KULTURDEBATT. Kinas myndigheter ska ha beröm för sin framgång och transparens i kampen mot Covid-19. Särskilt president Xi Jinpings personliga guidning är bevis på utmärkt ledarskap. Det sa Världshälsoorganisationens (WHO) ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus i Folkets stora hall i hjärtat av Peking i slutet av januari. Sedan började han spontant applådera åt den kinesiska ledaren, där de satt i var sin stor gul fåtölj inför en samlad journalistkår.
Scenen utspelade sig samtidigt som antalet smittade ökade snabbt i Kina, och uppgifter började komma fram om hur polis i provinsen Hubei tystade läkare och visselblåsare.
Detta spelade dock föga roll för WHO. För ett par dagar senare, vid en presskonferens 29 januari, fortsatte Tedros att ösa beröm över såväl Kinas agerande som Xi Jinpings ”detaljkunskaper”. Michael Ryan, WHO:s exekutiva chef, fyllde i att man aldrig tidigare bevittnat den omfattning eller hängivenhet som Kina uppvisat för att bekämpa viruset.
Kort därefter tvingades WHO medge att inte ens de egna experterna fått tillgång till de drabbade områdena i den utsträckning som lovats. Men inte heller detta hindrade organisationen från att odelat lovorda diktaturen. I mitten av februari framhöll Tedros bland annat att Kina förtjänar ett internationellt erkännande för att ha gjort omvärlden till en säkrare plats.
Kinas inflytande i WHO är en del av en trend i hela Förenta nationerna
De 200 miljoner kronor extra som Kina sköt till WHO i mitten av mars spelar säkert roll för det fortsatta berömmet. Liksom faktumet att Tedros 2017 valdes till WHO:s generaldirektör utan medicinsk utbildning eller erfarenhet av globala hälsofrågor. Kinesiska diplomater kampanjade nämligen hårt för hans utnämning, och landets biståndsbudget användes för att skapa stöd för Tedros bland utvecklingsländer.
Tedros kom närmast från posten som utrikesminister i Etiopiens marxistiska regering, som är en av Afrikas största mottagare av kinesiska investeringar och lån. Kina bygger i detta nu ett afrikanskt center för smittoskydd på 90 000 kvadratmeter i utkanten av huvudstaden Addis Abeba. Det kommer ligga just bredvid Afrikanska unionens huvudkontor; en pampig och påkostad gåva från Peking.
Kinas inflytande i WHO är en del av en trend i hela Förenta nationerna. Kinesiska representanter leder nu fyra av FN:s 15 fackorgan, vilket är fler än något annat land. Det avspeglar i sin tur finansieringsläget. År 2000 bidrog Kina med 12 miljoner dollar till FN:s reguljära budget, vilket var ungefär en procent av den totala andelen. I fjol stod man för 12 procent eller 370 miljoner dollar.
Det är förvisso fortfarande mindre än de 22 procent som USA betalar. Men medan USA:s bidrag har varit höga och konstanta, så är Kinas snabbt växande i en tid av osäkerhet. Tidigare denna vecka meddelade exempelvis Donald Trump att USA:s finansiering av WHO tillfälligt stoppas. Pekings diplomater var givetvis snabba med att fördöma beslutet och uttrycka sitt stöd för WHO:s arbete.
Xi Jinping har lovat FN tio miljarder kronor till en särskild freds- och utvecklingsfond.
I detta klimat gör FN:s ledning mer än tidigare för att tillmötesgå Kinas regim, som gladeligen spelar en mer aktiv roll om detta kan tjäna Pekings intressen. I flera årtionden motsatte sig Kina öppet FN:s fredsbevarande styrkor. Nu bidrar man dock med mer personal till än de övriga fyra permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd tillsammans.
Den största kinesiska styrkan – en hel infanteribataljon på drygt 1000 man – finns som av en händelse i Sydsudan, varifrån Kina importerar stora mängder olja. Xi Jinping har lovat FN tio miljarder kronor till en särskild freds- och utvecklingsfond. Den inkluderar utbildning av en lokal afrikansk insatsstyrka, samt placering av en kinesisk helikopterbataljon på kontinenten.
Men det är inte fredsbevarande styrkor, utan det veto som säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar besitter som är det kraftfullaste enskilda verktyget inom FN. Peking har använt sitt veto tolv gånger, varav nio gånger sedan 2007, för att skydda regimer i stater som Syrien, Venezuela, Zimbabwe och Burma.
