Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jonas Gardell

Hatet mot gym-onanisten blottar vår tids moralism

Detalj från en grekisk kruka, 600 år f. Kr., föreställande en masturberande satyr. Foto: Luis García / WIKIPEDIA
Foto: / SVT

En SVT-programledare som onanerade i en amatörporrfilm blev avstängd från sitt jobb och har nu valt att säga upp sig.

Jonas Gardell skriver om vår tids prydhet och offentliga skampålar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | MORALISM. Det har skrivits massor om den stackars programledare för lokal-tv som på sin fritid spelat in filmer där han runkar och lagt ut på sajter dit människor som uppskattar just sådant kan söka sig till för att se.

Mannen har för detta tilltag tvingats lämna sitt jobb och löpt gatlopp i sociala medier med namn och allt. Han har hånats, hatats och förlöjligats på ett sätt som inte står i någon som helst proportion till hans brott, som inte ens är ett brott.

Det är emellertid svårt att säga vad som är det mest upprörande. Själva runkandet, eller att runkandet skett på en för runkande icke anmodad plats, eller att han vid det oönskade runkandet på den oönskade platsen dessutom ejakulerat – något som inte är helt ovanligt när män runkar utan tvärtom en vanlig påföljd av slikt beteende.

Personligen tror jag att det är en kombination av alla tre. Alltså, såväl själva runkandet, som den felaktiga platsen runkandet skett på samt tömmandet av sädesvätska.

 

LÄS MER – Isobel Hadley-Kamptz: Leif GW Persson ska inte vara sexdomare

Cornflakes – mot onani

Att onani varit skambelagt i den judisk-kristna kulturen är vida känt. Så sent som när jag var ung minns jag hur frikyrkopastorns son var livrädd för att han skulle bli förlamad för att han runkade. Därtill ansågs det kunna växa hår i handflatorna på män som onanerade. Den strängt kristne John Harvey Kellogg lär för övrigt ha uppfunnit cornflakes för att det skulle motverka onani, fråga mig inte hur – jag kan däremot garantera efter en tonårstid med cornflakes till frukost, att det inte hjälpte ett dugg.

Cornflakes – botemedel mot onani? Foto: OLLE SPORRONG

Den felaktiga platsen sedan. Flera socialantropologiska studier visar att det som är acceptabelt på en plats kan vara oacceptabelt på en annan. En brödrost i köket med brödsmulor på bordet upplevs trivsamt och normalt, medan en brödrost i sovrummet eller vardagsrummet med samma brödsmulor anses ohygieniskt, rentav obehagligt. Att spotta i handfatet i badrummet är acceptabelt medan att spotta i köksvasken får många att reagera.

När man kysser någon utbyts saliv. Ändå tycker många om att kyssas. Att samma person skulle spotta en rakt i munnen är för många däremot en motbjudande tanke. Trots att saliven är precis densamma.

Rätt sak på rätt plats helt enkelt.

Att svettas på gym. Helt okej. Att spruta på gym. Du är värre än Palmes mördare! 

Det som i fallet med den så kallade gym-onanisten slår en mest, förutom det groteskt oproportionerliga hatet mot honom, är hur starkt vi reagerar på kroppsvätska i sig. 

Människan har en mångtusenårig ambivalens inför sin egen kropps innehåll. Något förenklat står det kroppsliga för det låga medan anden står för det höga.

Människan känner avsmak inför det mänskliga, och torde vara det enda djur som känner äckel för sig själv.

I samma ögonblick något som tillhört kroppen avskiljs från densamma blir det tabu. Att smeka och kyssa någons hår kan vara ett uttryck för kärlek, men skulle där finnas ett hårstrå i soppan ropas upprört på hovmästaren. Naglar anses vackra, så länge de inte är avklippta, då är de äckliga. Och så vidare. 

Människans utsöndringar, hennes vätskor, sekret och slem har alltid varit ett problem för oss. 

Blod, saliv, svett, sperma, urin, avföring.

Allt det som är inne i oss och som aldrig ska synas eller märkas av. Sådant man gör på hemlighuset, sådant man gör under täcket i sängkammaren när lyset är släckt, sådant man döljer med deodoranter och parfymer.

 

LÄS MER – Jonas Gardell: Sluta upp med tassandet kring Svenska Akademien! 

Oscar Wilde och "det onämnbara"

Allt det lägsta i människan och som vi uppfostras att skämmas över. Det är inte länge sedan barnens dockor saknade kön. Inga synliga urinhål eller stjärthål ur vilket vätskorna och avfallet kan rinna. Eller ta det blå ”mensblodet” i reklamen för bindor. 

Det är inte länge sedan vara könsdelar kallades ”det onämnbara”.

Om Oscar Wilde påpekade en av hans vänner under homosexskandalen, att han gjort sig ”skyldig till den yttersta vulgariteten, den att bli upptäckt”. Och det tror jag är sant också om mannen som onanerade på gymmet, och det är också anledningen till att vi hatar honom så oproportionerligt. Det handlar inte bara om runkandet eller platsen eller ens kroppsvätskan, inget av det är brottsligt eller farligt i sig, utan det oförlåtliga är att han blev upptäckt.

Oscar Wilde. Foto: BOK / BOK

Som programledare och därför i någon mån en offentlig person förväntar vi oss av denne det höga, inte en påminnelse om det låga. 

Människan är naturligtvis en kombination av det höga och det låga, det vi vill visa upp och det vi vill dölja.

Det är viktigt att påpeka att det inte är stunden då vi är eller gör det lägsta som definierar oss, lika lite som vi definieras av motsatsen. 

Därför gör det mig sorgsen och till och med lite skrämd när jag ser den nu så hatade mannen förminskas till bärare av denna enda egenskap och egenhet. Han är ”onanisten”, och det är det enda han är och med det kan han avfärdas och heller inte förlåtas.

Samhällsutvecklingen som den nu ser ut stupar allt hastigare mot att det i sociala medier skapas pöbeldrev som driver igenom snabba och summariska rättegångar, och företag som SVT är så ängsliga att de tvingar bort sina anställda innan rättegången ens börjat och utan att brott begåtts.

Benny Fredriksson tvingades bort

Likadant var det med Kulturhusets vd Benny Fredrikssons snabba avsked. Oavsett vad man tyckte om hans ledarstil var det lynchningsliknande sätt han tvingades i väg på motbjudande. 

Det är inte i sociala medier rättvisa ska skipas. SVT borde omedelbart rätta till sitt misstag och återanställa personen.

Är det någonting #metoo-debatten måste lyckas med är det att förskjuta skammen från de som utsatts till de som utsätter. Men det innebär inte att sociala medier får bli en nyckfull variant av vår tids offentliga skampåle. 

Ack, hur långt är detta moralistiska och pryda tidevarv från de år då punkbandet The Perverts sjöng ”Runka när du känner för det, alla gör det, alla gör det!”

Det är inte utan att man längtar tillbaka.

 

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida. Läs fler av hans artiklar här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!