Ett par journalistkollegor i en spegelglänsande restaurang i Stockholm. Vitt vin och ostron, utläggningar om turkisk och svensk politik. Scenen skulle kunna vara sinnebilden av det fria ordet i det öppna, kosmopolitiska Europa.
Om det inte vore för att två i sällskapet precis fått ett fängelsestraff för sin journalistiks skull. Och en av dem fått en pistol riktad mot sitt huvud.
Länge ser det tveksamt ut om det ens ska bli någon middagsintervju med Can Dündar, chefredaktör för den numera världsberömda turkiska dagstidningen Cumhuriyet. Först stoppas han och kollegan Erdem Gül i flygkontrollen i Turkiet. Det har inte sipprat ner till flygplatserna att hans reseförbud har hävts. Väl i Sverige får han skjuta på intervjun för att rusa upp till hotellrummet och skriva ett svar till de turkiska medier som nu gjort rubriker på att "landsförrädaren" har "flytt landet".
I själva verket är Can Dündar och Erdem Gül i Sverige för att ta emot den svenska Publicistklubbens yttrandefrihetspris, Anna Politovskaja-priset.
Det hela började sommaren 2015. Då publicerade Cumhuriyet en serie bilder på lastbilar som fraktade vapen över den turkiska gränsen mot Syrien. Enligt uppgift var det den turkiska säkerhetstjänsten som i hemlighet smugglade gods till islamistiska Nusrafronten.
Erdogan blev vansinnig
Publiceringen gjorde Turkiets president Erdogan vansinnig. Domen föll för en dryg vecka sedan: Dündar och Gül dömdes till fängelse för att ha "avslöjat statshemligheter".
De har överklagat, och i väntan på avgörandet går de ännu fria. Men inte trygga. Utanför rättssalen smög en man upp mot dem och hann avlossa två skott innan Dündars fru lyckades stoppa honom.
– Jag anklagar presidenten först och främst. Det var han som gick ut i tv kort efter avslöjandet och sa att den som gjort detta ska betala ett dyrt pris. Och det var han som kallade mig "förrädare", vilket var precis det ord som mannen skrek när han sköt mot mig, säger Can Dündar.
Han har liknat hatstämningen mot turkiska journalister vid McCarthyismen i USA under 1950-talet, då det bedrevs häxjakt på påstådda kommunister. Ett hat som drivs av skräck, och som är så upptrissat att det inte krävs några belägg för anklagelser som kan vara livshotande.
– Man använder ord som "spion" och "landsförrädare". Attacken mot mig skrivs om till ett "spektakel", och det antyds att den var regisserad för att ge min fru hjältestatus.
Han beskriver det som en del i samma logik som styr Erdogans uppflammade fientlighet mot kurderna: Genom att försätta befolkningen i skräck kan han framstå som deras enda räddning.
– Se på hur opinionssiffrorna svängde uppåt för Erdogan sedan han börjat kriga mot kurderna. Det gick på bara några månader.
Repressionen mot journalister i Turkiet sker på alla nivåer. Medier har övertagits av staten, och lagar tänjs för att angripa journalister - som förolämpningsparagrafen som sedan 2014 använts mot omkring 2 000 personer som ska ha förolämpat Erdogan personligen.
– Världens mest förolämpade man, fnyser Can Dündar.
En annan bild av det fria ordet
Den svarta humorn tycks vara Can Dündars överlevnadsstrategi. Han brukade presentera sig för fängelsevakterna som "Dündar – Can Dündar", som den hemlige agent han ju antogs vara. Under tiden i fängelse publicerade han ett brev till EU-länderna, som var i full färd att göra upp en flyktingavtal med Turkiet. Där beskrev han Turkiet som ett "gästvänligt land" – i bemärkelsen att det inte gör sina gäster obekväma genom att slå sina barn medan det har besök. Erdogan hade nämligen väntat med att fängsla honom och Gül tills G20-länderna åkt hem från sitt toppmöte.
Han avslutade kallt: "Nu är vi, i celler byggda enligt västerländsk standard, som barnet som pappan och hans gäster ger stryk gemensamt. Men vi är fortfarande gästvänliga. Kom hit, en efter en. Alla ska med."
Och vid prisutdelningen ska han nu möta Sveriges utrikesminister Margot Wallström på scen. Utrikesminister i den regering som desperat vill ha ett flyktingavtal med samma president som fängslat honom.
Också det en bild av det fria ordet i Europa. Kanske en sannare.
– Hoppet om EU gjorde Turkiet till ett friare land, steg för steg. Men nu börjar människor förlora tron. Jag också.
Ida Ölmedel är medarbetare i Expressen Kultur och sitter i Publicistklubbens styrelse i Stockholm.
Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.