Hon sa: Kvinnoförtryck är en geopolitisk säkerhetsfråga. Där det finns kvinnor i ledarroller finns det också fred och säkerhet.
Han sa: Om min dotter inte var min dotter skulle jag kunna överväga att dejta henne.
Hon sa: Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Han sa: Mitt IQ är bland de högsta - det vet alla!
Hon sa: Mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter.
Han sa: Om du inte kan tillfredsställa din man, vad får dig att tro att du kan tillfredsställa Amerika? Det enda du har är kvinnokortet, och det bästa med det är att kvinnor inte gillar dig!
Varför måste du, Hillary, som är en seriös politiker, tävla med en pajas som Donald Trump? Det är orättvist, kränkande och gud så tjatigt. Löjliga familjen i repris, liksom: Herr Gris mot Fru Sugga.
IN ENGLISH: Why do we have to put up with this, Hillary?
Du är Förnuftets kandidat
Det här är ju en snubbe som ljuger så tungan svartnar - 88 procent av det han påstår är inte sant, enligt granskningssajten Politifact - medan 95 procent av det du säger är sant, en oerhört hög siffra för politiker. Som det stod häromveckan i Der Spiegel: Du är Förnuftets kandidat, han är Raseriets. Raseriet inför kvinnor som gör anspråk på auktoritet är inte att leka med, fråga mig. Herradömet, det hörs ju på begreppet att ett snille inte kan vara kvinnligt konnoterat.
Hur kan Trump dominera nyhetsflödet med sina lagvidriga sexistiska och rasistiska uttalanden? Varför anses han vara rolig och du kall, okänslig och arrogant?
Å, vad det svider igenkännande i mig: En bildad kvinna kallas arrogant, en arrogant man kallas bildad!
Alla knäppa mäns fantasier
Varför ska du, som kan dina saker, vet vad du talar om och är mer bildad än Trumps stortå behöva ta all skit som han och hans anhang av rädda män i åratal hällt över dig? "Crooked Hillary", "Margaret Thatcher på steroider", "feminazi"! Intimiseringstricket, att säga sådant som att du liknar första frun som nu står och väntar "utanför rättegångssalen" (så sa kommentatorn Mike Barnicle). Alla dessa knäppa mäns fantasier om din "hemliga dröm att kastrera män", något som de utläser av ditt "blonderade hår", dina "putläppar, och stålblå stirrande ögon, som en sadistisk sköterska på ett mentalsjukhus" - som Boris Johnson, Storbritanniens nye utrikesminister sa 2007.
Hotbilden gjorde megasuccé 1975, då det gällde att stoppa den stora feministvågen. Du vet, och jag vet, att det är Nurse Ratched i en av världens mest hyllade filmer, "Gökboet" i regi av Milos Forman. Stackars Jack Nicholson som offret för den sadistiska mentalsköterskan Ratched. Budskapet tickade in: Lita aldrig på en kvinna, de är livsfarliga (för män).
Denna ständiga, symboliska gyttjebrottning! Denna hjärntvätt, generation efter generation! Tråkiga, pålästa Hermione, som inte klarar den svåraste uppgiften men då ingriper lata Harry Potter och simsalabim så fixar han skivan, oklart hur, men hallå, han är ju ett naturligt geni i kraft av sin... ja vadå?
Shit, jag har fått nog, och jag beundrar dig, Hillary, som orkar kämpa på. För vår skull, alla vi som varken vill vara mansgrisar eller deras små Fröken Nöffnöff. Vi som vrider oss av obehag när du dras i smutsen som kvinna. "När Hillary pratar hör alla män en fru som tjatar om att ta ut soporna" (Mike Barnicle igen). Förnedring, förminskning, banalisering, hån!
LÄS MER: Ebba Witt-Brattström tolkar Beyoncés "Lemonade"
Soporna, köket, barnkammaren
Författaren och regissören Nora Ephron säger i Martin Gelins utmärkta biografi "Den längsta kampen: Hillary Clintons väg till makten":
"Men jag vädjar till er, ta det personligt. Förstå att varje attack på Hillary Clinton för att hon inte vet sin plats är en attack även mot dig. Det som ligger bakom nästan alla sådana attacker är någon som säger: Gå tillbaka, gå tillbaka där du hör hemma."
Soporna, köket, barnkammaren. Raffsetet när maken är på humör. Spela med, flina upp dig, lid i tysthet men glöm inte att flitigt öva på ditt mansbekräftande, ljuvt porlande kvinnoskratt! För då blir du som Hillary Clinton, gud bevare oss.
Annat var det 1992. Du blev First Lady och rådgivare i samma person. Jag minns knapparna: "Vote for Hillary's husband". Den fräcka anekdoten om hur du och Bill körde in på en bensinmack där din gamla pojkvän jobbade, och du på Bills retfulla kommentar om vart du hamnat om du stannat med honom replikerade: "Med mig hade han blivit president i Amerika". Det var rätt att vara feminist och vi startade Stödstrumporna av bara farten, det hemliga nätverket som skulle införa demokrati också för kvinnor. Sverige blev 1994 först i världen med en jämställd regering och riksdag. Vilken otrolig medvind vi och du hade då, Hillary.
Men bara ett par år senare hade mansgrisarna hunnit formera sig och du konstaterade, nu vingklippt i Vita huset:
"Jag vet att många av dessa sårade män projicerar sina problem på mig. Jag är chefen de aldrig ville ha. Jag är frun som tog en extra examen och fick ett jobb som var lika bra som deras jobb. Jag är dottern som de aldrig ville skulle bli fullt så självständig. Det är inte mig, personligen, de hatar, utan det är förändringarna jag representerar."
Vi hoppas på dig
Förändringarna som hela världen behöver, Hillary. En politik som bygger på att kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter. En kultur som inte gestaltar kvinnan som mannens eviga lilla sidekick. En offentlighet som inte bortförklarar kvinnohat och människoförakt utan ser vad det handlar om. Det ser vi: Jag, de lönediskriminerade kvinnorna, de ensamstående mödrarna, de svarta, de spansktalande och många, många unga amerikaner.
Alla vi som hoppas på dig som president i världens mäktigaste land.
Vote for Hillary!
Av Ebba Witt-Brattström