Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Arbete är ett måste
för varje klassresa

Redan som 15-årig konfirmand visste 1880-talsförfattaren Victoria Benedictsson vad som var hennes motto: "arbete och sanning". Säg den författare i dag som skulle använda samma ord. Benedictssons lidelse ligger mil från vårt samtida kulturklimat.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Efter åtta år av alliansens tjat om arbetslinjen har ideal som strävsamhet och plikt blivit rejält omoderna. En av årets mest hyllade författare är symptomatiskt nog sociologen Roland Paulsen, aktuell med "Vi bara lyder", en skildring av Arbetsförmedlingen. Redan för fem år sedan slog han igenom som så kallad arbetskritiker med boken "Arbetssamhället", där han gjorde upp med vår i hans tycke orimliga besatthet av jobb och sysselsättning.

Paulsen blev omslagspojke för en ny rörelse: "fritidslinjen".

Konsten och kulturdebatten har haft en viktig uppgift som motvikt till den själlösa politiska retoriken. Det var förmodligen ingen slump att det växte fram en ny våg av arbetarskildrare just under alliansåren. Kristian Lundbergs självbiografiskt inspirerade roman "Yarden", Jenny Wrangborgs poesisamling "Kallskänken" och Gabriela Pichlers film "Äta sova dö" är alla lysande exempel på konst med udden mot ett tärande arbetsliv och hets att "göra rätt för sig" för att bevisa sitt människovärde.

Men nu när de gamla tillväxt- och civilisationskritikerna i Miljöpartiet sitter vid makten tillsammans med det bedagade arbetarpartiet borde det vara dags för nya influenser. Jag längtar plötsligt efter de konstnärliga uttrycken för arbetet som meningsskapare, som räddning från en ångestfylld "fritid" av tvätt och matlagning, alternativt dataspelande och Youtube i en ändlös ström av tristess.

Den nya antologin "Klassresan" försöker att starta ett sådant samtal. I veckan publicerade vi Expressen-skribenten Therese Bohmans kapitel, som bäst kan beskrivas som ett försvarstal för den "duktiga flickan". Hon som målmedvetet följer reglerna och sliter för att ta sig fram borde idealiseras lika mycket som den tokiga Pippi som "tar för sig" och struntar i auktoriteter, menar Bohman.

Arbete, ofta hårt sådant, är en förutsättning för varje klassresa. Jag tänker igen på Victoria Benedictsson som längtade bort från hemmafrulivet i skånska Hörby, och ut i den stora världen av skrivande och tänkande. Hennes efterlämnade anteckningar genomsyras av det som hon visste redan som ung kvinna:

Roland Paulsen. Foto: Alexander Donka

"Ett godt arbete! För det skulle jag vilja sälja min själ. Hvarje atom av lifskraftighet, som finns kvar hos mig, vill jag lägga i mitt arbete /.../ I arbetet ligger makt. Med ett ärligt, själfständigt arbete kan jag tvinga dig till aktning."

Vad skulle Roland Paulsen ha sagt till henne? Att hon var hjärntvättad av den framväxande kapitalismens krav på arbetsmoral? Att hon borde ta en promenad i gröngräset i stället och chilla lite?

Undrar hur många timmar av de duktiga flickornas flit och blåställens tidiga morgnar som har behövts för att finansiera hans forskning om arbetets meningslöshet.