Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Karin Olsson: Åh, vilket vidrigt party!

Grand Hôtel Foto: Olle Sporrong
Nigel Farage, tidigare partiledare för UKIP. Foto: Tolga Akmen / ALL OVER PRESS ZUMA PRESS
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Foto: Sven Lindwall
Karin Olsson, kulturchef Expressen. Foto: Theo Elias Lundgren

Lyxhotell har aldrig hållit sig med en värdegrund.

Karin Olsson tycker att debatten om Grand Hôtel och Sverigedemokraternas konferens fokuserar på fel saker. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sverigedemokraternas fascistfest på Grand Hôtel framkallar många bilder. Fett som rinner ner för mungiporna på en upphetsad Nigel Farage. En glädjestrålande Jimmie Åkesson som tar för sig av oxfilén och Linus Bylund som fåfängt poserar framför den klassiska entrén.

Det är motbjudande att föreställa sig hur denna konferens, med det i sammanhanget ironiska namnet "European freedom awards", kommer att knyta internationella kontakter mellan främlingsfientliga högerpopulister som inget hellre vill än att slå sönder det europeiska projektet och gå armkrok med Putin.

Sveriges mesta lyxhotell

Symboliken i platsen kunde heller inte vara tydligare. Sverigedemokraterna som tidigare har haft svårt att boka lokaler till sina vanliga partimöten, inte minst på grund av hotbild och skadegörelse, tar nu svängdörren till Sveriges mest kända lyxhotell. Det är ett ställe som månar om varje detalj, inte bara gällande säkerheten för sina kända gäster. Den som känner sig lite torr i hyn inför kvällens fest kan till exempel gå till shopen och köpa en lotion med 24 karats bladguld för 1940 kronor. Här bor inte vem som helst.

Men det är faktiskt obegripligt att den stora diskussionen nu tycks handla om huruvida Grand Hôtel borde ha sagt nej till bokningen och inte om högerpopulismens växande popularitet.

Från Luther King till Garbo

Jag gästade en gång ett hotell i Moskva som hade ett porträtt med Stalin i entrén, som en av alla celebriteter som checkat in. Han hängde där med bland annat Margaret Thatcher och David Bowie, om jag inte minns alldeles fel.

De flesta hotell brukar annars vara lite mer diskreta med sina mindre smickrande gäster, men tro inte att de aldrig har funnits. Wallenberg-ägda Grand Hôtel gav till sitt 125-årsjubileum ut en coffeetable-bok "med de historiskt intressanta namnen", från Martin Luther King till Greta Garbo, som man själv skriver på sajten. Men alla sorters människor har förstås smörjt kråset på Blasieholmen.

Tidskriften Levande Historia publicerade för några år sedan ett reportage, där man hade fått ta del av en Säpo-akt med Säkerhetspolisens skuggning av Göring när han var i Stockholm 1932. Såklart bodde han på Grand Hôtel.

Vem är förvånad?

Det här handlar om något så mycket större än att ett lyxhotell inte håller sig med en värdegrund för sina gäster.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!