Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jonas Gardell

Vi offrar barnens hälsa och framtid i covidstrategin

Jonas Gardell, författare och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Tomma klassrum.
Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL

I alla tider har människan varit beredd att offra sig själv för att barnen ska få det lite bättre.
Jonas Gardell konstaterar att vi är den första generationen som har gjort precis tvärtom.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. I snart ett år nu har varje dag i nyhetsflödet rapporterats antalet döda med covid-19, och smittskyddsläkare och politiker har på presskonferens efter presskonferens intygat att varje död är en tragedi.

Men samtidigt som en och en halv miljon mestadels äldre förra året gick bort med covid-19, dog över fem miljoner barn som inte ens fyllt fem.

I sjukdomar som vi i de flesta fall hade kunnat avhjälpa.

Unicef brukar kalla det för ”den tysta tragedin”, eftersom det så sällan når våra nyhetsflöden.

Och antalet döda småbarn blev 2020 högre eftersom pandemin pausat kampen mot malaria och många vaccinationsprogram.

Enligt Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi, har minst 13 miljoner små flickor gifts bort och tusentals könsstympats på grund av nedstängningen av skolan.

Svenska kyrkan lät vid nyår sina klockor ringa för de som gått bort i covid-19. Det var en stark och fin gest. För att minnas dem som lämnat oss. Jag önskar bara att deras klockor också kunde ringa för världens alla barn.

För ett år sedan, när förslag för första gången restes att stänga skolorna, kom tonårssonen hem ursinnig och sa: ”Klimatet drabbar oss unga = myndigheterna gör inget. Viruset drabbar er äldre = myndigheterna gör allt.”

Finanskrisen för snart 15 år sedan ledde till runt 10 000 fler självmord än normalt, huvudsakligen bland yngre personer.

Det var så träffande att det gjorde ont. Först när vi själva var hotade reagerade vi och var beredda att ta till drastiska åtgärder. Först nu, inför risken att själva bli sjuka, var vi beredda att göra sådant forskarna sagt åt oss i åratal att vi måste göra, för barnens skull, för deras framtid.

I alla tider har människan varit beredd att offra sig själv för att barn och barnbarn ska få det lite bättre. Vi är den första generation som har gjort precis tvärtom.

Vi är generationen som roffade åt oss allt toalettpapper vi kunde komma över, länsade hyllorna, stal handspriten från sjukhusen.

I en rapport från Socialstyrelsen framgår att antalet orosanmälningar som utfärdats vid misstanke om att barn far illa har ökat under pandemin.

Bris har larmat om att samtalen till deras jourtelefon ökat kraftigt.

Ungdomar mår också sämre nu, oroar sig mer för framtiden och allt färre tycker tillvaron är meningsfull.

Detta är något vi måste ta på allvar.

Organisationer som arbetar för att förebygga suicid varnar också för att samtalen till deras kristelefonlinjer ökat markant. Finanskrisen för snart 15 år sedan ledde till runt 10 000 fler självmord än normalt, huvudsakligen bland yngre personer, i Nordamerika och Europa. Nu märks åter ökning av antalet självmord och självmordsförsök på många håll i världen. Bara i Japan har antalet självmord ökat med över 80 procent under pandemins andra våg där.

Med endast några dagars mellanrum hör jag om unga människor i min närhet som tagit eller försökt ta livet av sig. De börjar falla nu, tänker jag, som mogna frukter, de som är i farozonen för suicid. Också det är en följd av pandemin, resultatet av de restriktioner som införts för att bekämpa viruset. Men deras död kommer aldrig räknas in i den statistik som varje dag meddelas i nyhetsflödet. För dem kommer ingen tyst minut hållas i våra kyrkor.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet konstaterar barnläkare att stängda skolor ”medför risk för sämre utbildning men också risk för fysisk och psykisk ohälsa”. Inte minst tonåringar ”befinner sig i en period i livet där social interaktion är avgörande för utveckling och välmående”. 

Enligt danska forskare har barn i Köpenhamn som går i åttonde klass under nedstängningen gått upp i snitt 7,6 kilo varav 3.3 kilo rent fett! Barnen har helt enkelt slutat att röra på sig. Detta riskerar att lägga grunden till flera fall av framtida diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar och förkortade liv.

En rapport från företaget Netclean visar att nätsexbrott mot barn ökat under covidpandemin. Siffror från länder som gjorde hårda nedstängningar indikerar att våldtäkter mot barn ökat med 100 procent.

100 procent!

Eftersom regeringen förra våren stod emot många ledarskribenter och ”experters” krav på total nedstängning har svenska barn inte drabbats lika hårt.

Varje forskare, politiker eller ledarskribent som vill gå hårdare fram med restriktioner mot pandemin måste svara på frågan hur många barns liv som ska förstöras för att rädda oss andra. Hur många som ska våldtas och utsättas för sexuella övergrepp. Misshandlas. Riskera jobb och karriärer.

Få sina liv förödda.

Svara på frågan varför barn aldrig tycks lika mycket värda som vuxna? 

Tala om att vara de som får lida för fädernas synder.

Nu är tonårssonen inne på sin tredje termin med distansundervisning. Halva hans gymnasietid har slagits sönder. Redan i somras efter vårterminen stod det klart att de elever som fått distansundervisning halkat efter. En enkät på uppdrag av Ifo-institutet visade att eleverna i snitt halverat tiden de ägnade åt undervisning och läxor.

Den tyska tidningen Der Spiegel har skrivit att en tumregel bland utbildningsekonomer är att ”fyra månader med stängda skolor sänker den senare årsinkomsten med 2.5 procent”.

En forskningsrapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) som nyligen offentliggjorts visar att pandemin kommer att slå hårt inte bara mot gymnasisterna, utan också de mindre barnen i grundskola och förskola kommer att få betala resten av sina liv i form av sämre hälsa och lägre inkomst. Enligt Världsbanken innebär detta förlorade inkomster på 10 000 miljarder dollar!

Tala om att vara de som får lida för fädernas synder. 

”Majoriteten av världens barn gick under våren 2020 inte i skolan, fastän det är högst tvivelaktigt utifrån medicinsk fackkunskap att skolstängningar skulle ha någon nämnvärd effekt på spridningen av coronaviruset”, skriver historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist i den nyutkomna ”Corona – ett historiskt perspektiv på vår tids pandemi” och lägger till att det inte är osannolikt att detta varit kanske ”den mest missriktade åtgärden under hela coronapandemin”.

När man nu i samband med sportlovet återigen stänger högstadieskolor lite varstans i landet, måste man inte verkligen kunna visa att de stängda skolorna faktiskt stoppar smittan och leder till färre döda?

Men finns det någon enda forskning som pekar på ett sådant samband? Har vi ett enda evidens? 

För om det inte finns klara och tydliga samband måste vi öppna grundskolor och gymnasium snarast!

Annars är barnens hälsa, lycka och framtid något vi offrat förgäves.

Hoppet står nu till att vaccination ska bidra till att vi snabbare uppnår flockimmunitet, att antalet döda med covid-19 minskar.

Då är det dags att på allvar se hur vi kompenserar våra barn och ungdomar för vad de riskerar att förlora i sina förhoppningsvis långa, kommande liv. Hur vi ger dem den hjälp, det stöd och den uppmärksamhet som de förtjänar. 

Låt klockorna ringa för barnen. 


Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.