Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kalle Lind

Frågan jag drog mig för att ställa till Maj Sjöwall

Har avlidit efter en tids sjukdom – lämnar efter sig tre barn.
Maj Sjöwall blev 84 år gammal.Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Mikael Persbrandt som Gunvald Larsson i en av de filmatiserade berättelserna om Martin Beck.Foto: BALDUR BRAGASON/TV4

Kalle Lind minns den banbrytande kriminalförfattaren Maj Sjöwall.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Maj Sjöwall är en av ytterst få ungdomsidoler jag vågat intervjua. Vi möttes på Hotell Savoy i Malmö – den som läst Sjöwall-Wahlöös ”Polis, polis, potatismos” förstår varför – och min initiala nervositet lade sig snart. Inte för att hon direkt utstrålade värme och trygghet, men för en krasshet så omedelbar att man genast insåg att här fanns inga ömma tår att trampa på.

Jag hade dragit mig inför att ställa frågan hur det kändes att Sjöwall-Wahlöö i ”Terroristerna” (1975) faktiskt lät skjuta ihjäl Palme. Min oro var onödig. Hon tog själv upp det. Hon hade inget dåligt samvete för det: fiktion var en sak och verklighet en annan och det fanns många skäl att tycka illa om Olof Palme 1975.

Hon var fullkomligt förtjusande i sin rättframhet.

I övrigt var hon lagom stolt över det verk som hon och ”Pelle” – Per Wahlöö, hennes partner in crime under ett drygt decennium – skapat: ”Roman om ett brott”, de tio böckerna om kommissarie Beck och socialdemokratins svek mot medborgarna. Det mesta tillskrev hon sin saknade käresta och kollega.

Det bästa erkände hon motvilligt att hon stod bakom.

Hon var mindre stolt över filmatiseringarna – Bo Widerbergs mästerverk ”Mannen på taket” (1976) kunde hon till nöds godkänna – och hade inga artighetsfraser över för de senare filmer som bär hennes skapelses namn.

Hon var fullkomligt förtjusande i sin rättframhet.

Deckarförfattarparet Per Wahlöö och Maj Sjöwall.Foto: JAN DAHLANDER / IBL

Rättframheten, rakt-på-sak-prosan, är också styrkan i ”Roman om ett brott”-sviten. Små men pregnanta sakdetaljer ger liv åt människor, miljöer och mördare. I ett manifest som Sjöwall-Wahlöö tidigt formulerade om sitt författarskap, liknade de sina böcker vid en skalpell och samhället vid ett lik på operationsbordet. Skalpellbilden är, föga överraskande, perfekt vald.

Efter Wahlöös frånfälle gjorde hon ett par enstaka comebacker, alltid i tandem med andra författare.

Hon hade sagt sitt med sin part i de banbrytande Beckböckerna. Hon hade inget mer att bevisa och visste exakt vad hon hade att yvas över.

 

Kalle Lind är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Han driver även SR-podden ”Snedtänkt”. Hans senaste bok är ”Hasse Alfredson: en sån där farbror som ritar och berättar”