Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Därför blir vi besatta av städgurun Marie Kondo

Marie Kondo. Foto: Pressbild
Marie Kondos tv-serie hade premiär 1 januari. Foto: Netflix

Karin Olsson skriver till tjugondag Knut om städningens mål och mening.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | ORDNING. Välj glädje! Den bästsäljande japanska städgurun och självhjälpsförfattaren Marie Kondo är en Kay Pollak för utmattade materialister. 

Hennes Netflix-serie "Konsten att städa" har sedan premiären 1 januari i både USA och Sverige fått många att bli besatta av att sortera sina hem. Kondo, vars uppenbarelse påminner om ett näpet sagoväsen, åker hem till amerikanska familjer som inte kan hantera sitt överflöd: Skor i drivor, röriga förråd, leksaker överallt. Som hos de flesta i kapitalismens lyckoriken.

KonMari-metoden, även beskriven i boken på svenska – ”Konsten att städa: förändra ditt liv med ett organiserat hem” (2015) – handlar om att systematiskt gå igenom allt du äger, begrunda varje enskild ägodel och fråga dig själv om den ger dig glädje. Does it spark joy? Tokimeku, på japanska.

Om den gör det ska man hitta en plats där tröjan/boken/vispen/fotografiet ska ligga. Om föremålet däremot inte skänker glädje ska man tacka för tiden som varit och göra sig av med det. 

Marie Kondo på Youtube

På Youtube finns ett stort utbud av videor där Marie Kondo demonstrerar sina utrymmesbesparande vikmetoder. Alla kläder ska ta form av rektanglar som kan stå på högkant. Även strumporna. För några år sedan utsåg Times henne till en av världens 100 mest inflytelserika personer. 

Kondo-hajpen kan vara ett välpaketerat rop på hjälp i klimatkrisens tidevarv – ett praktiskt sätt att bygga upp motstånd mot den hyperkonsumism som varken gör mänskligheten eller planeten en tjänst. En strängare variant på det temat var Expressen-skribenten Gunilla Brodrejs bok ”Shopstop: rapport från ett celibat” (2014) om att lära sig leva enklare och vägra köphetsen.

Eller så är Kondos ordning bara ännu ett tecken på dekadensen. När man knappt ryms i sitt eget hus ringer man en japansk konsult som tränar en att återupptäcka känslor som tillfredsställelse och tacksamhet, vilket kan ge motivation att kasta ut de mest meningslösa prylarna. Kanske för att sedan kunna köpa nytt?

Oavsett om Marie Kondo är en Marx i förklädnad eller materialismens goda fe framstår hennes städning som ett slags befrielseprojekt. Margareta Magnusson gjorde något liknande i "Döstädning: ingen sorglig historia" (2017) som uppmanade till en katharsisk utrensning på ålders höst. Även Fanny Ambjörnsson i "Tid att städa: om vardagsstädningens praktik och politik" (2018) ville i sin mer sociologiska genomgång uppvärdera denna nödvändiga syssla.

Fattigdomens smuts

Hos Marie Kondo finns i alla fall inget av det elände vi alltid lärt oss att förknippa med skurhinken: Fattigdomens smuts och städandet hos andra som brödföda i Moa Martinsons proletärromaner, Karl Ove Knausgårds förtvivlade sanering efter den alkoholiserade fadern i ”Min kamp” och hemmafrun Majs ängsliga fejande på fasaden i Kristina Sandbergs folkhemstrilogi. Städning handlar i fiktionen – och verkligheten – inte sällan om skam, klass och självbedrägeri.

Men Kondos Netflix-putsade budskap är enklare än så: Livet blir besvärligt med många saker. Vi måste själva få plats. Det är insikter som inte går att leja ut till Rut. 

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen. 



LÄS MER - ANNINA RABE: Även vi från DDR-Sverige har tröttnat på köphetsen


LÄS MER - JOEL HALLDORF: Shopping är begär som löper amok


LÄS MER - GUNILLA BRODREJ: Shopping är knark – skydda barnen 

 

https://www.youtube.com/watch?v=WvyeapVBLWY