Karin Olsson

Farligt begär efter att styra journalistiken

SD:s Richard Jomshof.
Foto: Sven Lindwall

YTTRANDEFRIHET. Det är lätt - och helt nödvändigt - att fördöma den hårt ansatta tryck-och yttrandefriheten i länder som Polen och Ungern. Desto svårare verkar det vara att hålla koll på sina egna auktoritära tendenser.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Moa Elf Karlén är förlagschef på Leopard förlag, grundat av Henning Mankell, och sitter i styrelsen för Svenska PEN. Hon om någon borde hålla den publicistiska fanan högt och värna mediers integritet. Men Leopard vill diktera villkoren för journalisterna som bevakar deras författare. Nyligen erbjöd man Nerikes Allehanda en intervju med Maria Sveland, aktuell med pjäsen "Befrielsefronten" på Örebro länsteater.

Tidningen tackade ja, men Sveland var inte nöjd med valet av kulturreporter. Nerikes Allehandas kulturchef Eva Ejdeholt skriver att förlaget klagade på att reportern tidigare hade skrivit kritiskt om Sveland (11/1). När tidningen hävdade sin rätt att välja journalist ställde förlaget in intervjun, den som tidigare varit "ivrigt förslagen av självaste förlagschefen Moa Elf Karlén".


Samma sak utspelade sig när Smålansposten skulle bevaka Ingvar Kamprads årliga jultal, men fick nej då Ikea inte ville att tidningens mest initierade reporter skulle göra jobbet. Smålandsposten böjde sig inte för kraven.

Men till och med vanligtvis kloka journalister kan hamna snett när ämnet väcker starka känslor. I fackorganet Journalisten har krönikörer flera gånger det senaste året åberopat tidningsägare, på grund av ställningstaganden i migrationspolitiken på några ledarsidor, bland annat Expressens. Vanligtvis brukar journalister sätta en ära i att stå upp för vikten av redaktionell integritet gentemot medieägare. Nu blir Andreas Ekström tvärtom "illa till mods" över deras tystnad (20/7-15).

Att enskilda förläggare och journalister råkar få spinn i kompassen är nu ingen katastrof, även om det är trist när de tycks komma i flock. Det är lagstiftarnas tendenser som ger kalla kårar. Att Sverigedemokraterna har en direkt fientlig syn på de fria medierna ligger i öppen dager. Partisekreterare Richard Jomshof hymlar inte med att han ser Ungerns mediepolitik som ett ideal. Och till och med politiker som skulle säga att de högaktar tryck- och yttrandefriheten kan ha nära till åtgärder som snöper densamma. Resultatet förskräckte när Utgivarna vid årsskiftet presenterade sin årliga enkätundersökning bland riksdagsledamöterna. 71 procent vill inskränka meddelarfriheten för poliser och förbjuda möjligheten att läcka innehåll från förundersökningar. 68 procent vill inskränka mediers frihet att själva avgöra när de ska publicera namn och bild på misstänkta brottslingar. Dessutom tycker hälften att kända människor inte ska kunna fotograferas i privata sammanhang utan tillstånd.


Vår stolta tryckfrihetsförordning fyller 250 år i år. Men det verkar vara lockande för såväl politiker som opinionsbildare och företag att ge efter för impulser som går ut på att försöka minska journalisters rörelseutrymme.