Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

GP bidrar till skamlig
historierevisionism

Varför publicerar en stor morgontidning som Göteborgs-Posten ett inlägg  som förringar och sprider myter kring folkmordet i Bosnien? Enligt  chefredaktör Cecilia Krönlein för att man"strävar efter högt i tak och öppen debatt".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Upprinnelsen är ett initierat reportage om massgravar i Bosnien-Hercegovina av frilansjournalisten Annika Hamrud som publicerades i GP i mitten av januari.

Men i veckan hände något märkligt. GP tog in lång debattartikel av historieprofessor Lennart Palm, som har en faiblesse för revisionisten Diana Johnstone. Palm skriver att Hamrud deltar i ett propagandakrig, med målet att intressen som Nato ska få legitimitet för att ingripa mot "folkmord". Ja, han skriver det inom citationstecken, som om det var en konstruktion.

Palm argumenterar också för att siffran för de civila bosnienmuslimska offren är överdriven och att serbiska döds-läger inte fanns.



Time om fånglägren 1992.

Tankemönstren är som hämtade från den gamla skandalpubliceringen i Ordfront Magasin, "Ljugoslavien", som byggde på uppgifter från just Johnstone. Precis som då ifrågasätts den kända nyhetsbilden på lägerfången Fikret Alic, den utmärglade mannen bakom taggtråd, som fick världen att inse vidden av det som pågick. Och då som nu åberopas att den officiella historieskrivningen är styrd av väst (läs USA). Brunvänstern har tydligen övervintrat på Göteborgs universitet.

Annika Hamrud har beretts plats i GP att skriva ett starkt och skarpt försvar.

Pedagogiskt förklarar hon hur övergreppen i forna Jugoslavien är noggrant utredda och kartlagda efter två decennier av processer i Haagtribunalen.

Ordfronts artikel fick stor uppmärksamhet utomlands, och GP:s publiceringar har fått medier i Bosnien att reagera. Men Krönlein har bara meddelat sig via Twitter att "även vår journalistik ska kunna debatteras".

Det låter ju sympatiskt.

Men man kan inte alltid bara prata om det. Om man vill ändra på vedertagen kunskap vad gäller historia och vetenskap krävs seriösa studier och nya upptäckter. Fp-politikern och dramatikern Jasenko Selimovic undrar också retoriskt till svar hur högt GP:s debattak är för folkmordsförnekande? "Kan man tänka sig publicera Faurisson eller Irving?"


Bristande insikter i vad som hände på Balkan är den mest troliga förklaringen till publiceringen av det grumliga inlägget. Men Krönleins svar att de bara vill ha högt i tak tyder också på en förvriden förståelse av liberal publicistik.

Kanske ville hon bara försöka att vidga "åsiktskorridoren"? Men när högt i tak tolkas som att ge utrymme åt rena konspirationsteoretiker, om än med fin professorstitel, hukar jag hellre i skrubben.

Det senaste halvåret har man hört allt oftare, särskilt från Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, att journalister måste ha en "värdegrund" för att kunna skilja rätt från fel. Men en skraltig värdegrund är ytterst sällan anledningen till övertramp i de etablerade medierna.

GP ville sannolikt inte bidra till att förmörka det historiska förloppet, eller än en gång väcka smärtan hos krigets offer. Jag tror bara att man intet ont anande ville "ta debatten".