Att tjänsterna betalar av sig märktes då 22 länder – inklusive Sverige – i somras undertecknade en gemensam skrivelse till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHCR) om situationen i Xinjiang. Man uppmanade till ett slut på massinterneringen av regionens etniska minoriteter, samt att FN skulle få tillgång till regionen.
Men bara ett par dagar senare lämnade 37 länder ett brev till UNHCR där lägersystemen i Xinjiang hyllades som en triumf för mänskliga rättigheter. Förutom ovanstående länder undertecknade bland annat Nordkorea, Kuba och 16 muslimska länder brevet.
I FN:s dokument dyker pampiga slogans som Xi Jinping myntat allt oftare upp.
Det går att ana en målmedveten kinesisk urvattning av mänskliga rättigheter i FN. Hösten 2017 sammanfattade Human Rights Watch Kinas framfart i en 96 sidor lång rapport, baserad på 55 intervjuer med FN-personal och diplomater.
Där framgick hur Kina regelbundet förföljer personal som jobbar med mänskliga rättigheter inom själva FN. Flera organisationer och aktivister som kritiserat den kinesiska regimen har svartlistats från FN, och andra filmats eller fotats av Kinas representanter trots att detta är förbjudet i FN:s lokaler.
Sedan Xi Jinping blev president 2013, har Kina tryckt på allt hårdare för sina egna tolkningar av internationella normer. Diplomater och statliga medier beklagar sig över att väst ”monopoliserat mänskliga rättigheter”. Man försöker ändra begreppets innebörd i officiella dokument, från att handla om politiska och civila rättigheter till att fokusera på rätten till arbete och ekonomisk utveckling.
I FN:s dokument dyker pampiga slogans som Xi Jinping myntat allt oftare upp. Hans prestigeprojekt med de nya sidenvägarna har kopplats samman med FN:s hållbara utvecklingsmål, och hyllats av generaldirektör António Guterres som en framtida modell för global utveckling.
Men WHO underlät sig inte ens att svara Taiwan, utan gick i stället på Kinas linje.
Utfrysningen av Taiwan är det kanske tydligaste konkreta exemplet på hur Peking använder sin makt i FN. Sedan Taiwan 2016 fick en ny regering som öppet avfärdar Kinas anspråk på landet, har Taiwan inte tillåtits vara med i WHO ens som observatör.
Under Covid-19 har detta inneburit fara för säkerhet och liv. Förutom att sätta landets drygt 23 miljoner invånare i fara, går omvärlden också miste om Taiwans expertis. Landet kontaktade WHO i slutet av december med antydning om att viruset kunde smitta mellan människor.
Men WHO underlät sig inte ens att svara Taiwan, utan gick i stället på Kinas linje. Först 20 januari uppgav Peking risken för ”begränsad smittospridning” mellan människor. Således förlorade omvärlden tre veckors förberedelser. Inte heller i FN-organet Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) har Taiwan tillåtits en observatör sedan kinesen Liu Fang blev dess generalsekreterare hösten 2015, sin status som regional resehubb till trots.
Taiwan kom på tal när Hongkongs allmänna tv- och radiokanal RTHK i slutet av mars intervjuade WHO:s vice generaldirektör Bruce Aylward. Han låtsades inte höra frågan och avslutade videosamtalet två gånger. Aylward har tidigare sagt att han själv skulle vilja bli behandlad i Kina om han smittades med Covid-19.
Kina är nu ett av fem länder som under det kommande året ska utse 17 stycken utredare inom områden som yttrandefrihet och påtvingade försvinnanden.
Trots allt detta fortsätter Kinas inflytande i FN att öka. I april gavs Peking en nyckelposition i den panel inom UNHCR som utser särskilda utredare med mandat att undersöka och uttala sig om mänskliga rättigheter. Kina är nu ett av fem länder som under det kommande året ska utse 17 stycken utredare inom områden som yttrandefrihet och påtvingade försvinnanden. Hillel Neuer, ordförande för den icke-statliga organisationen UN Watch som bevakar UNHCR:s verksamhet, jämförde utnämningen med att ”utse en pyroman till stadens brandmästare”.
Kinas utrymme i FN har länge tillåtits växa på grund av en slags dogmatisk föreställning om att landet då per automatik ska bli mer öppet och samarbetsvilligt. Men nu är det hög tid att vakna upp till faktumet att det i stället FN som blir mer auktoritärt som en konsekvens av Pekings påverkan.
Jojje Olsson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.