Karin Olsson
Miljontals människor har via bilden fått hjälp att förstå flyktingsituationen, inte bara intellektuellt, utan också emotionellt. När högerpopulistiska och invandringsfientliga krafter ökar sitt väljarstöd i en lång rad europeiska länder är det nödvändigt som ett slags humanistiskt motvärn. Opinionsundersökningar indikerar att Sverigedemokraterna är det största partiet i Sverige bland män, och störst bland arbetare. Samtidigt arbetar partiets svans på internet, även den som Jimmie Åkesson kallar för den "sunda delen", ihärdigt för att förråa samtalsklimatet med hatfyllda texter och artikelkommentarer. En av dessa inofficiella opinionsbildare har i åratal varit den förra DN-journalisten Barbro Jöberger, alias den inflytelserika "Julia Caesar", vilket Annika Hamrud avslöjade på Expressens kultursida tidigare i veckan.
Den alternativa offentlighet som struntar i allt vad pressetik och yttrandefrihetslagar heter, och lever för att avhumanisera muslimer som Alan och hans familj, vinner mark. "Julia Ceasar" är inte bara populär i sociala medier, citeras av politiker och mer rumsrena opinionsbildare, utan har också spunnit tre böcker av sina hatiska konspirationer.
Jag hoppas att bilden på min son förändrar allt", sa Abdullah Kurdi, Alans pappa, med en närmast ofattbar styrka efter insikten om att hans fru och två små pojkar hade drunknat.
Fotot kommer tyvärr inte att stoppa flyktingkrisen. Precis som det är för mycket att hoppas på att Barbro Jöberger nu kommer att vilja delta i en öppen, upplyst debatt. Länge än kommer vi att få höra historier om barn som dött på väg i bräcklig farkost. De politiska lösningarna är i EU:s lealösa grepp, långt ifrån det engagemang som så många enskilda européer nu visar prov på.
Vissa avfärdar hånfullt känslor, empati och ord om mänsklighet som fluff när det som nu krävs hård förhandling, rationalitet och förnuft för att mildra denna svåra situation. Det är inte lätt att stoppa lidandet en gång för alla när såväl flykten från krig som drömmen om ett bättre liv drar människor hit, och det krävs också handlingskraft för skapa samhällen där alla kan få fotfäste och en framtid. Det är sant att det långt ifrån räcker med en god vilja, men inlevelse är en första startpunkt för att överhuvudtaget vilja göra något.
Till kritikerna som tycker att bilden är för brutal för att publiceras för en masspublik skulle jag vilja påminna om legenden om vad Picasso hävdas ha sagt till den nazistiska säkerhetspolisen som undrade om det var han som hade gjort målningen "Guernica", skildringen av döden i spåren av de tyska bombningarna av den basiska staden. "Nej, det är ni som skapat den", sägs det att Picasso svarade. Situationerna går förstå inte att jämföra, de är väsensskilda. Men anekdoten påminner om att européer har ett ansvar för det elände som pågår. Bilden på Alan, är också bilden av vårt misslyckande.