Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kalla den "Uråldriga sätt att ha ihjäl din mamma"

Colm Tóibín.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN
Annina Rabe.Foto: OLLE SPORRONG
Katarina Dalayman (Klytaimnestra) och Iréne Theorin (Elektra) i Strauss opera.Foto: Sara Strandlund

Colm Tóibín har omvandlat dramat "Elektra" till roman.

Annina Rabe läser den med högt ställda förväntningar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN | RECENSION. Den irländske författaren Colm Tóibín har ägnat en stor del av sitt författarskap åt modersrelationer, ofta gravt komplicerade sådana. Vi talar här om en författare som utöver ett antal romaner också gett ut en underhållande essäsamling med titeln "New ways to kill your mother". Men hans senaste roman, "Namnens hus", skulle snarare kunna heta "Uråldriga sätt att ha ihjäl din mamma". 

 

 

För här har Tóibín nämligen omstöpt den kanske allra mest klassiska modersdråpberättelsen till romanform; "Orestien", främst odödliggjord genom Aiskylos dramatrilogi från cirka 459 före Kristus. Klytaimnestra dödar sin man Agamemnon, för att han i sin tur har offrat parets ena dotter Ifigenia till gudarna. Detta i hopp om att de därför skall ge honom framgångar i det trojanska kriget. Parets andra dotter, Elektra, förmår sin bror Orestes att döda mamman som en hämnd för mordet på pappan. Detta är tragediernas tragedi, och det är knappast en spoiler att avslöja hur det hela slutar. 

Blodet sprutar

Det intressanta här är hur Tóibín har arbetat med överföringen från dramatik till prosa: han fyller med sin karaktäristiskt detaljrika gestaltning i alla luckor mellan repliker och scener, allt det som i dramatiken lämnas åt skådespelare och regissör att fylla med innehåll. Här möter vi huvudpersonerna i ett mycket realistiskt skildrat sammanhang. Blodet sprutar, liken stinker. De i Aiskylos dramer så viktiga gudarna är nästan helt frånvarande. Berättelsen får vi ur tre perspektiv: Klytaimnestras, Orestes och Elektras.

 

 

Det är ofta fängslande och suggestivt. Den svenska översättningen är förstås bra; det är ju Erik Andersson. Men Tóibíns överföring från drama till roman lyckas inte riktigt. Framför allt porträttet av Klytaimnestra är något av en besvikelse. Från den förtvivlade modern som blir besatt av hämnd efter att ha sett sin dotter brutalt mördas till den känslokalla demon som mördas av sina barn finns ingen riktigt självklar övergång. Kanske var mina förväntningar för högt ställda denna gång.

 

Roman

Colm Tóibín

Namnens hus

Översättning Erik Andersson

Albert Bonniers förlag, 303 s.

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Vackert, vackert om styckmord och kvinnohat