Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Demokratin skapades inte på ett zoommöte

SKÄRMBEROENDE. Statsminister Stefan Löfven talar till nationen i SVT.
Foto: SVT / Skärmdump

Karin Olsson om pandemins konsekvenser för demokratin.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. När vi nu firar 100 år av allmän och lika rösträtt befinner vi oss i ett läge med den största inskränkningen av demokratin i Sveriges moderna historia.

Våra grundläggande friheter och rättigheter är kraftigt decimerade. Vi kan inte demonstrera, vi kan inte ses i grupp och organisera oss, vi kan inte möta en publik, hålla föredrag eller debatter, annat än i andefattiga digitala varianter. När som helst kan flygplatser och järnvägen stängas, och stoppa vår rörelsefrihet.  

Debatten om pandemins konsekvenser för demokratin har varit dämpad. Coronan skapar ett undanstagstillstånd, lätt att förstå och acceptera.

Men samtidigt som vi ser ljuset i tunneln, med vaccin och bättre behandlingsmetoder, vill regeringen få med sig riksdagen på att förlänga den hoprafsade pandemilagen ända till nästa år. Sveriges alltmer avintellektualiserade borgerliga politiker har inte direkt protesterat, mer fokuserade på att företräda olika intressens ekonomiska kompensationer.

Det var inte mycket mer än en mansålder sedan vi erövrade demokratin.

I den maffiga antologin ”Rösträttens århundrade” (Makadam, 2018, red. Ulrika Holgersson och Lena Wägnerud) skildras kampen för lika rösträtt. Först på tur stod männen. Verner von Heidenstams klassiska ”Medborgarsång”, publicerad i Svenska Dagbladet 1899, inspirerade till strid. ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar”, citerades överallt. Bara sju procent av befolkningen var vid den tiden röstberättigade.

Åren fram till 1921, då de svenska kvinnorna sist i Norden inkluderades fullt ut i valmanskåren, präglades av en bred och omfattande organisering. Utan att mötas tiotusentals gånger, i demonstrationer, talarturnéer, namninsamlingar och politiska träffar, hade det inte varit möjligt. Det var via folkbildning, konflikt och kravaller som man bit för bit förflyttade landet till en modern demokrati. Sådant går inte att ersätta med ett zoommöte.

Men 2021 kan vi tänka oss att avstå från demokratins grundläggande verktyg – tydligen under åratal! Idag får man inte ens ta en öl ute och prata politik med vänner efter klockan 20.00. Lägg därtill det strypta kulturlivet, föreningslivet och församlingslivet, samt religionsutövningen. Det som bygger demokratin inifrån är satt på svältkost.

När Black lives matter organiserade en demonstration i somras var statsepidemiolog Anders Tegnell snabbt framme och dömde ut den som ”olämplig och olaglig”. Vi verkar vara på väg in i ett tjänstemannavälde, utan politisk nerv som tillvaratar medborgerliga fri-och rättigheter. 

Det var inte mycket mer än en mansålder sedan vi erövrade demokratin, men minnet verkar kort, till och med i socialdemokratin som tillsammans med liberaler baxade fram den.

Efter mer än ett år i undantagstillstånd måste vi väl snart hitta mer normala sätt att leva med covid-19?


Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.

Lyssna på nya mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=82032&country_iso=se

En podcast om journalistik och medieveckan – av Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind. Varje fredag med en spännande gäst.