Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Olsson

Smittan avslöjar Kinas sjuka regim

DOG AV CORONA. Läkaren Li Wenliang.Foto: Li Wenlian
Sorgebuketter vid sjukhuset efter hans död.Foto: YFC / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om läkaren som varnade för corona.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Visselblåsaren Li Wenliang, som tidigt varnade för corona-smittan, dog i fredags. Den 34-åriga läkaren som verkade på Wuhans centralsjukhus upptäckte i slutet av december patienter med virus som påminde om Sars. Han uppmanade kolleger i en gruppchatt att vara försiktiga och bära skyddskläder. Bara några dagar senare tvingade polisen honom att underteckna ett dokument med påståenden om att han stört den allmänna ordningen och spridit rykten, rapporterar BBC

Han var inte den enda som man då försökte skrämma till tystnad. När doktor Li sedan återvände till arbetet blev han själv smittad.

En månad senare postade han från sjuksängen sin berättelse på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter och Facebook, vilket utlöste en våg av ilska mot regimen. En av flera hashtaggar på samma tema var ”vi vill ha yttrandefrihet”. 

Li Wenliang har blivit något av en martyrgestalt för hur illa diktaturen behandlar även medborgare som lojalt tjänar samhället.

I Kina går inte folket först, utan kommunistpartiet.

Utbrottet av corona får kineser att reagera på ett sätt som blivit mycket ovanligt under den maktgalne presidenten Xi Jinping. Det sprakar av medborgarjournalistik som ger indikationer på att kontrollen av viruset inte är på den nivå som myndigheterna påstår. Många minns hur regimen försökte sopa Sars under mattan 2003.

Veckans nummer av Time har en genial teckning på omslaget föreställande Xi Jinping iförd munskydd. Reportaget om epidemin skildrar hur viruset blottar den mäktiga nationens svaghet. I början av utbrottet gjordes för lite, eftersom makthavare ute i landet inte vill riskera att reta upp presidenten. När klartecknet till slut kom gjordes i stället för mycket, eftersom de regionala ledarna då ska visa sig duktiga. Corona-viruset är inte lika dödligt som Sars och frågan är om de drakoniska åtgärderna nu är helt rimliga.

I Kina går inte folket först, utan kommunistpartiet.

I ett av de hätska brev som Kina skickat till Expressen med kritik av vår rapportering betonar ambassadör Gui Congyou att han företräder 1,3 miljarder kineser.

De kommer inte att glömma vad regimen gjorde mot den unge läkaren.

Men ambassadören är enpartistatens röst, inte människornas. Det regimen gör är att förtrycka sin miljardbefolkning. Den kontrolleras hårt med högteknologiska metoder och drillas i Xi Jinpings anda. 90 miljoner partimedlemmar har till exempel hans personliga app i sina telefoner, med presidentens tal, historia och ideologi. Personkulten är bisarr.

Uppgifter gör gällande att Gui Minhai, den i Kina frihetsberövade svenske förläggaren, arbetade med en avslöjande bok om just presidenten när han kidnappades i Thailand av kinesiska agenter.

Men även de mest rättrogna medborgare i en mäktig diktatur har en allmänmänsklig känsla för rättvisa och anständighet. De kommer inte att glömma vad regimen gjorde mot den unge läkaren som bara försökte sköta sitt jobb. Som doktor Li sa: ”ett friskt samhälle borde inte bara ha en röst”.

 

Karin Olsson är kulturchef och stf ansvarig utgivare på Expressen.