Sent förra året publicerade Dagens Nyheter en omfattande artikel av Björn af Kleen om den judiska församlingen i Stockholm. Ett antal intervjuer låg till grund för artikeln, som betonade att unga judar tycks vara mer konservativa än de äldre inklusive tidigare församlingsledning, och att detta påverkar församlingens utveckling.
Självklart kan jag och många med mig tycka att artikeln inte ger en rättvisande bild åt vår mångfacetterade församling. Men det intressanta är framför allt de reaktioner den väckt och hur aggressivt den tagits emot av dem som är mer konservativa, medan de mer sekulära medlemmarna men också företrädare för det offentliga Sverige reagerat med både förvåning och oro.
LÄS MER: Negar Josphi om att oenigheten tillhör den judiska traditionen
Annat var det förr
Att vara jude i Sverige i dag skiljer sig avsevärt från då jag växte upp i Göteborg. Hur man levde sitt judiska liv, hur man identifierade sig var då mer av en privat angelägenhet. I dag är det inte längre så. Något vi med all tydlighet tvingats förhålla oss till när det gäller försök till förbud av en av de allra viktigaste identitetsmarkörerna, nämligen manlig omskärelse. Tack vare många professionellas insatser undveks förbud i början av 2000-talet.
En annan fråga som inte längre är privat är frågan om kosher och kosherslakt, något som förbjöds i Sverige på 1930-talet, då nazisternas ideologi kom att påverka även Sverige.
Medan övriga Europa återgick till tingens ordning efter krigsslutet fortsatte förbudet att gälla i Sverige, så än i denna dag. Vi judar har under åren försökt få till stånd en lagändring och tillåta såväl kosherslakt som halalslakt, muslimernas motsvarighet.
Vilken värdegrund?
Ovan två nämnda exempel har religiösa rötter men är i dag också viktiga frågor för alla oss judar som inte är ortodoxa, utan identifierar oss judiskt på andra och olika sätt. När dessa angelägna frågor ifrågasätts av majoritetssamhället, samtidigt som begrepp som mångfald, tolerans och respekt haglar över oss, blir det svårt att förstå vilken värdegrund man egentligen omfamnar i dagens Sverige.
Manlig omskärelse
Som en följd av dessa frågor var det av största vikt under mina år som förtroendevald och ordförande för såväl Judiska församlingen i Stockholm som för Judiska centralrådet i Sverige, att ständigt påminna landets valda företrädare och andra opinionsbildare om vilka utmaningar som den judiska gruppen står inför när det ropas på förbud av manlig omskärelse, parallellt med att vår säkerhet ständigt utmanas av grupper som vill oss illa.
År 2000 ratificerade Sverige ramkonventionen om nationella minoriteter, där vi judar är en av dessa fem. Det innebar ett erkännande för vår särart som svenskar och judar. Med detta följde självklara rättigheter om stöd för att möjliggöra judiskt liv i Sverige, men med detta följde också skyldigheter, nämligen att förmedla till majoritetssamhället vad det innebär att vara jude i Sverige.
Konkreta bevis på detta förhållningssätt är Paideia, The european institute of jewish studies, i dag en av Europas främsta institutioner för judiska studier som bildades år 2000 i samråd med och tack vare dåvarande statsminister Göran Persson.
Bajit välkomnar alla
Den nybildade judiska folkhögskolan som också har ett mycket nära samarbete med den muslimska folkhögskolan i Kista är ett annat exempel. Det nyligen invigda utbildnings- och kulturhuset mitt i hjärtat av Stockholm, Bajit, är ytterligare ett exempel där visionen om ett öppet och välkomnande judiskt hus för alla dem som vill lära, utforska och träffas i en miljö som berikar både judar och icke-judar, helt i linje med ”uppdraget” som nationell minoritet.
Vi judar är en del av det svenska samhället och har så varit i drygt 250 år, vi varken kan eller ska isolera oss. Det är därför min förhoppning att de värderingar som präglat tidigare församlingsledning vad avser nyfikenhet och öppenhet även ska prägla kommande styrelser i våra församlingar runtom i Sverige.
Lena Posner-Körösi
Lena Posner-Körösi är psykolog och tidigare ordförande för Judiska centralrådet i Sverige, samt för Judiska församlingen i Stockholm.
Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.
