Jonas Gardell – lämnar Twitter. Foto: /ALL OVER PRESS / /ALL OVER PRESSJonas Gardell – lämnar Twitter. Foto: /ALL OVER PRESS / /ALL OVER PRESS
Jonas Gardell – lämnar Twitter. Foto: /ALL OVER PRESS / /ALL OVER PRESS
Kommer fler personer radera Twitter-appen från sina telefoner? Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURESKommer fler personer radera Twitter-appen från sina telefoner? Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Kommer fler personer radera Twitter-appen från sina telefoner? Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Jonas Gardell

Hejdå Twitter – jag vill inte längre mata ditt monster

Publicerad

En gång i tiden sågs Twitter som en spännande demokratisk kommunikationskanal.

Jonas Gardell tar farväl av en plattform som i Trumptider har tagits över av extremister, robotar och fejkkonton. 

KRÖNIKA | SOCIALA MEDIER. På sistone har Facebook, Google och Youtube blivit hårt granskade och fått utstå mycket och rättvis kritik, vilket är glädjande, inte minst som jag försökt väcka gehör för de här frågorna i flera års tid. Vad jag inte förstår däremot är varför Twitter slipper så lätt undan.

Som megafon för hat är väl Twitter värst av alla?

Jag har enligt Twitter 544 000 följare, vilket gör mig till ett av de största kontona i Sverige. Vilket i dag faktiskt betyder ingenting.

Eller som jag twittrade när jag nått en halv miljon: ”Jippie! Utan alla inaktiva konton, hitta-på-konton, robotar och SD-troll som hatar mig hade det aldrig gått. Tack!”

Twitter är luft. En ändlös smygpunka.

De stormar som stormar på Twitter är så lokala att det räcker med att stänga av appen en kort sekund så upptäcker man att det egentligen är vindstilla. Dreven är inga drev. Det är ett tiotal personer. 

I början var det annorlunda. Jag såg Twitter som ett lekfullt sätt att säga min mening, kommentera samtiden och dessutom låta andra människor nå fram till mig med sina kommentarer. Som offentlig person kunde jag dessutom komma nära människor som är min publik. På så sätt kunde Twitter vara ett spännande demokratiskt verktyg.

 

LÄS MER – Jonas Gardell: Öppet brev till Mark Zuckerberg

Flashback och Avpixlat

Utvecklingen har gått åt rakt motsatt håll. De sociala medierna har, som vid det här laget är väl dokumenterat, blivit en plattform för spridning av lögner, upprätthållande av myter och megafoner för desinformation.

De vi kommer nära är inte i första hand vår publik, tvärtom, att som offentlig person vara aktiv på Twitter är som att ha en direktuppkoppling till Flashback, Avpixlat och andra hatforum.

Man skriver en kommentar och måste sedan ägna dygn åt att ignorera och blockera hatare och läsa kommentarer om vilket svin, idiot, äckel, hora och så vidare man är. 

Det finns liksom ingen uppsida.

Den amerikanska journalisten Lindy West har kanske formulerat sig allra tydligast när hon i The Guardian skriver om Twitter:

”Jag har skrivit skämt där utan ersättning, kommenterat politik utan ersättning, svarat på frågor utan ersättning, lärt ut feminism utan ersättning. Utanför Twitter är allt sådant det sätt jag får min inkomst på /…/ men på Twitter gör jag det gratis, och i gengäld blir jag mästrad i realtid av främlingar; nynazister gräver i mitt privatliv för att hitta svagheter att utnyttja; män får direkttillgång till min hjärna så att de kan informera mig för tusende gången om att de gladligen skulle våldta mig om jag bara inte varit så fet. Om jag svarar 'föder jag trollen', säger jag inget alls ökar trakasserierna, om jag anmäler hot 'utövar jag censur', blockerar jag hatare är jag 'orättvis'. Efter att i ett halvt decennium ha försökt komma till rätta med problemen måste jag dra slutsatsen att det kanske helt enkelt är omöjligt att göra den här plattformen användbar för några andra än troll, robotar och diktatorer.”

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Hanif Bali lämnar Twitter, men hans lärjungar är kvar

Donald Trump göder Twitter

I USA sa sig Twitter gång på gång vara medvetet om problemen och att de ”jobbar på det”.

Så i helvete de gör. I så fall hade Donald Trumps konto varit borttaget sedan länge. Och mycket riktigt gick Twitter ut och sa att de inte tänkte stoppa Trump vad han än skriver, även om det är så att han ska atombomba världen tillbaka till stenåldern. Trump lär stå för en femtedel av Twitters marknadsvärde. Först kommer maten, sen kommer moralen, som Bertolt Brecht sa.

Twitter tänker helt enkelt inte göra något alls åt saken.

Donald Trumps ivriga twittrande uppskattas till en femtedel av Twitters marknadsvärde.Foto: JEFF ROBERSON / AP TT NYHETSBYRÅN

I resten av världen, som i Sverige, säger Twitter som bekant ingenting alls, eftersom de konsekvent inte svarar på frågor och inte går att nå.

En tanke som har grott i mig ett längre tag och som Linda Wests artikel konfirmerade, var att det hjälper inte att komma till rätta med Twitters avigsidor.

Twitter ÄR en avigsida.

Och genom att finnas här som offentliga eller privata personer legitimerar vi Twitters existens.

Också om vi avstår från samhällskommenterandet eller de politiska åsikterna, också när vi bara är roliga eller finurliga, också om vi inte tar den allra minsta ställning utan bara använder Twitter till att visa söta bilder på katter. 

 

Vänd Twitter ryggen

Genom vår blotta närvaro här föder vi de destruktiva krafterna. Med våra konton och vårt twittrande, vare sig det är som komiker, artister, journalister, debattörer, politiker eller privatpersoner, gör vi det attraktivt att vara på Twitter.

Inte vet jag hur många som skulle avstå från Twitter bara för att jag gör det, men det är faktiskt värt ett försök. För att bara fortsätta som att allt är som det ska är inte ett alternativ.

Om de anständiga försvinner finns bara de oanständiga kvar.

Då blir Twitter bara ett Flashback eller Avpixlat bland andra.

Kanske kan att inte längre hänga på Twitter vara det mest effektiva sättet att motarbeta trollens makt. Om ingen lyssnar spelar det ingen roll hur mycket de skriker.

Beslutet i mitt fall fattades egentligen redan när Trump installerades som president och jag började fundera över om jag på nåt sätt var medskyldig.

Genom att hela tiden föda monstret.

Genom att tro mig vara en motmakt när jag snarare bara var en motspelare. 

Donald Trump använder Twitter som sin huvudsakliga plattform, där han sprider hat, lögner, och lägger ut rökridåer och varje gång är det han som vinner, eftersom han varje gång får den uppmärksamhet han söker, och det gör ingen skillnad hur många anständiga människor som konstaterar att det han skriver är vansinne eller att han oavbrutet ljuger, och vi tvingas ägna vår tid och energi åt att argumentera emot sådant som vi inte borde behöva ägna någon tid alls, och varje gång är det vi som förlorar.

Tänk tanken att vi alla samtidigt vände Twitter ryggen. Då kunde Donald Trump twittra bäst han ville.

För att någon ska ha makt krävs det att vi andra erkänner den makten.

 

Irrelevant som plattform

Det effektivaste vi kan göra är kanske helt enkelt att inte längre godkänna Twitter som forum.

Konstatera att Twitter en gång var en kul idé om kommunikation, men som tyvärr blev hopplöst infekterat, besudlat och förvanskat och står bortom räddning

Det behöver inte ens vara särskilt dramatiskt. Det har det inte varit i mitt fall.

Att vara på Twitter har varit som förhållanden kan vara. Från början en förälskelse, ens partner var spännande och dynamisk, men långsamt och gradvis upptäcker man att det man en gång blev förälskad i inte längre finns kvar, och att det kanske faktiskt inte funnits där på länge. Ens partner har förändrats och är inte längre den hon en gång var, och det kommer aldrig bli som förut igen. Inget dramatiskt. När beslutet om skilsmässan äntligen fattats har grunden funnits där rätt länge. Twitter har helt enkelt blivit irrelevant som plattform. Hatiskt, humorlöst, polariserat, trött och förutsägbart. Ett slöseri med tid och energi. 

Jag har sedan en period varit allt mindre aktiv på forumet, i första hand retweetat artiklar som jag tyckt varit läsvärda. Nu upphör jag också med det. Jag har märkt att det faktiskt behövts en avvänjningsperiod på några månader. Att hänga på Twitter är som allt med mobiltelefonerna beroendeframkallande. Som när man fortsätter äta ostbågar långt efter att det slutat vara gott. Det är bara handen som fortsätter sträcka sig mot skålen. Tummens vana att scrolla varannan minut, ni vet, det har helt enkelt tagit tid att vänja sig av.

Nu är jag färdig.

 

Kontot blir ett spökkonto

Jag vill inte längre mata Twitter med innehåll. Jag vill inte längre vara en av de attraktioner Twitter säljer. Som plattform för att kommentera livet och samtiden har jag tillsammans med Mark startat en podd, man kan också följa mig på Instagram och Facebook. 

Mitt konto med sina 544 000 påstådda följare är från och med nu ännu ett av de många vilande spökkonton som flyter omkring på Twitter.

Så hej då troll, hej då fejkkonton, hej då spontana hatare, hej då organiserade hatare, hej då ryska infiltratörer, hej då robotar, hej då högerextremister och vänsterextremister och hej då Donald Trump.

Jag kommer inte sakna någon av er.

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler artiklar av Jonas Gardell här. 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag