Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

4 500 dagar har nu  Dawit suttit fängslad

Foto: Kalle Ahlsén

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag håller min lille son i famnen, sju månader gammal. Under bomullsbodyn buktar broskbildningen efter en hjärtoperation. Han klarade sig, och livet går vidare nästan som om ingenting hade hänt. Men tillvaron har sina definierande ögonblick.

Journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed upplevde nyss ett sådant. De kunde lämna den källare i Syrien där de suttit kidnappade. Ofta bad de högt i fångenskapen för att visa att de "inte bara var en handelsvara".

Efter 43 dagar i fångenskap släpptes Hammarström, och efter ytterligare några dagar även Falkehed. Nu vilar de ut hos sina familjer, och kan snart, förhoppningsvis, fortsätta som om nästan ingenting hade hänt.

I år kom också boken "438 dagar" av Johan Persson och Martin Schibbye, om sin tid i Kalityfängelset. Arbetet med att bygga upp ett bibliotek, och se gnistan i medfångarnas ögon när de fastnat i en intressant bok, blev ett sätt att hitta energi och kampvilja. Att förbli människa i den djupt omänskliga fängelsemiljön, och kunna komma tillbaka som en hel person.

Hur Maryam Moghaddam, svensk-iransk skådespelare, som sedan ett år förvägras att återvända till sin lägenhet i Masthugget i Göteborg hanterar sin situation är inte lika känt. Filmtidskriften FLM har kampanjat för hennes sak, men frågan lyfter inte. Ändå är Moghaddam en etablerad skådespelare, som hamnat i onåd hos regimen för att hon under stort hemlighetsmakeri var med i den världskända iranska auteuren Jafar Panahis senaste film "Closed curtain".

Moghaddam visste vad hon riskerade. Men hon ville hälsa på sin cancersjuka mamma i Iran. På flygplatsen stoppades hon och sedan dess sitter hon fast, utan möjlighet att återvända hem. Så stympas ett konstnärskap, och en människas möjlighet att leva det liv hon vill.

I dag har den svensk-eritreanske författaren och journalisten Dawit Isaak suttit inspärrad i 4500 dagar. Barnen har hunnit växa upp. Hans dotter Betlehem skriver på en bok. Det Dawit Isaak berövas är inte bara yttrandefriheten, det är det brinnande livet. Möjligheten att vara människa. Att gå vidare. Man får aldrig glömma det.