jag fick både rösta och ha en egen kung”, stod det.

Dikten publicerades på kungens 73-årsdag när Valborgs kasar brann och tematiken är bekant. Kultursidan har det senaste halvåret publicerat ett flertal dikter av förläggaren och författaren Gui Minhai, skrivna 2017 i fångenskap.

Han påminner gång på gång om sin anknytning till Sverige. Dikterna har handlat om luciafirande, göteborgska och den svenska skogen. Han beskriver till och med kungen som ett slags fadersgestalt: ”Och konung Gustaf liknade min egen far / Som inte sa så mycket men hade breda, starka skuldror.

Det är som att Gui Minhai vädjar: glöm inte bort mig.

På den ena sidan: ett litet demokratiskt land i Norden. På den andra: världens näst mäktigaste land, med en nästan ofattbar repression, från massövervakning av medborgarna till veritabla koncentrationsläger för etniska minoriteter.

Gui Minhai när han tvingas till fejkade ”erkännanden” i kinesisk tv.

Det är inte svårt att förstå om Gui Minhai fruktar tystnaden.

När han för snart fyra år sedan kidnappades av kinesiska agenter på grund av sin framgångsrika bokhandel i Hongkong var det många i väst som inte fattade vad som höll på att hända: att Kinas maktanspråk i världen ökade radikalt.

Då var det svårt att intressera en bredare publik i Sverige för frågor relaterade till Kina. Kanske kändes det för avlägset, för annorlunda.

Men på kort tid har Kinas inflytande krupit närmare. Vi läser nu med tilltagande oro om planerna på nya kolgruvor, snabba teknikframsteg i AI och enorma investeringar utomlands, inte minst i propagandacentraler förklädda som journalistik.
I veckan sparkade den brittiska premiärministern Theresa May sin försvarsminister då hon misstänkte att han läckt information om beslut att låta kinesiska Huawei vara med och bygga 5G-nät i landet.

Ändå öppnas det naiva glipor, rakt in mot kommunistdiktaturen.

Huawei, kontrollerat av regimen, spelar en viktig roll i den orwellska övervakningen. Det är en säkerhetsrisk att släppa in ett sådant företag i ett demokratiskt lands infrastruktur. Ändå öppnas det naiva glipor, rakt in mot kommunistdiktaturen, både här och där i Europa. Huawei är bara ett exempel.

Att samarbeta med dessa företag är i dag så okontroversiellt att svenska stjärnor som Zara Larsson och Sarah Sjöström gör reklam för Huaweis mobiltelefoner, vilket journalisten Jojje Olsson nyligen uppmärksammade.

Tiden är sedan länge förbi när svenskarna kunde slå sig till ro med en Kina-bild som inte sträckte sig längre än Made in China och VM-finaler i pingis. Att Gui Minhai är frihetsberövad och långt härifrån diktar om älgar, Carl XVI Gustaf, varm glögg och pepparkakor är kanske det allra tydligaste tecknet på det. 

Jag vet inte om kungen har läst dikten. Men vi kommer inte att glömma Gui Minhai.



Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Danska Akademiens Marianne Stidsen och Jens Liljestrand, Expressen, diskuterar metoo och rättssäkerheten. Programmet finns också som podcast.