Musikal
Pelle Erövraren – Den stora kampen
Dramatisering Erik Norberg
Regi Alexander Öberg
Musik Erik Norberg och Alexander Öberg i arrangemang av Peter Tikkanen
Helsingborg Arena
Speltid 2.40 t.
Den första musikalversionen av Martin Andersen Nexøs roman "Pelle Erövraren" på Storan i Helsingborg måste ha blivit en stor succé för nu, tre år senare, har uppföljaren flyttats till Helsingborg Arena. Här har man inte bara själva scenen att arbeta med, utan även ett slags catwalk som leder ut i publikhavet och skapar ännu ett djup. Men det man vunnit i volym, har man förlorat i ljudkvalitet, för det ligger emellanåt en ganska retfull, burkig akustik över såväl sånger som repliker.
Sedan den förra föreställningen har Pelle, som föddes med segerhuva, vuxit upp till en ung man och lämnat det hårda livet i Bornholm för att söka lyckan i Köpenhamn. Han anländer till den danska huvudstaden övertygad om att han ska bli någonting stort. De fattiga arbetare som möter honom på kajen i den inledande scenen ska snart få se ord gå till handling. Det dröjer inte länge innan Pelle har bildat både fackförening och lett ut arbetarna i en av många strejker.
LÄS MER: Sara Berg om Pelle Erövraren 1
Det är svårt att låta bli att jämföra den här föreställningen med den första. Även den här gången har man bevarat berättelsens seriositet istället för att försöka lätta upp stämningen med hjälp av glättiga musiknummer eller spexigt agerande. Här tillåts känslor som vrede, sorg och vanmakt ta plats. Dessutom för musiken och sångerna handlingen framåt, istället för att utgöra avväpnande avbrott i den egentliga dialogen.
Jag uppskattar både kostym och scenografi, där första aktens arbetarbostad förvandlas till fabrik i andra akten och där scenmiljön konstruerats så att orkesterns kostymdike bildar en naturlig avgränsning mellan stadens olika delar. Det är fiffigt.
Dock borde upphovsmakarna ha sållat bättre i sitt digra grundmaterial, för det är mycket som ska hinnas med. Trots att föreställningen är nära tre timmar lång, känns visa delar lite väl genomhastade. Å andra sidan förstår jag inte varför man i andra akten valt att återupprepa så många av de musikaliska inslagen eller lägga ett sådant stort fokus på den långa och svårlösliga, arbetsrättsliga konflikten. Istället borde man ha utvecklat vissa av de mer relationsrelaterade partierna, som slitningen mellan hjärta och förnuft, vilken hade kunnat bli intressant.
Danilo Bejarano är Pelle
Men överlag är jag imponerad av den här uppföljaren. Danilo Bejarano är lätt att tycka om som Pelle, men framför allt gör Tuva B Larsen en både musikaliskt och sceniskt glimrande prestation som Marie, den unga flicka som ger och ger men aldrig får.
Dessutom lämnas slutet tillräckligt öppet, för att en tredje del ska kunna bli verklighet.
Sara Berg är kritiker på Expressens och Kvällspostens kultursida.