Ett Stockholm utan teatrar är inte Stockholm

KULTURDEBATT. Jag har i tidigare artiklar varnat för att krisen för kulturen inte är över bara för att restriktionerna tas bort, att vi tvärtom bara är i början av att se konsekvenserna av den långa nedstängningen.

En sak som oroat mig under pandemin är att teatrarna inte ska ha råd att vara kvar. För om vi förlorar spelplatserna, förlorar vi också arbetstillfällena och de kommer inte tillbaka. Det är fruktansvärt dyrt att bygga stora teatrar. Se bara alla skrinlagda planer på ett nytt operahus.

Under pandemin har Lorensbergsteatern i Göteborg, en av få privatteatrar vår näst största stad har, brottats med kommunen som hyresvärd som inte velat pruta ett öre på hyran, trots att de vetat att verksamheten är belagd med förbud.

Också anrika Oscarsteatern i Stockholm, där det bedrivits teater i över 100 år, har varit i farozonen. Och liksom på Lorensberg i Göteborg är det kommunen som äger fastigheten Oscars huserar i.

Redan innan pandemin kom Stockholms stad med krav på hyreshöjning med över 140 procent! När teaterledningen replikerade att då fick man nog lägga ner verksamheten fick man som svar av en högt uppsatt tjänsteman, att det inte gjorde något för då skulle man kunna utvidga det närliggande casinots verksamhet. Kommunen har senare reviderat sina krav men vill nu när pandemin är över fortfarande höja hyran med cirka 85 procent!

Det är lätt chockerande! Trots all debatt och all lobbyverksamhet under pandemin, har det fortfarande inte sjunkit in i våra makthavare hur viktiga teatrarna är för den levande staden, avgörande för det som ger en stad dess själ.

I dagarna kom så beskedet att Maxim-teatern med sina nästan 600 platser försvinner.

Teatrarna är ett nav omkring vilka caféer, barer, restauranger, hotell och så vidare bygger sin verksamhet, allt sådant som gör det roligt att bo på en plats.

I dagarna kom så beskedet att Maxim-teatern med sina nästan 600 platser försvinner.

Det innebär att det i Stockholm snart bara finns två andra ”mellanstora” teaterlokaler kvar: Intiman uppe vid Odenplan och Scala vid Norra Bantorget.

That’s it.

Maxim-teatern blir i stället möteslokal för Hillsong, en av de mer pengastadda konservativa kyrkorna från Australien som etablerat sig i landet med fart och fläkt och tvivelaktig inställning till homosexuella.

Inte nog med att Maxims hyresvärd inte gick med på någon sänkning under pandemin, de krävde tvärtom en 60-procentig hyreshöjning, lagom till att pandemin äntligen ebbat ut och teaterproducenterna med nöd och näppe klarat livhanken, och att klara en sådan hyreshöjning finns inte på kartan 2022.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

På fri- och privatteatersidan finns därför snart bara källarteatrarna och jättearenorna kvar, inget däremellan. På de små källarteatrarna kan man aldrig göra ekonomi, på de stora arenorna som Cirkus är varje uppsättning en miljoninvestering. De mellanstora teatrarna som Maxim blir därför livsviktiga.

På samma sätt som en stad behöver sina parker och sina uteställen, sina butiker, sina bibliotek och museer, behöver en stad sina teatrar.

Det var på Maxim som Limabrall (Lill Lindfors, Magnus Härenstam och Brasse Brännström) förnyade den svenska privatteatern, det var där Lena Nyman hade sin hemmascen utanför Dramaten, det var där Mikael Persbrandt och Lena Endre spelade ”Dödsdansen”, det var där dagens underhållare som Petra Mede, Shirley Clamp och Alex Schulman gjorde sina första stora egna satsningar och det var där jag själv i flera säsonger spelade ”Mitt enda liv”.

På sin Facebook-sida tackar Hillsong Jesus.

Jag vet inte om vi teaterarbetare och teaterälskare håller med.

Vi måste nu akut under valåret diskutera vad en stad ska erbjuda sina invånare och besökare.

Vad vill vi att våra städer ska vara?

På samma sätt som en stad behöver sina parker och sina uteställen, sina butiker, sina bibliotek och museer, behöver en stad sina teatrar. Makthavare på såväl kommun- som riksnivå måste sätta sig ner och göra en inventering: vilka teatrar måste vi faktiskt ha kvar i städerna och sedan lagstifta så att ingen annan verksamhet får bedrivas där än just teater.

Så skedde faktiskt med Vasa-teatern när Scandic gjorde om fastigheten till hotell. Och det gör att Christer Lindarw just kunnat ha premiär på sin After Dark-show där, till glädje för både stockholmare och ditresta. 

Freda teaterlokalerna från omöjligt satta ”marknadshyror” och klåfingriga hyresvärdar!

Ett New York utan Broadway är inget New York. Ett London utan West end är inget London.

Ett Stockholm utan teatrar är inte Stockholm. Rädda Stockholm!  

Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.

Lägg ut: ”Putin inifrån”

PODCAST. Rysslandskorren Anna-Lena Laurén om vad som händer och kan hända i Ryssland. Karin Olsson och Magnus Alselind diskuterar Ulf Lundells SVT-kritik. Christian Holmén berättar om en historisk bevakning för de utsända i Ukraina.