Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jonas tunnel värmer, upplyser och omsluter

Ordet "Lev!" i Sara Lidmans handstil pryder tunneln i Umeå. Uppmaningen användes av Sara Lidman i alla hennes bokdedikationer.Foto: FA+
Jonas Sjöstedt.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Jonas Sjöstedts bidrag till Expressens kultursommar är "Lev!", en gångtunnel under Umeås järnvägsstation som hyllar Sara Lidmans författarskap.

Jens Liljestrand ser ett kongenialt vänsterideologiskt konstverk som ingen kan undvika.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | SVERIGEBILDER 6.

UMEÅ. Jag vill se snön brinna.

Tidig morgon, nattåget från Stockholm stannar och jag går ner på perrongen och ner för trappan och så är jag plötsligt där. Bilden av en blå, disig himmel och fem enkla ord.

Jag vill se snön brinna.

Jonas Sjöstedts konstverk, ”Lev!”, är sannolikt det mest besökta av alla i denna serie. Det är en 170 meter lång gång- och cykeltunnel under järnvägsstationen i Umeå, utformad som en hyllning till författaren Sara Lidman (1923-2004). Alla som avreser eller anländer med tåg, rimligen tusentals människor varje dag, passerar genom denna tunnel och tar därmed automatiskt del av verket, skapat av konstnärsduon FA+ (Ingrid Falk och Gustavo Aguerre) 2012.

PARTILEDAREN OM VERKET

Jag väljer konstverket ”Lev!” i min hemstad Umeå. Det är gångtunneln med Sara Lidman-tema skapad av Ingrid Falk och Gustavo Aguerre i konstnärsduon FA+, invigd 2012. Här finns såväl Sara Lidmans västerbottniska Missenträsk som hennes engagemang för Vietnam och Sydafrika. Det är ett fint Sverige – den lilla byn i Norrlands inland och det öppna mot världen. Jag tycker tunneln är ett vackert sätt att lyfta fram hennes författarskap och aktivism.

Dessutom står "Lev!" i egenskap av offentlig konst i form av en gång- och cykeltunnel för ett Sverige jag tycker om: att samhället är till för oss som bor här och att alla har rätt till konst och kultur i sin vardag. Men det faktum att en socialdemokratisk kommunpolitiker (idag kommunalråd) dessutom med tejp har försökt censurera delar av konstverket säger också något om hur det går till här ibland.

Jag träffade själv Sara Lidman ett par gånger. Sista gången vi sågs var i Umeå under de stora demonstrationerna mot Irakkriget, något som kom att bli ett av hennes sista offentliga framträdande. Hennes uppmaning Lev! gör mig glad varje gång jag går genom tunneln.

Väggen är 186 dubbla glasrutor, motivet är en lång rad suddiga björkar mot en bakgrund som skiftar i grönt och ljusblått och ger effekten av att se ut genom tågets fönsterruta i en ljus, vacker skog. ”Lev!” står det i skrivstil på bortre väggen, tre bokstäver och ett utropstecken i skarp relief mot det vita kaklet. Om nätterna lyser ordet i ett blått sken, som en neonskylt. Värmeslingor i marken gör att verket hålls uppvärmt om vintrarna.

Världsförfattaren från Missenträsk

Här och var på glaset syns citat av Sara Lidman. Man kan trycka på en knapp och höra ljudinspelning. Det finns en ordlista som förklarar dialektala uttryck. Blommor. Bara en enda bild på författaren själv, som dessutom bara visar den övre halvan av ansiktet, med vidöppna ögon, markerade ögonbryn och den karakteristiska, punkiga kritvita frisyren spretande rakt upp.

Född i västerbottniska Missenträsk 1923 har Sara Lidman en enormt stark ställning i Umeå, liksom i hela Norrland. Hennes på samma gång modernistiska och starkt traditionsbundna författarskap var från debuten med ”Tjärdalen” och framåt en undersökning och hyllning av den norrländska glesbygd som var hennes ursprung.

Sara Lidman (1923-2004).Foto: LEIF ENGBERG / DN

Inte minst var hon banbrytande i sin användning av den för utomstående ofta svårbegripliga skelleftedialekten i sina romaner. Samtidigt var hon en världsförfattare, som med sitt engagemang mot apartheid och sin kamp för en kärnvapenfri värld stod mitt i den antiimperialistiska, antirasistiska och radikala 1960-talsvänstern.

