Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Kalle Lind

"Ensemblen utbrister i ett unisont fuck you"

Action - Oscar Pierrou Lindén; Anybodys - Sara Lehmann; Shrank - Michael Jansson. Foto: Foto: Malin Arnesson
Tony - Anton Zetterholm; Maria - Frida Johansson Foto: Malin Arnesson
Diesel - Pontus Wonkavaara; Bernardo - Suad Demirovic; Tony - Anton Zetterholm; Riff - Patrik Riber

Jason "Timbuktu" Diakité har uppdaterat texten i musikalen "West side story".

Kalle Lind ringar in föreställningens mest angelägna ögonblick.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKAL | MALMÖ. Malmö opera sätter upp "West side story" och hävdar att de gör det för att fira hundraårsminnet av kompositören Leonard Bernstein och koreografen Jeremy Robbins. Det går att tänka sig ännu fler, politiskt kontroversiellare, anledningar att valåret 2018 i Malmö iscensätta en historia om gängkrig, gatuvåld, integration, machismo, kvinnoförtryck och brutala snutar.

Gubevars är den som sätter upp musikalen förbjuden att flytta den från Upper west side och dess 1950-talskontext. Det är lätt att föreställa sig hur det kliar i klåfingrarna hos regissörer som hade velat förlägga den i svenska betongförorter och ändra gängen Sharks och Jets etniska ursprung. "West side story" har sin styrka i att den berättar för oss att samhället är lika orättvist och den fattige lika hjälplös nu som då. Jämförelserna kan publiken få göra själv.

Timbuktu har översatt

Jason ”Timbuktu” Diakité har fräschat upp översättningen. Hans uppgift kan ha varit den otacksammaste, full med minor och fallgropar. Som alltid är det inledningsvis svårt att ta till sig nya texter på välbekanta original: när ensemblen sjunger "Jag är läcker" hör man ändå "I feel pretty" inom sig. Den slang som är hipp i dag är hopplöst töntig i morgon, den slang som var hipp i går är obegriplig i dag. Diakité har skapat ett tämligen okonstlat språk, lättfattligt för en samtida publik, där ord som "chilla" och "blattar" och "mannen" markerar lagom mycket gata. 

 

LÄS MER – Kalle Lind ser Pippin på Malmö opera

 

I vanlig ordning imponerar musikalartisterna på scenen mer när de sjunger och dansar än när de agerar. Musik- och dansnumren är mäktiga, kärleksdramat över gänggränserna engagerar betydligt mindre än de satiriska tablåerna. ”Hej, fattar du Krupke” ("Gee, Officer Krupke"), med sina giftiga sarkasmer mot hela samhällsapparaten, avslutas i ett samfälligt "Fuck you!" som är föreställningens mest angelägna ögonblick.

Malmö Operas omvittnat svåra scen, med dess jättelika rymd, utnyttjas effektivt av scenografen Steffen Aarfing. Scenbilden är ett virrvarr av slummiga brandtrappor och futuristiska plåtbroar, kompletterad med ett grovmaskigt nät som åskådliggör gränserna mellan gängen och där de klättrande artisterna emellanåt påminner om spindelföda. Allt sammantaget gör att koreografin kan arbeta på höjden och skapa explosivitet i masscenerna.

För West Side Story i Kasper Holtens regi och Signe Fabricius koreografi har sin styrka i de kollektiva insatserna. Ingen av de agerande gör bort sig i de intimare numren, men det är när de rör sig som en kropp och sjunger med en mun som den mesta ståpälsen infinner sig. Föreställningens tematik är plågsamt aktuell, Bernsteins soundtrack är tidlöst storartad.

 

MUSIKAL

West side story

Av Leonard Bernstein

Manus Arthur Laurents

Sångtexter Stephen Sondheim

Översättning Jason Diakité

Dirigent Magnus Fryklund/Jakob Hultberg

Regi Kasper Holten

Koreografi Signe Fabricius

Scenografi Steffen Aarfing

Kostym Anja Vang Kragh

Video Luke Halls

Ljus Åsa Frankenberg

Ljud Anders Ekstedt

Malmö opera

Speltid 2.5 t.

Kalle Lind är författare och kritiker på Expressens kultursida. Han gör även podcasten "Snedtänkt" för Sveriges Radio.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!