Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jonas Gardell

Hur kan en influensa rasera hela vår värld?

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressen Kultur.Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
I Coronans tid.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

När corona kom till Sverige försvann normaliteten på ett ögonblick.

Jonas Gardell gick från hysterin och nyhetsapparna till gudstjänsten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. Det visade sig vara svårt att skriva en text om corona. Först skrev jag den svartaste och mest misantropiska text jag någonsin skrivit. Sen skrev jag den här. Om betydelsen av att fortsätta brassa en kanna kaffe till fika efter gudstjänsten. 

Var i kyrkan i söndags på gudstjänst.

Det var nödvändigt att få lugna sig en stund efter de senaste dagarna av hysteri, panik och domedag, för att inte tala om hätskhet och hat i sociala medier.

Kyrkorummet blev en stunds oas från den surrealistiska känslan den sista veckan av att världen, såsom vi känner den, utan att vi riktigt förstod hur det gick till, gick under inför våra ögon på bara några dagar, nästan bara några timmar.

Dagar då vi oavbrutet uppdaterat våra nyhetsappar och följt undergången i realtid. Snart sagt varje minut har vi kunnat läsa något nytt och ännu värre och ännu mer otänkbart än förut.

Det var svårt att hinna med i omställningen.

Klart fan det är ångestladdat.

Känslan av att vi plötsligt helt och hållet saknar kontroll över våra liv, och att det gick på nolltid.

Alla våra skydd, all vår trygghet, som pappersmånar fattade de eld. Normaliteten var på bara några ögonblick borta. Kanske är det sådant som driver annars hyggliga människor att stjäla handspriten från sjukhuset?

Det var svårt att hinna med i omställningen.

Kanske inte undra på att vi rusade till affärerna för att till varje pris köpa så mycket toapapper vi bara kunde.

En smula trygghet?Foto: Jonas Ekströmer/TT

Varför just toapapper fattar jag för övrigt inte. Tänker folk inte göra annat än att bajsa medan de är hemma? Eller ska man klä ut sig till Mumien för att roa sig i sin ensamhet?

Eller skänker oss balen med toapapper i tamburen en liten smula trygghet?

Något begripligt i en tid när allt är obegripligt.

”Det är ju bara en influensa!” upprepar vi gång på gång för oss själva. Hur många gånger de senaste dagarna har jag inte hört: ”Jag fattar inte! 80 procent får bara milda symtom.”

Så varför hysterin?

Jag kan inte låta bli att jämföra med de första åren med Aids. Jag kan förstå skräcken inför ett virus som vi inte visste hur vi skyddade oss mot och där dödligheten var 100 procent.

Men detta?

Egentligen borde det vara enkelt: Tvätta händerna, håll dig hemma om du har symptom. Du är troligen frisk igen om en vecka.

Vi måste förstås skydda riskgrupperna, särskilt de äldre, men det måste vi i alla influensatider. Och alltför många kan inte bli sjuka samtidigt och belasta vården, det fattar till och med jag.

Det var så träffande att det gjorde ont.

Jag tror inte att jag är ensam om att inte riktigt förstå: hur kan hotet om en influensa rasera hela vår värld som vore den ett korthus? Det är lite som Mumintrollet sjöng: ”Nån annan kan fundera, nån klokare än jag… ”

Så kom tonåringen hem förbannad i fredags och sa: ”Klimatet drabbar oss unga: myndigheterna gör inget. Viruset drabbar er äldre: myndigheterna gör allt.”

Det var så träffande att det gjorde ont. Han hade rätt. Först när vi själva var hotade reagerade vi och var beredda att ta till drastiska åtgärder. Nu, inför risken att själva bli sjuka, var vi beredda att göra sådant forskarna sagt åt oss i åratal att vi måste göra för barnens skull.

Fast att sonen hade rätt ger mig bara ännu mer ont i magen. 

Så det var skönt att få gå i kyrkan i söndags.

Vi bad för Stockholm och Sverige och för hela världen. Pastorn predikade. Kören sjöng Marie Fredrikssons ”Tro”. Vi tog upp kollekt för samfundets pastors- och diakoniarbete.

Marie Fredriksson.Foto: Roger Tillberg / Stella Pictures Fameflynet

Till slut sjöng församlingen ”Blott en dag”, den älskade gamla läsarpsalmen, och det var välgörande att få sjunga de bekanta raderna av Lina Sandell: ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på… ”

Att få bli påmind om att inte låta paniken få övertaget, eller roffandet, hamstrandet eller hysterin, allt det sämsta inom oss.

Jag andades med ens lite lugnare.

Låt oss ta en dag, ett ögonblick i sänder.

Vi kommer att klara det här.

Och för barnens skull borde vi låta det minskade resandet och konsumerandet faktiskt vara vår nya normalitet, även om det ska bli skönt när gränserna öppnas igen.

Efter gudstjänsten sa pastorn: ”Ja, först skulle vi ställa in kyrkkaffet med tanke på dessa Corona-tider, men sen tänkte vi: äsch, vi brassar en kanna kaffe ändå! Så ni är alla välkomna ner till församlingslokalen om ni vill.”

Och då gjorde vi det. Drack en kopp kaffe tillsammans. Åt kanelbulle till.

Vi satt inte ens numera lagstadgade en meter ifrån varandra.

Det var oändligt befriande. Jag skulle vilja säga: Det var direkt hälsosamt.

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressen Kultur.

När blir SD ett hot mot svensk teater?

Nytt avsnitt av ”Kulturkriget”.

Denna vecka möts Ulf Brunnberg, Suzanne Osten och Gertrud Larsson i en debatt om svensk teater.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sin upplevelse av att refuseras och censureras av Dramaten. ”De har sina fördomar och jag får delvis skylla mig själv – jag har ju varit så jävla otrevlig.” Programledare: Daniel Sjölin.

Så blev konservatismen het

I Expressens nya tv-program möts Johan Norberg, Stina Oscarson och Malcom Kyeyune – för en debatt om konservatismen.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sitt möte med Salman Rushdie: ”Min spontana impuls är att dränka honom, strypa honom.” Programledare: Daniel Sjölin.