Protesterade mot Irakkriget

– Sara var självklart vänster, eller vänster om vänster, säger Erik Jonsson, umebo och Sara Lidmankännare, som även arrangerar den årliga litteraturfestivalen Littfest. Men på senare år stod hon för en moralistisk och konservativ syn; hon skulle ha strejkat och sparkat bakut om hon sett dagens identitetspolitiska debatt! Så man kan väl säga att hon var gammvänster …

– Ett av mina starkaste minnen av henne är från en demonstration mot Irakkriget, hon hade övertalats att komma och prata. Vi stod på torget, vid en plats som kallades Apberget. Hon höll ett brandtal mot kriget som avslutades med orden: ”I stället för att tjattra som apor borde vi yla som vargar, så det hörs ända till Washington!” Och så ylade hela demonstrationen rakt upp i luften! Det är bland det häftigaste jag hört.

Sara Lidmans samhällsengagemang var också upprinnelsen till den stora kontroversen när tunneln skulle invigas. Texterna i tunneln valdes ut av en kommitté efter att allmänheten fått föreslå sina bästa Lidman-citat. Ett av citaten kom från en artikel Sara Lidman skrev i Expressen 1977. Där fantiserar hon om ett Sverige med ”tre-fyra timmars arbetsdag”, där ingen har råd med privatbil och alla måste åka kollektivtrafik, som därför givetvis ska vara gratis. I stationshusen ska anslag sättas upp som uppmanar till klotter, med texten ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det”.

Politikern tejpade för konstverket

Den raden kom också att hamna i konstverket, som en påminnelse om Sara Lidmans engagemang för det fria ordet och för en demokratisering av det offentliga rummet. Men den socialdemokratiske politikern Hans Lindberg blev orolig för att uppmaningen ”Skriv något på väggen” skulle locka till klotter och vandalism, och tejpade över orden. Tilltaget väckte enorm uppmärksamhet och tejpen togs bort innan invigningen, efter upprörda protester från konstnärerna och kulturintresserade umebor.

– Hans Lindberg kallas för tejpen än i dag, säger Erik Jonsson med ett leende. Och man kan bara föreställa sig vad Sara hade tyckt.

Även Jonas Sjöstedt tar upp tejp-incidenten i sin motivering här intill. Är det därför han har valt tunneln? För att historien om den censurerande sossen så kongenialt gestaltar kampen mellan den frihetliga vänstern och den socialdemokratiska betongen?

LEV!

”Lev!” är ett 170 meter långt glaskonstverk i gång- och cykeltunneln mellan Järnvägstorget i Umeå centrum och stadsdelen Haga – informellt kallad "Sara Lidmans tankegång".

Verket, skapat av konstnärsduon FA+ (Ingrid Falk och Gustavo Aguerre), invigdes 17 november 2012 i samband med festivalen Höstljus och nyinvigningen av Umeå centralstation.

Sara Lidman (1923-2004) var en norrländsk författare. Hennes mest berömda verk är ”Tjärdalen” (1953) och romanserien Jernbanesviten (1977-85).

Samtidigt är tunneln i sig ett nästan löjligt bra exempel på vänsterideologi omsatt i estetisk form. En hyllning till en författare, men inte i form av en staty, eller en skulptur, eller något annat som står i centrum och höjer sig över människan. Utan en tunnel. Något som går under marken, under människan och hennes vardag. Ett infrastrukturellt, offentligt finansierat konstverk i anslutning till ett kollektivt och miljövänligt färdmedel, ett konstverk som förenar oss, upplyser oss, värmer oss, omsluter oss.

En vänster som är ljuset i tunneln.

Saras tankegång

Dessutom ett konstverk som ingen egentligen kan välja. Den som rör sig i samhället kan inte undvika att uppleva ”Lev!”. Många som rör sig genom tunneln är säkert inte ens medvetna om den; en av mina bästa vänner åker ofta till Umeå för att träffa sin frus familj, de åker alltid tåg och har säkert gått igenom den här tunneln dussintals gånger och när jag frågar honom om den vet han inte vad jag pratar om.

Det är av mindre betydelse. Bruset sipprar ändå in i hans själ. Ingen kommer undan Sara.

Erik Jonsson själv älskar tunneln, som i folkmun kallas för ”Saras tankegång”.

– När man cyklar hem och det är mörkt och kallt och blött, som det nästan alltid är, och man kommer ner i tunneln, då blir man upplyft och glad och flyger fram. När jag är på väg hem från krogen sent på kvällen och ser Lev! lysa i mörkret där borta så ställer jag den frågan till mig själv: Lever jag nu? Och ja, det gör jag ju. Jag lever.

 

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Han är aktuell med boken "Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg".

Har du en Sverigebild? Mejla den till jens.liljestrand@expressen.se. Skriv "Sverigebilder" i ämnesraden.