Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Diktaturen i Kina är löjligt lättkränkt

Teckningen som Jyllands-Posten publicerade i måndags.Illustration: NIELS BO BOJESEN / JYLLANDS-POSTEN

Karin Olsson skriver om teckningen som fått Kina att se rött.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Har Kina fått storhetsvansinne?
En teckning i danska Jyllands-Posten har utlöst Kinas vrede. Det är den välrenommerade tecknaren Niels Bo Bojesen som har gjort en pastisch på den kinesiska flaggan. I stället för de fem gula stjärnorna – ett coronavirus. Teckningen publicerades under vinjetten ”Dagens teckning” i måndags och är en mångtydig nyhetskommentar i bildens form.

Men det tålde inte kommunistdiktaturen, som helst bara ser rapportering om det framgångsrika Kina. Landets ambassad i Danmark har skickat ut ett pressmeddelande om att teckningen är kränkande och ”sårar det kinesiska folket”. Man kräver också en offentlig ursäkt.

Chefredaktören Jacob Nybroe har föredömligt stått på sig: ”Om jag bad om ursäkt för det här till Kina så skulle Kina vara en regim som bestämmer vad jag publicerar eller inte”, säger han till SVT. Han förklarar också att tidningen inte har haft för avsikt att göra sig lustig över de människor som drabbats av det dödliga viruset.

Ett allt mäktigare Kina flyttar nu fram sina positioner i världen.

Det är betydelsefullt hur journalister och ledande politiker agerar när auktoritära stater försöker pressa fria medier. Expressen var den första svenska tidning som 2006 publicerade en av Jyllands-Postens Muhammed-karikatyrer. Dagen efter det islamistiska terrordådet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo 2015 satte vi en av deras IS-teckningar på förstasidan. Vi publicerar nu också Bo Bojesens teckning, som i sig är föga anstötlig och som redan visats i nyhetsrapporteringen som faksimil från Jyllands-Posten. Men om Kina tycker det värt att kräva offentliga ursäkter för denna bild, är ribban för vad de finner provocerande löjligt låg.

Det är ett allt mäktigare Kina som i dag flyttar fram sina positioner i världen. Ekonomiskt är det en framgångssaga. Kulturellt famlar man ännu trots megainvesteringar i internationella medier och annonskampanjer. Men Kinas ambassad attackerar numera regelbundet svenska medier. SVT krävdes häromåret på en ursäkt efter ett satirinslag i ”Svenska nyheter”. Och journalisterna Kurdo Baksi och Jojje Olsson har specifikt pekats ut av ambassaden som lögnaktiga och vilseledande. 

Jyllands-Posten, och Danmark som land, vet att det kan kosta att stå upp mot repressiva krafter.

I sitt senaste utfall mot svenska medier angrep ambassadör Gui Congyou också mig, sa att jag förlorat min rationalitet och gjorde klart att något visum till Expressen inte var aktuellt med nuvarande bevakning av den i Kina frihetsberövade svenske förläggaren Gui Minhai.
När han i november skulle föräras Tucholsky-priset, överlämnat av kulturminister Amanda Lind, hotade ambassadören henne, Sverige och ”personerna bakom denna fars” med ”konsekvenser”. Detta har jag i skarpa ordalag kritiserat.

Jyllands-Posten, och Danmark som land, vet att det kan kosta att stå upp mot repressiva krafter. Tidningens publicering av Muhammed-karikatyrer utlöste i mitten av 00-talet en diplomatisk kris, våld och mordhot. Elva ambassadörer från muslimska länder bad om att få träffa Danmarks dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen för att diskutera publiceringen, vilket han lyckligtvis avvisade med hänvisning till pressfriheten. Men i Sverige ledde en motsvarande situation till att Sveriges utrikesminister Laila Freivalds fick avgå då hon medverkat till att släcka Sverigedemokraternas webbpublicering av en karikatyr.

I såväl Danmark som Norge har Kina tidigare med ekonomiska och diplomatiska påtryckningsmedel lyckats få ner länderna på knä, efter kontroverser rörande Dalai Lama respektive fredspristagaren Liu Xiaobo.

Man kan skratta åt diktaturens ömma tår. Men när man tänker på Kinas brutala metoder för att tysta dissidenter i sitt eget land och ekonomiska betydelse i västvärlden är det inte så roligt längre.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.

FOTNOT. En uppgift i texten har rättats. Det var inte Jyllands-Postens karikatyrer som publicerades av SD, utan en annan. 

SE MER: Ambassadören kallades upp till UD

Kinas ambassadör på UD – frågades ut om hoten.