Karin Mamma Andersson är en av Sveriges största konstnärer. Med Eric Schüldt pratar hon om barnets förmåga att närma sig konsten, fotografiernas magi, konstens andliga dimension och alla nyanser av svart.
Samtalet börjar med målningen "Doldrums" där en ryskortodox munk ror en båt över ett mörkt vatten.
- Jag kan känna att man alltid är ute på farligt vatten när man jobbar figurativt. För att det är någon sorts slagpåse och har varit de senaste 50 åren. Om man vill bli tagen på allvar som konstnär ska man definitivt inte ge sig in på det figurativa för då kan man få mycket löjeväckande kommentarer. Men för mig är det här mitt språk. Det är så här jag uttrycker det.
- Konsten i dag är ju ofta väldigt politisk. Jag vill inte vara ett verktyg för en politisk handling. Det är inte därför jag valde att bli konstnär. Det var kärleken till handen och till anden.
Karin Mamma Andersson exemplifierar med den pågående utställningen på Moderna museet "Skulptur efter skulptur" med amerikanen Jeff Koons i centrum.
- Det är som att åka berg- och dalbana på Gröna Lund. Men rent andligt ger det mig ingenting. De konstnärerna är nån sorts vår tids schamaner. Vad de än säger så lyssnar folk. Det är väldigt mycket power i det. Zlatan Ibrahimovic är också en sorts trollkarl, men om jag måste välja mellan de två så väljer jag självklart Zlatan, för han är mycket närmare en konstnär än vad Jeff Koons är.
Eric Schüldt ställer frågor om att uppleva konst som ett barn:
- Jag kämpar med näbbar och klor för att behålla det där. Hela min konstbokssamling bygger bara på bilderna. Jag har inte läst en enda av dem. Jag trodde jag hade dyslexi som barn, men det var nog snarare adhd. Jag kan fortfarande ha komplex för att jag bara läser på sommaren, men jag är en lyssnande människa. Det är där jag tar in den intellektuella spisen.
Eric Schüldt frågar också om Karin Mamma Anderssons relation till Överkalix.
- Det är en otroligt stark plats för mig. Om man åker upp på Brännarberget och tittar ut är det som att vara inne i ett japanskt träsnitt. Det är en otrolig sorg över den typen av samhällen som en gång hade en guldålder och blomstrade. Från detta har det varit som ett såll där allt har runnit igenom.
Johan Bengtsson är poddredaktör på Expressen.
Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.
Här finns de tidigare avsnitten:
# 3 - P O Enquist
# 2 - Kristina Lugn
# 1 - Gösta Ekman