Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jonas Gardell

Ni använder Bibeln som ett smörgåsbord

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES
Foto: BEN GOODE / ADOBE STOCK

Jonas Gardell sätter punkt för debatten om homosexuellas inkludering i frikyrkan, som inleddes med hans öppna brev till pastor Stefan Swärd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Bäste Stefan Swärd,

Konservativa kristna brukar motivera sin negativa inställning till homosexuella med att A) det står i Bibeln och B) kristna värderingar som sägs ha varit oförändrade i 2000 år är emot homosexualitet. De konservativa kristna kan bara beklaga men så är det och efter detta har man att rätta sig.

Du, Stefan, refererar också mycket riktigt till ”en gammal skrift, Bibeln”, där du tycker dig finna att Gud fördömer homosexualitet.

En smula märkligt kan man tycka eftersom Bibeln inte nämner homosexualitet alls – lika lite som den nämner ”ångmaskin”, ”kamera”, ”frikyrkopastor” eller något annat ord som liksom ”homosexualitet” uppfanns under andra halvan av 1800-talet.

När du åberopar Bibeln som absolut och bokstavlig auktoritet påminns jag om första gången du och jag möttes.

Om du inte minns ska jag påminna dig. 

Jag frågade dig om du trodde att Bibeln var Guds ord, rakt av, och du sa ja, att du verkligen trodde på varje ord i Bibeln.

Då läste jag högt ett par verser i Markusevangeliet där det står att de troende ”skall ta ormar i sina händer, de skall inte bli skadade om de tar dödligt gift”.

Sedan ställde jag den naturliga följdfrågan om du alltså var beredd att dricka dödligt gift eftersom det står i Bibeln att det inte kan skada dig.

Då blev du alldeles paff och sa att nej, det var du förstås inte beredd att göra.

Med andra ord, konstaterade vi då, du och jag, fanns det somligt i Bibeln du trodde på och somligt du inte trodde på.

Och har man en gång börjat rucka på det där att varje ord i Bibeln är Guds ord och bokstavligt sant, så har man.

Jag tror när man tänker efter att det är rätt mycket i Bibeln du bortser från, Stefan.

Jag misstänker till exempel att du har någon form av bankkonto, trots att Bibeln förbjuder ränta och att du inte begär att kvinnor bär slöja eller att de ska ”tiga i församlingen”, trots att Paulus insisterar på detta, samme Paulus som du annars gärna citerar för att rättfärdiga ditt motstånd mot oss homosexuella. Flera inlägg i debatten här i Expressen har nämnt hur Bibeln godkänner slaveri, och slaveri är ju inget du kämpar för. Osv. Osv. 

Ni plockar så att säga russinen ur kakan.

Man skulle kunna säga att du, Stefan, liksom dina konservativa vänner, använder Bibeln lite som ett smörgåsbord där ni väljer ut sådant som passar er och väljer bort annat.

Ni plockar så att säga russinen ur kakan.

Det ovan nämnda bibelordet ur Markusevangeliet är ju lite av ett snabbtest man kan göra på personer som hävdar att varje ord i Bibeln är ordagrant sant, och jag minns att jag var lite förvånad över att du aldrig verkade ha hört versen tidigare när jag läste den för dig.

Att tolka Bibeln bokstavligt, som du säger dig göra, är för övrigt ett modernt påfund, något som alla kanske inte vet. Det är en uppfinning från åren omkring förra sekelskiftet som kallas fundamentalism, och som med andra ord inte har särskilt långa traditioner alls.

Tvärtom är den tyngsta traditionen både inom judendom och kristendom att tolka och omtolka skriften.

Inte minst Jesus gör det mest hela tiden. Jesus använder, som du säkert vet, Stefan, gärna den retoriska formen ”Ni har hört att” och så citerar han ur Bibeln och sedan säger han ”men jag säger er”, och så omtolkar han Bibelstället han just citerat.

Nu kan du invända att den där rätten att tolka hade bara Jesus eftersom han är Guds son, men om du skulle läsa Bibeln kommer du upptäcka att Jesus hela tiden uppmanar oss att följa hans exempel och göra som han gör.

Det gäller alltså när man läser Bibeln inte bara att ”tro” på vad där står utan att förstå vad texten menar. Något som Jesus själv poängterar när han far ut mot sin tids religiösa renhetsivrare och säger: ”Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga”.

Det vill säga: viktigare än att följa lagen till punkt och pricka är att vara kärleksfull, inkluderande och överseende.

