Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Europas värderingar utmanas av Putin

Conchita Wurst. Foto: Henrik Hildebrandt Foto: Henrik Hildebrandt

KIEV. Har de europeiska intellektuella blivit provinsiella? 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Chefredaktören för New East Europe, Adam Reichardt, lyfter frågan i en blogg på Eurozine. Medan omvälvningarna 1989 väckte ett djupt engagemang, tycks man i dag inte vilja eller våga dra de långa linjerna i analysen av konflikten mellan Ukraina och Ryssland.

Beskrivningen är förstås en förenkling, men i grunden sann.

Sverige är inget undantag. Jag söker i det största mediearkivet på ett 30-tal av de mest inflytelserika debattörerna, skribenterna och redaktörerna, och visst finns det strålande inlägg, men det generella resultatet är magert.

"Uppdrag granskning" är mer omdebatterat än Operation Putin. Inget ont om Göteborg och Janne Josefsson, men han håller inte Europas framtid i sin hand.

 

De intellektuellas svek ligger bakom helgens stora symposium i Kiev, "Ukraine: thinking together", som den amerikanske historikern Timothy Snyder och New Republics Leon Wieseltier har initierat. Akademiker, författare och journalister från länder som USA, Tyskland, Ukraina, Ryssland och Frankrike deltar för att visa sin solidaritet med Euromajdan, folkrörelsen i Ukraina för ett närmande till EU. Vilket i praktiken ska ses som en längtan efter grundbultar som västvärlden i sitt idealtillstånd strävar efter: yttrandefrihet, pluralism, mänskliga rättigheter, meritokrati och marknadsekonomi. Allt detta som står i skarp kontrast till Putins auktoritära och socialkonservativa Ryssland, med nedmonterad yttrandefrihet och en korrupt, oligarkisk kapitalism.

Förutom rent krassa aspekter, handlar den ryska aggressionen om värderingar, där det som uppfattas som det västeuropeiska projektet utmanas. Folkresningen i Ukraina blev både stridens utlösande faktor och dess skådeplats.

Den massiva propaganda som Ryssland nu pumpar ut, kallas av en deltagare på konferensen för ett "massförstörelsevapen". Ammunitionen är "Gayropa", ett näste för det urartade i motsats till det "anständiga" Ryssland. Conchita Wursts Eurovisionseger fick en rysk parlamentsledamot att tala om "Europas slut" och nu sägs "fascisterna" i Ukraina vilja gå samma öde till mötes.

 

Timothy Snyder skräder inte orden om det bristande intresset bland USA:s och Europas eliter, i synnerhet de vänstersinnade. "De har inte förstått Ukraina. De identifierade sig varken med Majdans syften eller dess offer", sa han under en öppen föreläsning på ett universitet i Kiev tidigare i veckan.

Nästa söndag är det parlamentsval i EU. Samma dag är det också presidentval i Ukraina. Att datumen sammanfaller kan inte vara en slump.

Jag kommer att tänka på att valdeltagandet till EU-parlamentet har sjunkit varje gång under hela unionens historia, trots att parlamentets makt ökat. Jag slås också av att höstens mest troliga regeringsbildare, Socialdemokraterna, toppar sin EU-lista med Marita Ulvskog, som fortfarande tycker att Sverige skulle ha det bättre i sin lilla nationalstatsbubbla.

Att det som är så åtråvärt för ukrainska européer, kan vara likgiltigt för så många andra. Den svagheten är EU:s allra farligaste.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!