Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Julie Otsuka:
Vi kom över havet

Julie Otsuka.

Stefan Ingvarsson läser om en lucka i amerikansk historieskrivning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Roman

JULIE OTSUKA | Vi kom över havet | Översättning Ulla Roseen | Albert ­Bonniers, 174 s.

Första natten i land beseglades det köpta äktenskapet. Männen tog oss. Inte demoss. Det finns bara ett vi i denna kollektiva berättelse. Vi togs. Girigt. Ännu illamående av båtfärden. Våldsamt. Med ursäkter för sträva, valkiga händer. Lugnt och stilla. Berusat. Med hjälp av hotellvärden. Under mumlade tack på en välbekant dialekt. Och när vi vaknade på morgonen var vi deras.

Denna tunna bok innehåller fler kvardröjande bilder än de flesta romaner lyckas teckna. Det tar ett tag innan jag förstår hur skickligt Julie Otsuka har vävt ihop den. Hon staplar brottstycke på brottstycke av olika livsöden utan att tappa mig som läsare, utan att jag förlorar inlevelse. Det är fiktion, men så välgrundad och lyhörd att den gör anspråk på historisk sanning.

Kapitlen beskrivs bäst som körstycken som bryts upp i stämmor, men ändå följer en melodi. Det individuella och det gemensamma är lika viktigt. Jag vet inte om ett rent fakta­baserat reportage hade kunnat göra detta material mer rättvisa.

 

Båtfärden från Japan över oceanen ger kvinnorna en ny start, det förflutna upphör att ha betydelse för något annat än deras egna drömmar och minnen. De har lämnat allt bakom sig.

Men inget är som utlovat på andra sidan. Deras öden blir snart individuella, men detta har de gemensamt: att säljas som postorderhustru till i USA under första halvan av 1900-talet, att arbeta så gott som oavbrutet, att vara kvinnor i en kultur där männen bestämmer över dig och äger dig, att vara fattiga på gränsen till ägodelslösa, att ha svårt för engelskan, att vara japaner i ett land som styrs av raslagar och att till slut bli stämplade som fienden, deporterade från kusten och internerade i öknen.

 

De flesta av oss kan blunda och frammana någon bild av migrationen över Atlanten:

Italienarna och judarna på Ellis Island, smålänningarna vid Castle Garden, slavarna som packats tätt på omänskliga lastfartyg, ångfartygens tredjeklassdäck fyllda av irländare. Vi kan se kubanerna i båtar över Floridasundet och flyktingar från hela Latinamerika som forcerar den välbevakade landgränsen. Berättelsen om Amerika som vi ständigt matas med får sin haltande legitimitet genom att vara global.

Men migrationen från Asien över Stilla havet framkallar inga bilder, den ter sig märkligt outforskad. Därför är detta inte bara en skickligt berättad litteratur, det är också ett försök till en mer fullständig teckning av Nordamerikas historia.

Men det moderna slaveriet som den beskriver rör inte bara det förgångna. Det går att köpa sig en hustru även här och nu.

 

Stefan Ingvarsson

kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!