Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Johannes, att vara med dig var ett äventyr!

Johannes Brost blev 71 år. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Martina Montelius. Foto: FOAD BAGHLANIAN

Johannes Brost kunde konsten att spela teater, men behärskade också konsten att vara en äkta vän.

Martina Montelius minns en skådespelare som hade nära till skrattet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM | JOHANNES BROST. Första gången jag såg dig var i backen utanför Teater Brunnsgatan Fyra, där du stod tillsammans med regissören Natalie Ringler, som hade ringt dig för att fråga om du ville spela Limpan, min dramatisering av Allan Edwalls roman med samma namn. En monolog på vår lilla källarteater – kunde det vara något för dig? 

Du fick manuset, läste hela pjäsen högt för oss och tackade sedan ja direkt. Natalie och jag var mållösa. Du VAR ju Limpan. I samma ögonblick som du började läsa. Vi hade premiär, fick lysande recensioner och en sådan publiktillströmning att vi fick ställa in extrastolar varje kväll. 

I samma veva fick du en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen "Avalon", och vi var så lyckliga.

 

Johannes Brost i "Avalon". Foto: Nordisk film.

Sedan blev det "Född ond", pjäsen jag specialskrev för dig och Ewa Fröling, och som vi sedan gjorde tillsammans. Hur ska vi beskriva det arbetet, Johannes? Hur skulle du beskriva det? 

Minns du när du kom en dag, viftade med din almanacka och utbrast: "Vet ni vem som har namnsdag i dag? Va? SEVERIN! Det är väl ingen som heter SEVERIN heller!". Det blev en ny scen i vår pjäs. I stället för att prata om sin före detta fru fick din rollfigur berätta om sin före detta råtta Severin. "Han var så jävla självgod. Fick åka Fritt fall, det var köttbullar och allt möjligt, men han var sur ändå." 

 

LÄS MER – Kristina Lindquist gästrecenserar "Född ond" på Teater Brunnsgatan 4

 

Inte dö nyfiken

Severin växte hela tiden i dina improvisationer, och publiken pratade om honom på vägen ut. Hela "Född ond" blev till i den sortens legering mellan vardag, sceniskt uttryck och alla berättelser som vi delade med varandra under tiden vi repeterade. 

Johannes Brost och Ewa Fröling i "Född ond". Foto: Teater Brunnsgatan 4.

Så ser den ut, gåvan att få arbeta med de allra skickligaste och mest erfarna skådespelarna: ingenting förfars, ingenting sägs i onödan. Varje slumpmässig tanke eller händelse kan, om den har tur, förädlas och bli konst. Och vad vi skrattade! Jag skrattar när jag skriver detta, trots att tårarna forsar. Vi hade så roligt tillsammans. Vi hade bara börjat. 

Jag skrattar när jag skriver detta, trots att tårarna forsar

När det på senare tid talats så mycket om män som beter sig illa mot kvinnor i teatervärlden har jag ofta tänkt på dig. Jag har framhållit dig, inför mig själv och andra, som det tydliga exemplet på hur lätt det kan vara att bete sig som folk. Kvinnorna du jobbade med var dina arbets- och lekkamrater, vänner du skrattade med, löste korsord och tog en stänkare med. Elvira Fridell på teatern hälsar att hon fortfarande försöker lära sig hantera streamingtjänster på tåg, så att du inte missar matchen nästa gång. 

Johannes, att vara med dig var ett äventyr och en ständig utbildning. I hantverksyrket teater, i principen att inte dö nyfiken, och i konsten att vara en äkta vän. 

 

Martina Montelius är författare, dramatiker och chef för Teater Brunnsgatan 4. Hon är även medarbetare på Expressens kultursida. Läs fler artiklar av henne här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!