Jonas Gardell
KULTURDEBATT. Statssekreterare PM Nilsson som nyligen avgick, riksbekant för att ha tjuvfiskat ål, togs före avgången i försvar av såväl statsminister Ulf Kristersson och rolighetsminister Johan Pehrson, (lite osäker på vad just han faktiskt gör).
Kristersson sa: ”Många människor som är mitt i livet har någon gång begått dumheter som de i efterhand ångrar. Den som är helt fri från skuld kan kasta den första stenen” och Pehrson sa: ”Vi kan alla göra misstag, den som kastar första stenen ska vara mycket, mycket försiktig”.
Förutom det anmärkningsvärda att företrädare för en regering som förespråkar krafttag mot kriminalitet relativiserar lagbrott till att vara ”dumheter” och ”misstag” var det märkligt att båda tog till ett känt Jesusord för att urskulda sin regeringsmedarbetare.
Att den som är utan synd skall kasta den första stenen är emellertid inget man kan haspla ur sig lite när det passar, inte minst när ens hustru prästvigts bara några dagar tidigare och borde kunnat upplysa herr statsministern om i vilket sammanhang det faktiskt återfinns.
Också i debaclet kring Svenska Akademien tog dåvarande ledamoten Jayne Svenungsson till exakt samma Jesusord för att urskulda Katarina Frostenson.
Denna text vill därför upplysa om bibelordets teologiska kontext och tar egentligen inte ställning till om det brott PM Nilsson begått var tillräckligt för att behöva avgå eller inte.
För den som glömt sin bibelkunskap är det i Johannesevangeliets 8:e kapitel och som ofta med Johannes är det är ytterst osäkert om händelsen återspeglar en historisk sanning.
Jesus befinner sig i Jerusalem och skriftlärda och fariséer släpar fram till honom en kvinna som ertappats när hon begått äktenskapsbrott. Mannen som hon var tillsammans med och som sålunda begått precis samma brott finns (förstås) inte med.
De skriftlärda och fariséerna upplyser retoriskt Jesus om att lagen säger att kvinnan ska stenas och frågar honom hur han menar att man ska göra.
Jesus sätter sig på huk och ritar i sanden och när hans motståndare envisas svarar han till slut med de berömda orden: ”Den av er som är fri från synd skall kasta den första stenen på henne”.
En efter en droppar männen av och till slut är Jesus ensam med kvinnan och säger de lika berömda orden: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer!”
Johannes knyter här an till en huvudtanke inom tidigt kristet tänkande: Guds kärlek till oss måste föra med sig att vi i vår tur älskar varandra. Det upphöjs hos Johannes till och med till ett av buden. ”Ni ska älska varandra så som jag har älskat er”.
På samma sätt kopplas den förlåtelse vi själva får direkt ihop med den förlåtelse vi själva ger, inte minst i ”Fader vår” där vi ber ”Förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”.
Lukas skriver: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få.”
Att som Kristersson och Pehrson hänvisa till Bibeln och Johannes på det här sättet kräver med andra ord att såväl de som den gode Nilsson för all framtid måste avstå från att döma, vilket jurister redan påpekat skulle vara rätt svårt i en stat som regleras av lagar.
Det allra viktigaste i just Johannes 8 är därför att se på statusskillnaden mellan kontrahenterna. De skriftlärda och fariséerna är alla uppburna män med hög samhällsstatus. De är renlevnadsmän som menar att lagen ska följas till punkt och pricka (lite som dagens regering).
Mot dem står en av samhällets lägsta och mest utsatta, en prostituerad kvinna – och det är henne Jesus väljer att försvara.
För hennes försvarslöshets skull. För hennes skyddslöshet.
Jesus knyter an till en profettradition som växer fram i Israel på 700-talet före vår tidräkning, i ett samhälle där klassklyftorna vidgats, de rika blivit allt rikare, de fattigare allt fattigare och alltmer skamlöst utnyttjas och förtrycks.
Ett antal profeter, Hosea, Amos, den tredje Jesaja med flera opponerar sig mot dem som har makten och tar i stort vredesmod de utsattas parti.
Profeterna säger alla att barmhärtighet står över lagen.
Men denna barmhärtighet gäller alltid de utsatta, dem som de rika utnyttjar: ”Stöd den förtryckte. För den faderlösas talan, skaffa änkan rätt… Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum” och så vidare.
Jesus själv refererar direkt till dessa profeter, och det är i denna kontext som ”den av er som är fri från synd skall kasta den första stenen” måste förstås.
”Den som är utan synd skall kasta den första stenen” är alltså inget frikort som makten kan till för att rädda sig själv och sina gelikar.
Tvärtom.
Inte heller är det ett citat att täppa till truten på folk med för att få göra vad man vill.
Att trivialisera nåden och solidariteten med den utsatta på det sätt både Pehrson och Kristersson gör är därför inte bara okunnigt, det är rentav blasfemiskt.
Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida. Han är också hedersdoktor vid den teologiska fakulteten i Lund samt filosofie hedersdoktor vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi.