Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kafka har äntligen lite roligt hos Kurtág

Franz Kafka.
Anders Kjellberg Nilsson och Elin Rombo.
<p>Vad skulle Boulez ha sagt?</p>Foto: Ballesteros / Epa / TT

Lars Sjöberg om en unik musikalisk resa med Franz Kafka och György Kurtág på Dramaten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Runt den ungerske tonsättaren György Kurtág, 90 år i år, står det väl inte lika mycket show och ståhej som kring landsmannen, namnen, tonsättarkollegan och nära vännen Ligeti. Kurtág är intimare och diskretare, mindre yvig i sin framtoning. Vi kan se honom på Youtube där han spelar piano tillsammans med hustrun Marta, improvisationer liksom härledda ur det nyfikna barnets klinkande experiment varvade med mystiskt förandligade Bach-meditationer.

Liksom Ligeti flydde han sitt hemland Ungern i samband med den misslyckade revolten 1956. Men i motsats till Ligeti återvände han för att undervisa vid Budapestakademin, med sin personliga integritet stoiskt orubbad, oemottaglig för alla de konstnärliga trakasserier som östblockets avantgardister ständigt utsattes för.

Kolla i kväll

Som Franz Kafka kunde uttrycka det – ”i striden mellan dig och världen, ställ dig på världens sida”. Kurtág är inte den som tränger sig på. Man måste själv ta sig fram till och in i hans sparsmakade tonkonst. I Sverige har hans musik dykt upp ganska sporadiskt.

Men på Dramaten får de som kan i kväll chansen att bekanta sig med ett av hans främsta, mest personliga och faktiskt mest lättillgängliga verk, den stora sviten "Kafkafragment" för sopran och soloviolin. I 40 satser av växlande längd – den längsta sju minuter, den kortaste 20 sekunder – har Kafkas prosaskärvor frigjorts ur sina sammanhang för att förvandlas till hemlighetsfull poesi och av Kurtág till komprimerat humoristisk musikteater.

Förbryllande surrealismer

Här väcks vi brutalt ur en ljuv ”berceuse”, det vill säga vaggvisa, åker spårvagn med csardasfurstinnan Eduardowa och hennes fiolmusikanter, upplever en andlös stund med tonsättaren Robert Schumanns ande, snubblar över allehanda förbryllande surrealismer och paradoxer. Mest kan man undra vad den rigide puristen, tonsättaren Pierre Boulez ansåg om den tillägnan som Kurtág sänder honom i stycket "Den sanna vägen”.

Boulez höll sig till rena hel och halvtoner, och inte den här sortens våghalsiga vandring på ett gungfly av kvartstoner där varken dur, moll eller tolvton räcker till. Ett världsallt på glid.

 

Lars Sjöberg är musikkritiker på Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.