I Apostlagärningarna har Petrus, som Jesus utsett till ledare, en syn där han ser en duk sänkas ner från himlen, och på duken finns allehanda djur och kräldjur, orena djur som en rättroende inte fick äta. Petrus hör en röst från himlen som uppmanar honom att äta, och när Petrus invänder att han aldrig ätit något oheligt eller orent säger rösten: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent”.

Petrus förstår då – han tolkar det som – att han inte längre ska betrakta ickejudar som orena.

Hur kan du, Stefan, inte se att den berättelsen handlar också om oss homosexuella? Hur kan du inte höra rösten som säger: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent”.

De kristna värderingarna då? De där oförändrade, 2000 år gamla värderingarna? Traditionen, som generalsekreteraren i SEA, Olof Edsinger, hänvisar till när han inte vill inkludera homosexuella fullt ut? Hur är det med dem?

Visste ni att det inte finns någonting som tyder på att den tidiga kyrkan var särskilt avogt inställd till homosexuella?

När kyrkofäder som Johannes Chrystostomos eller Augustinus på 300-talet upprört fördömer homosexuella handlingar är det ju för att de så flitigt förekommer runtom i församlingarna. Man förbjuder inte nåt som inte finns.

Johannes Chrystostomos skriver indignerat att dessa som ägnar sig åt homosex dessutom gör det helt ogenerat och ofta innehar ledande positioner i församlingarna.

Församlingar som alltså inte ser något problem alls med detta.

När Johannes Chrystostomos eller Augustinus fördömer homosexuella handlingar är det inte säkert att de talar för en majoritet av sina samtida kristna.

Troligen tvärtom.

Vi är vana vid att betrakta kristendomen som sexualfientlig, men faktum är att när den så småningom verkligen blir mer intolerant är det samtidigt som hela det romerska riket går åt samma håll. Det är inte med nödvändighet kristendomen som leder den utvecklingen.

Faktum är att kristendomen är statsreligion i 200 år innan det första förbudet mot homosexuella handlingar kommer, så viktigare än så kan det inte ha varit.

Det som ansetts som synd eller orent har skiftat från tid till tid, från ett samhälle till ett annat.

Lagen är dessutom inte initierad av kyrkan utan är kejserlig, och hör här så ironiskt, Olof Edsinger och Stefan Swärd och ni andra: samtliga som vi känner till namnet på som dömdes var biskopar!

Var inte det intressant att få veta?

Det som ansetts som synd eller orent har skiftat från tid till tid, från ett samhälle till ett annat.

Präster och pastorer som tvärsäkert påstår vad kristna värderingar utgör, och att dessa värderingar varit oföränderliga sedan urminnes tid, har alltid och utan undantag fel.

Jag är själv frikyrklig fem eller sex generationer bakåt, eller ungefär så långt vi har haft någon frikyrka i Sverige. Jag är stolt över att vara en del av den frihetsrörelse som utgjorde startskottet för vår demokrati.

När jag var liten och vi varje kväll förrättade aftonbön och bad för familjen och släkten lade mamma alltid på slutet till: ”och alla andra i hela världen amen”.

För henne var det avgörande att Guds kärlek var allomfattande. Att ingen lämnades utanför.

Varje gång någon pastor eller präst fördömde den ena eller den andra reste hon sig och hojtade: ”Och alla andra i hela världen amen”. 

Jag tror att min mamma gjorde alldeles rätt. 

Jesus poängterar gång på gång att vi ska imitera Gud.

Han säger: Som jag har älskat er, skall ni älska varandra. 

Han säger: var barmhärtig, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte förklaras skyldiga. Frikänn, och ni skall bli frikända.

Det vill säga, detta är vad vi som kristna ska predika: Du är älskad. Du är förlåten. Du är frikänd.

Därför skall du älska. Därför skall du förlåta. Därför skall du frikänna.

Var fullkomlig liksom Gud är fullkomlig.

Imitera Gud!

Med den insikten borde det inte vara så svårt att komma fram till en inkluderande syn på homosexuella och transpersoner också i de frikyrkoförsamlingar som 2021 fortfarande brottas med de här frågorna.

Vad Gud skapat till rent ska inte ni göra till orent.

Gud är kärlek. Var inte rädd.


Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.




Hetaste från medieveckan i ”Lägg ut” 

https://embed.radioplay.io?id=85765&country_iso=se

Irena Pozar gästar mediepodden och pratar om Dyngbaggegalans makt, klädkoden på Expressen och nyheterna vs sporten på TV4. Med Karin Olsson och Magnus Alselind.