Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Hann inte Per Wästberg läsa fler böcker i år?

Nobelpristagaren Louise Glück.Foto: Gasper Tringale
Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson kommenterar valet av Louise Glück, Nobelpristagare i litteratur 2020. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NOBELPRISET. Man har kunnat anklaga Svenska Akademien för mycket de senaste åren. Men inte för att vara tråkig. Det har sprakat om Nobelprisen (möjligen med undantag för Kazuo Ishiguro 2017). 

Valet av Svetlana Aleksijevitjs journalistiska skönlitteratur 2015 bröt ny mark och hyllades brett. Som en av de modiga demokratikämparna i Belarus personifierar hon också den moraliska roll en författare kan spela, precis som Olga Tokarczuk, Nobelpristagare 2018, gör i det högerpopulistiska Polen. 

Den bångstyrige Bob Dylan 2016 skapade ett smärre generationskrig i kulturvärlden, men vidgade priset. Och debatten förra året om Slobodan Milosevics kumpan, Peter Handke, var uppslitande, men gjorde något verkligt intressant med samtalet om litteraturens – och Nobelprisets – uppdrag. 

Men att Nobelpriset inte riktigt är ett globalt pris står vid det här laget rätt klart.

Den amerikanska poeten Louise Glück för nu Svenska Akademien tillbaka till trygg mark. Valet visar återigen hur lite man bryr sig om krav utifrån. Priset lär få kritik, inte helt orättvis, för att det är för ”fint”, traditionellt och vitt. Om det nu ändå skulle bli en amerikan, varför inte den roliga och omedelbara Jamaica Kincaid, med sin postkoloniala blick och högljudda Trump-motstånd? Så kommer det att låta.

Den ständiga frågan om varför Svenska Akademien så sällan letar bortom västvärlden ställs förstås också detta år. 

Men att Nobelpriset inte riktigt är ett globalt pris står vid det här laget rätt klart. Ett litteraturpris för hela världen kräver förmodligen en mycket vidare kompetens bland ledamöterna än lilla Sverige kan åstadkomma.

Jag känner själv inte Louise Glücks redan hyllade författarskap närmare, men ser fram emot höstens läsning. En sak väcker dock frågetecken. Glück fick tidigare i år Tranströmerpriset, som hon skulle tagit emot i Västerås om det inte varit för pandemin. Juryordförande den gången: Per Wästberg, tillika tongivande ledamot i Svenska Akademien. Hann han inte läsa fler böcker i år?



Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=73816&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.