Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Olsson

Åkesson har rätt – Sverige är extremt

Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Karin Olsson om nedröstningen av Ulf Kristersson som statsminister.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | POLITIK. Den svenska exceptionalismen har återigen visat sitt vackra ansikte. Moderatledaren Ulf Kristersson röstas ned som statsminister av sina vänner i Centerpartiet och Liberalerna. Att hålla Sverigedemokraterna utanför regeringsinflytande blev viktigare för allianskamraterna än att bilda regering. Det är en extremt tydlig markering mot den auktoritära nationalismen. Lika extremt som Sverige faktiskt är: ingen annan stans i världen är de individualistiska, liberala och sekulära värderingarna så utbredda. "Globalisternas" paradis, rentav.
Så nog följde det all logik att Sveriges riksdag till slut gick denna väg: fortsatte göra landet till ett undantag från trenden i Skandinavien och stora delar av Europa. 

Här håller man högerpopulismen på en armlängds avstånd, oavsett om det innebär att i dag offra sin egen regeringsmakt. Men vad händer i morgon?
Sverigedemokraterna är ett långsiktigt projekt. Man har absorberat väljarna med en konservativ uppfattning om nationen och människan. Den mer traditionellt sinnade delen av arbetarklassen ser i dag Åkesson som sin politiska ledare. Lägg till detta den nationalistiska vågen som sköljer över i hela västvärlden och attraherar hemlösa högerväljare. Den tidigare migrationspolitiken, som i opinionsundersökningar visat sig sakna en bred folklig förankring, ligger också fortsatt kvar som en klangbotten i all debatt om integration.

Svenska värderingar

SD-väljarna kommer inte att försvinna till nästa val. Vi har en allt större grupp som rör sig bort från de faktiskt typiskt svenska, liberala värderingarna.
Det inger rysningar att höra Jimmie Åkessons tillförsikt i talarstolen inför statsministeromröstningen. Han låter mer samlad än någonsin under valrörelsen. Han beskriver alliansens splittring i liberala och konservativa partier som en naturlig utveckling av väljarströmmarna. M, KD och SD är, enligt honom, den givna familjen på högerflanken.
Tillsammans med Ebba Busch Thor, som ökat sitt stöd genom att orera om dagispojkar som torteras av genusfröknar och varna för islamska böneutrop, förstår jag att han trivs. Moderaterna däremot, ett parti sedan många år präglat av nyliberala nissar från Muf? Det konservativa idégodset får man gräva djupt efter.

Feministiska halmdockor

Även om jag själv hamnar högt upp i hörnet på World value surveys värderingsmatris, hoppas jag att några av de i bred mening liberala partierna kan hitta en väg för att nå också SD:s väljare. Aldrig genom att spela på rasismen, ge långfingret åt EU eller hetsa upp sig över feministiska halmdockor. Men kanske genom att vårda Socialdemokraternas arv av "den skötsamme arbetaren" och småborgerlig egnahems-anda, Liberalernas folkuppfostrande ådra och Moderaternas hårda nypor för "lag och ordning". Jag hör ju hur olidligt det kan låta. Men jag är beredd att stå ut med rätt mycket för att slippa se ett Sverige som drivs ännu längre in i en destruktiv polarisering. Adoptera aldrig SD:s språk och världsbild, men leta efter andra ytor där man kan vinna förtroende bland dess väljare. Om Sverige ska fortsätta präglas av tillit och liberalism kan man inte låta över en miljon radikaliseras av ett ytterkantsparti.


Karin Olsson är kulturchef på Expressen.


LÄS MER – Per Wirtén: Offra inte demokratin för maktbegärets skull 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!