Jonas Gardell
KULTURDEBATT. Det finns i dag en stor majoritet i Sveriges riksdag som är positiv till HBTQI-personers rättigheter. Nästan varenda partiledare går med i Stockholms Prideparad på lördag.
Men denna lust att synas i paraden behöver inte betyda mycket.
Inget enda av våra riksdagspartier har gjort upp med sitt mörka förflutna i dessa frågor, och när det så sent som 2013 och uppmärksamheten kring ”Torka aldrig tårar utan handskar” var som störst, ställdes krav på att samhället offentligt skulle be landets homosexuella om ursäkt för hur man behandlats genom historien, sa dåvarande socialminister Göran Hägglund (KD) blankt nej.
Frågan om vi faktiskt kan lita på våra politiker har tydliggjorts så sent som i veckan när det uppmärksammats att KD:s nuvarande partiledare Ebba Busch haft en dubbel agenda och sagt en sak i gaymedia och en annan i kristen.
När tidningen QX därför ber henne att förtydliga sig var hon faktiskt står i dessa frågor kritiserar hon Pride för att vara ”sexualiserad”.
Busch menar att många tar illa vid sig av att somliga människor i paraden är för avklädda, eller kanske har en läderfetisch och då är det ”svårt att nå de personer som tycker det är obehagligt att två män kan kyssa varandra, älska varandra, vara fantastiska föräldrar.”
Om vi ska vara tolererade bör vi alltså vara på ett bestämt (tvåsamt) sätt.
Men friheten att vara vilka vi vill och rätten till våra egna kroppar kan aldrig begränsas till det som andra av olika anledningar tycker om.
Det är det som är själva poängen.
Kanske tycker hon att den ska vara rejält jäkla hästkuksstor för att vara värd att kasta?
Som exempel på det urartade och sexualiserade Pride nämner Ebba Busch att man arrangerat ”kast med liten dildo”!
Hon blir alltså upprörd över det uppenbart humoristiska i att homo- och transpersoner, som ofta varit särskilt utsatta under gymnastiken, reclaimar ”kast med liten boll”.
Man kan skratta åt det men jag misstänker faktiskt att Busch inte vill att man ger sig på ”kast med liten boll” för att det just är en övning där pojkar ska bevisa sin maskulinitet (kastar du killkast eller tjejkast?).
Om det inte är så att Ebba Buschs upprördhet handlar om att man kastat med liten dildo.
Kanske tycker hon att den ska vara rejält jäkla hästkuksstor för att vara värd att kasta?
Hur som helst vill Busch alltså bestämma på vilket sätt och med vilka metoder vi homo- och transpersoner gör oss fria och fortsätter: ”Bara för att man är gay behöver man inte vara mer lössläppt än någon som är straight.”
Faktum är att hon i denna mening inte bara vill bestämma hur homos utan också heterosexuella ska leva sina liv.
Heterosexuella ska inte vara lössläppta!
Stackars heteros! Släpp lös dem!
KD har med näbbar och klor ända in på 2000-talet kämpat emot homosexuella rättigheter och KD:s tänkta samarbetspartner SD röstar i EU nej till varje skydd för homosexuella och transpersoner.
Varför ska vi lita på att våra politiker vill oss väl bara för att man går med i en Prideparad?
I samband med att Roe vs Wade-domen upphävdes i USA och amerikanska aborträttigheter nu hotas skrev en av de konservativa domarna, Clarence Thomas, att man också borde se över – och underförstått riva upp – de domar som fastställer rätten till samkönade äktenskap och till och med rätten att vara homosexuell.
Clarence Thomas kopplade på ett självklart sätt ihop dessa frågor.
Vilket inte är att undra på. Båda handlar om människans rätt att bestämma över sin egen kropp.
Vad vi gör med den och med vem.
I ett av slagorden i de allra tidigaste svenska Prideparaderna på det sena 70-talet gjorde man också samma koppling och skanderade: HOMOKAMP ÄR KVINNOKAMP!
Och det stämmer. Frågorna hör på ett självklart sätt ihop. Hatet kommer ur samma källa, som jag skrev efter attacken på gayklubben London Pub i Oslo under midsommarhelgen, bara timmar efter högsta domstolens beslut.
Reaktionen på högsta domstolens beslut och Clarence Thomas intentioner har inte låtit vänta på sig. Kampen för aborträtten rasar allt mer intensivt i USA och kongressen har i dagarna dessutom röstat igenom en lag – respect for marriage act – som ska skydda gifta HBTQ-par (även om det återstår att se om den i höst kan gå igenom också i senaten). Talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi, säger att man ”måste agera nu för att försvara samkönade äktenskap mot trångsyntheten och extremismen”.
Marks och mitt äktenskap kan tas ifrån oss med en enkel omröstning.
Det brådskar. Man kan inte vänta.
Också i Sverige chockerades många av hur snabbt det gick att ta ifrån människor fri- och rättigheter som vi kommit att ta för givet och vi såg på vår egen lagstiftning och insåg att rätten till abort inte är inskriven i grundlagen och alltså kan tas ifrån oss med ett enkelt riksdagsbeslut.
Därför har nu höjts röster för att grundlagsskydda aborträtten.
Idag finns – kanske för tillfället – en stor majoritet i Sveriges riksdag som är positiva till HBTQI-personer, men det räcker inte.
Vi kan inte nöja oss med det.
Det är bara i drygt 15 år som samkönade äktenskap överhuvudtaget varit lagligt i Sverige. Marks och mitt äktenskap kan tas ifrån oss med en enkel omröstning.
Också i Sverige måste vi därför göra samma självklara koppling mellan kvinnors rätt till sina kroppar och HBTQI-personers.
Jag kräver därför att man omgående tillsätter en utredning som syftar till att grundlagsskydda HBTQI-personers rättigheter och samkönat äktenskap samtidigt som man skyddar kvinnors rätt till abort.
Vi kan inte vänta.
Den generation som tar friheten för given kommer att förlora den.
Och till våra partiledare: Gå gärna med i paraden, vifta med era regnbågsflaggor, men ge oss först våra grundlagsskyddade rättigheter.
Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida. Gardell är också medgrundare av Regnbågsfonden.